Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Om skrivmaskiner och långa romaner

Hur lång bör en roman vara? Nej, jag kan givetvis inte besvara den frågan i ett enkelt blogginlägg. Men den bör åtminstone vara kortare än Artamène, or Cyrus the Great av Madeleine and Georges de Scudéry, som i ord räknat är den längsta roman som någonsin publicerats på ett västerländskt språk. Verket, som publicerades 1649-53 omfattar hela 2 100 000 ord! På spaning efter den tid som flytt, en annan omfångsrik klassiker av Marcel Proust, omfattar 1 500 000 ord.

Jag stötte härom dagen på uttrycket ”ordbehandlarsjuka” angående nyskrivna romaner som blivit alldeles för långa på grund av att det är så pass enkelt att skriva långa romaner med datorns hjälp. Personen bakom uttrycket ansåg att det skrevs bättre romaner på skrivmaskinens tid, när man (påstods det) var bättre på att fatta sig kort. På Wikipedias lista över tidernas längsta romaner hittar jag bland de 10 längsta en enda roman som är så pass ”ny” att den kan tänkas ha skrivits på en dator. Övriga romaner är troligen, i de flesta fall, skrivna för hands. Jag tror inte att den ökade svårigheten att skriva gjorde att författarna var mer benägna att fatta sig kort. Däremot tror jag att svårigheterna gjorde att författaren var mindre benägen att stryka sånt som egentligen inte tillförde något. Där har datorn en solklar fördel jämfört med alla andra sätt att skriva: Man kan relativt osentimentalt stryka textmassor som inte behövs! I de flesta fall känns det knappast som att gråta ut sin själ.

Men om man ändå tänker sig att skrivmaskinsförfattandet bidrar till att hålla nere längden på böckerna, skulle det vara bättre? Nej! För det skulle medföra att åtskilliga goda idéer aldrig resulterade i böcker, eftersom plågan att hantera en skrivmaskin skulle göra att många gav upp före sista sidan. Alla som någon gång använt en skrivmaskin vet hur förödande det är för kreativiteten. När man äntligen är inne i det man skriver är sidan plötsligt slut, och man måste börja krångla med att byta papper. Och om man behöver en extra kopia måste man skriva på karbonpapper (såvida man inte äger en kopiator). Skriver man dessutom på skrivmaskin måste man använda Tipp-Ex för att korrigera det som blev fel, eller ”backa” och skriva en massa x över det som blev fel. Alla som någon gång sett ett manuskript från skrivmaskinstiden vet att de är fyllda med handskrivna korrigeringar, mer eller mindre läsliga. Prydligt som en inflyttningsfest i en studentkorridor!

Det ryktades om att skrivmaskinen var död tidigare i år. Det ryktet dementerades dock. Men den har inte gjort speciellt mycket väsen av sig under senare år. Förhoppningsvis är både skrivmaskinen och romaner som omfattar två miljoner ord en företeelse som tillhör det förflutna. Jag tänker inte säga ”lagom är bäst”, utan jag föredrar att säga balanserat är bäst! Det är inga problem att balansera en bra berättelse med lagom längd. Och det krävs inte en skrivmaskin för att man ska känna vad som är en balanserad längd. Jag brukar använda en speciell metod när jag skriver. Jag tänker mig att jag tittar på en film baserad på boken. Det finns alltid mängder av scener som aldrig hamnar på vita duken, därför att filmmakaren tycker att de inte tillför något. Vilka scener i mitt skrivande kommer inte att klara sig fram till vita duken? I regel är de sekvenserna inte svåra att identifiera och sällan svåra att ta bort.

Det går alldeles utmärkt även utan en skrivmaskin! 

2 svar

  1. Ett mycket intressant blogginlägg, tycker att det är ofattbart att lyckas hålla en historia vid liv genom så mycket text. Har av intresse försökt att hitta världens längsta debutroman i mitt arbete med att uppmuntra ungdomar till att skriva skönlitteratur (världens mest fantastiska arbete). Ingenting som du råkar ha koll på? Världens längsta debutroman alltså. =)

    Förövrigt en mycket bra blogg som du för. Keep up!

    2012/01/27 kl. 19:54

    • Tack för kommentaren och tack för att du gillar bloggen!🙂
      Har tyvärr ingen koll på vilken som är världens längsta debutroman, men det vore intressant att veta. I allmänhet brukar det (enligt vad jag hört) vara svårt att debutera med långa romaner, eftersom de innebär stora kostnader för tryck och lagerhållning.

      2012/01/29 kl. 17:31

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s