Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Hur långt är skägget i brevlådan?

Dagens inlägg kommer att bli gnälligt. Jag kommer nämligen att ta upp en av de företeelser som retar mig allra mest, nämligen de citat som ofta hittas på omslaget till böcker (originalutgåvan såväl som pocketupplagan) och där författarens vänner och bekanta på heder och samvete intygar att boken är bra (kallas på fackspråk för blurb). Jag vet att det på andra håll i världen är vanligt att diverse kändisar får förhandskopior av böcker för att kunna skriva någon vänlig text som kan placeras på omslaget till den färdiga boken. Dock vet jag inte hur vanligt det är i Sverige, men att det förekommer råder ingen tvekan om.

Personligen tycker jag att det hela är mycket pinsamt! Citaten säger väldigt lite om hur bra boken faktiskt är, utan mer om vem som är kompis med vem. Och även om man antar att citatet är ärligt menat och inte bara någon vänskapsgest så kan jag som läsare omöjligt veta att jag och den kändis (för det är sällan okända människor som citeras, det hör ju till sakens natur) som citerats har samma uppfattning och smak när det gäller böcker.

Det är (åtminstone i Sverige) betydligt vanligare att citat ur recensioner publiceras, men inte heller det är av något större värde. Som jag skrev i ett tidigare inlägg måste läsaren själv göra arbetet att tolka en recension. Ett lösryckt citat omöjliggör det arbetet! För det första kan man omöjligen veta om man tycker lika som recensenten. Har man läst ett flertal recensioner av samma recensent lär man sig vilken vikt man ska lägga vid varje enskild skribents recensioner. Men detta omöjliggörs av att läsa endast ett lösryckt citat, där det inte ens är säkert att den citerade recensenten namnges, utan endast publikationen. Det är helt omöjligt att avgöra hur pass värdefull den citerade åsikten är för just mig som läsare!

Och för det andra kan man som läsare genom ett lösryckt citat ur en recension inte ens avgöra vad recensenten egentligen tyckte! Inom filmbranschen är det pinsamt vanligt att recensioner citeras fastän de egentligen sågade filmen i fråga. Jag kan inte svara på hur vanligt det är inom bokbranschen, men ett lösryckt citat helt utan sammanhang gör ju att det åtminstone är omöjligt att avgöra hur recensenten bedömde boken som helhet. Alla välskrivna recensioner lyfter fram både förtjänster och nackdelar, vilket ger utrymme att citera ”förtjänsterna” medan ”nackdelarna” hålls borta. Inte snyggt, men knappast förbjudet. Det går givetvis att jämföra citatet med hela texten om man har tid och möjlighet, men om man är på jakt efter lite snabb förströelse tänker man knappast i de banorna. Den som köper en pocket har knappast planerat sitt köp, och det är där det är vanligast med citat.

Sammanfattningsvis känns rekommendationstexterna tämligen desperata, som att man verkligen måste försöka övertyga läsaren om att boken faktiskt är bra! För min del funderar jag bara över hur långt skägget som författaren/förlaget sitter fast med i brevlådan är. Har man skrivit en riktigt bra bok och haft hjälp av någon person som är duktig på att skriva säljande och intresseväckande baksidestexter räcker det gott och väl. Jag (och troligen många med mig) är intresserade av vad boken handlar om, inte vad andra tyckte om den! Jag har min egen smak, och att någon kändis tyckte att boken var jättebra hjälper inte mig om jag tyckte att den var jättedålig.

Skippa skägget i brevlådan/de desperata kändiscitaten och lita istället på att du har skrivit en riktigt bra roman!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s