Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Och döden får inte bestämma …

När det gäller mitt förhållande till dikter och poem kan man beskriva det ganska enkelt: Obefintligt! Jag har aldrig intresserat mig för dikter, och har aldrig kunnat skriva dikter. Men det finns ett poem som ändå fångat mitt intresse. Den som är insatt har kanske redan listat ut det utifrån rubriken. Jag tänker givetvis på And death shall have no dominion av den walesiske poeten Dylan Thomas (1914-53). Det publicerades första gången 1933 och består av tre satser med nio rader i varje.

Första gången jag kom i kontakt med det var genom To green angel tower av Tad Williams, en minst sagt episk fantasybok som utkom 1993, där den första satsen citeras på titelsidorna. Vanligtvis ägnar jag föga intresse åt citat i början av böcker. Jag har oftast upplevt dem som intetsägande och antagligen mer givande för författaren själv än för läsaren. Men det här poemet var annorlunda. Jag började genast fundera över hur dess titel skulle tolkas. Jag valde att tolka det ungefär som rubriken på det här inlägget: Och döden får inte bestämma (så vitt jag vet finns ingen svensk översättning av den).

Det första som slog mig var hur väl det citerade poemet fångade stämningen i den nämnda boken. To green angel tower (som gavs ut i inte mindre än sex delar på svenska under samlingsnamnet Gröna ängelns torn) är den tredje och avslutande delen i Minne, sorg och törne (Memory, sorrow and thorn), i mitt tycke en av de bästa fantasyserier som någonsin skrivits! Det som genomsyrar hela bokens drygt 1100 sidor är rädsla, men ändå någon form av förtröstan. Jag förstår Tad Williams val att citera poemet i sin bok, för det är precis vad jag upplever att det handlar om. ”Fastän de sjunker ned i havet skall de stiga igen; Fastän älskade går förlorade förloras aldrig kärleken; Och döden får inte bestämma”, skulle jag översätta första satsens tre sista rader till.

Jag har inte hittat någon text som försökt sig på att tolka poemets innebörd, även om det säkert har gjorts analyser av det. Det som dyker upp i mina tankar är krig. Min högst ovetenskapliga tolkning av poemet är att Thomas försöker förmedla tanken att om man inte låter döden bestämma kan man aldrig dö, en känsla som jag mycket väl kan tänka mig att den som tvingas ut i ett krig upplever, eller åtminstone önskar uppleva.

Ska erkänna att Tad Williams genom sitt väl valda citat av Dylan Thomas nästan fick mig att vilja hitta en lämplig text att citera i början av något av mina verk. I fallet med Williams bok kändes det nästan som en perfekt titelmelodi till en väldigt bra film, och om man lyckas skapa den känslan kan det aldrig vara annat än rätt att inleda en bok med ett citat! Men det där är enda gången jag fått den känslan. Dock är jag tveksam till om jag någonsin kommer att använda något citat av rädsla för att få missnöjda rättighetsinnehavare på mig, men Williams fick tanken att kännas lockande. Han visade att det faktiskt fanns en mening med det.

(Min tolkning av poemet kan mycket väl vara helt fel. Det är i ärlighetens namn inte helt lättolkat. Men det är så jag har tolkat det.)

3 svar

  1. Hanna Svensson

    Jag måste säga att, här kommer en bekännelse, jag har mycket svårt att tycka om folk. Jag lägger för mycket vikt vid de kantstötta kanterna så att säga. (Kanske bottnar det i att jag själv har rätt mycket fel och brister.) Nu till det trevligaste av det trevliga i typ Landet Ingenstans (som tydligen är något så fasligt trevligt); Jag tycker verkligen om dig. Satt och tänkte på det idag när jag bläddrade i forumet på K1, och verkligen. Du verkar ju helbra.

    Visst är det märkligt av mig att säga så, då jag är en helt och hållet utomstående person som inte känner dig?

    Till ditt inlägg, väldigt välskrivet. Läste dikten, det var bra. Och för att citera någon jag också: ”Who shoots at the mid-day sun, though he be sure he shall never hit the mark, yet as sure he is he shall shoot higher than who aims but at a bush.” – Sir Philip Sidney, 1554-1586

    2011/06/26 kl. 23:15

    • Tack, det var jättesnällt skrivet!🙂 Blev jätteglad över ditt inlägg. (Trodde att du skulle bli arg på mig för att jag skrev att jag inte tycker om dikter, men egentligen handlar det förstås om att jag är avundsjuk på alla som kan skriva bra dikter:)

      2011/06/27 kl. 00:05

      • Hanna Svensson

        Du ser! Du är ju skithärlig!

        Snällt och snällt förresten, tyckte att om sanningen ändå skulle fram🙂

        2011/06/28 kl. 01:25

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s