Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Och sedan levde de lyckliga …?

Dagens blogginlägg är inspirerat av en intressant frågeställning som min vän Anna Vintersvärd tog upp på kapitel 1, måste det alltid sluta lyckligt när man skriver? Det är någonting som jag också grubblat mycket över när jag skriver. Jag kan tycka att det kan ha en viss tjusning och fylla en viss funktion att skriva ett slut som faktiskt inte är lyckligt. Varför? Därför att livet helt enkelt är inte så! Och när man i regel anstränger sig för att göra sin berättelse så verklig och trovärdig som möjligt känns det ganska konstigt att skriva ett lyckligt slut bara för att det ”måste” sluta lyckligt. Man kämpar för att göra sin berättelse trovärdig, och sedan glömmer man bort allting så fort sista sidan närmar sig. Dumt, tycker jag.

Samtidigt får man inte glömma att man faktiskt, i slutänden, skriver för sina läsare. Om läsaren har följt dig och dina karaktärer genom hundratals (eller fler) sidor kan man inte göra läsaren besviken alldeles på slutet. Lösningen på detta dilemma är att slutet varken ska vara lyckligt eller olyckligt, utan rättvist. Slutet måste vara en logisk följd av allt som lett fram till det (vilket dock inte är detsamma som att det ska vara förutsägbart!). Läsaren måste acceptera de val som författaren gjort.

Det troligtvis mest omdiskuterade slutet på en bok eller bokserie måste vara slutet på Harry Potter och dödsrelikerna. Jag personligen hade (som skribent och litteraturintresserad) blivit överlycklig om J.K. Rowling (JKR) valt att låta honom dö. Det hade varit ett ”rättvist” slut i och med att det som föregick hans död, så att säga, ledde dit. Om serien slutat med huvudpersonens död hade läsaren fått mycket att fundera kring. Ett intressant socialt experiment hade varit om boken givits ut i två olika versioner, en där Harry faktiskt dog (som JKR tänkte sig från början) och en där han faktiskt överlevde (som det slutligen blev). Det hade varit intressant att se läsarnas reaktioner. Jag tror att många faktiskt hade accepterat att det hela slutade med Harrys död. Jag har inte läst boken i fråga mer än att läsa plotsammanfattningen på Wikipedia, men utifrån den tyckte jag att det kändes konstigt att han faktiskt ”återuppstod”. (När boken släpptes gick det faktiskt att läsa på Wikipedia att Harry dog och sedan sidnumret, den som skrev det läste nog inte ända till slutet.) Inom filmvärlden är det inte alls ovanligt att man gör testvisningar med olika slut för att iaktta publikens reaktioner (det var då det ursprungliga, lyckliga slutet till Terminator 2 slopades!). Inom litteraturvärlden har jag dock aldrig hört talas om att det förekommer (men jag hoppas att det gör det).

När jag skriver brukar det i regel sluta olika för olika karaktärer. Några får ett lyckligt slut, medan andra får ett mindre lyckligt slut. Det är så livet ser ut, och att jag skriver fantasy innebär inte att jag tummar på trovärdigheten (jag återkommer till detta tema i kommande inlägg!). Jag är mycket aktsam med att utlova att de alla kommer att leva lyckliga i alla sina dar, för det har varken författaren själv eller karaktärerna någon aning om! En roman skildrar en period i karaktärernas liv, men därefter går livet vidare, både för författaren och karaktärerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s