Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

En hyllning till kapitel 1

Dagens inlägg är tillägnat kapitel 1, skrivarsidan på vilken jag varit aktiv i nästan två år, och som har skänkt mig mycket glädje (och ett och annat grått hårstrå, men sånt överlever man). För den som inte är bekant med kapitel 1 kan jag berätta att det är ett alldeles ypperligt forum för alla oss med författarambitioner och som är intresserade av att knyta kontakter med andra skribenter.

Den 12 augusti 2009 tog jag steget att bli medlem. Då hade jag följt forumet i någon månad och kände att jag var redo att bli medlem. Jag kände mig dock ännu så pass osäker att jag valde att vara anonym. Jag hade inget färdigt material att lägga upp och på den här tiden var det i princip bara min fru som kände till min ”hemliga” hobby och i stort sett bara hon som läst något av det jag skrivit. Osäkerheten kring mig själv och mitt skrivande, tillsammans med en komplicerad livssituation, gjorde att jag inte ville skylta med vem jag var.

De första månaderna på kapitel 1 var ingen dans på rosor, det kan jag säga med en gång. Stämningen på forumet vid den här tiden var ganska dålig, och jag fick ta emot oväntat mycket kritik för att jag valde att vara anonym (vilket jag tyckte var konstigt, för jag var definitivt inte ensam om att vara det). Redan efter två månader valde jag att ta en time-out på en dryg månad. Jag hade fått annat att tänka på, och orkade inte med de hårda tongångarna på forumet. Men när jag efter en dryg månad vågade mig tillbaka hade allting förändrats. Forumet hade blivit mycket lugnare, stämningen bättre och trivselfaktorn betydligt högre. Vid årsskiftet 2009/10 tog jag steget att träda fram ur anonymiteten. (Vilket dock inte hindrade att jag även fortsättningsvis fick ta emot gliringar för att jag varit anonym, men jag kunde ärligt talat inte bry mig mindre.) I ungefär samma veva tog jag steget att lägga upp novellen Elnora (som senare kom att publiceras i Vildsint, ett projekt som är resultatet av vårt samarbete på forumet, men det projektet förtjänar ett eget inlägg).

Att lägga upp Elnora var ett beslut jag inte ångrade. Det ledde till att jag både fick värdefull feedback som förbättrade mitt skrivande, samt (minst lika viktigt) kontakt med flera av de andra medlemmarna, som jag dittills haft relativt lite kontakt med. Det var vid den här tiden som kapitel 1 började bli en allt viktigare del av mitt liv. De spännande diskussionerna på forumet och vänskapen med åtskilliga av de övriga forummedlemmarna är något jag alltid värdesatt högt.

Tyvärr har väldigt mycket dock handlat om problem. Åtskilliga inlägg som gjorts på forumet (inte av mig, dock) har handlat om hur tråkigt (!) forumet är. Det behöver knappast ens sägas att de som skrivit såna inlägg inte är dem som kämpat för att göra forumet till en bättre plats, utan somliga verkar helt enkelt ha som livsuppgift att klaga på allting. Under vissa perioder hände det ofta att personer startade trådar på forumet bara för att under dramatiska former meddela att ”nu lämnar jag forumet”, och förhoppningsvis få sympatier för det. Såna personer har jag benämnt som martyrer. Det var ett mycket tråkigt inslag i ett forum som på det stora hela präglades av entusiasm och sammanhållning. Martyrernas agerande kunde liknas vid att någon reser sig upp på en fest och högljutt meddelar att ”den här festen är inget kul, ni är dumma allihop, så nu tänker jag gå hem!” (Komiskt att vuxna människor kan göra så på nätet när troligen ingen vuxen skulle göra så utanför nätet.) Ett annat problem är de så kallade ”hustrollen”, personer som registrerar konton bara för att sprida osämja och prata skit om andra på forumet. Lyckligtvis verkar det problemet ha lösts en gång för alla genom den nya (och hett efterlängtade) funktionen för att blockera användare.

Men dessa problem är egentligen bara anmärkningar i marginalen. Kapitel 1 är ett fantastiskt forum som varit till stor glädje för mig de senaste två åren. Precis som alla andra forum blir det vad vi gör det till, men jag tvivlar inte en sekund på att vi kommer att fortsätta göra det till en bra plats för alla oss med författarambitioner. Det som gör många nykomlingar på forumet besvikna är att det inte alltid är helt lätt att få sina böcker lästa. Man ska inte förvänta sig att ett medlemskap på kapitel 1 kommer att leda till ”ära och berömmelse”, för så enkelt är det inte. Men det finns ett helt gäng medlemmar på forumet som faktiskt fått förlagskontrakt på olika vis under de här två åren. Jag tror att de flesta av oss är överens om att det är bättre att synas än att inte synas, både som aspirerande författare och som aktiv författare. Så länge manuset ligger hemma i byrålådan kan ju ingen läsa det!

För den som inte är medlem på kapitel 1, men känner suget att bli medlem, kan jag meddela att det troligen inte finns något forum där medlemmarna är så pass välkomnande mot alla nya medlemmar. Välkomnandet av nya medlemmar tror jag är ett ganska ovanligt inslag på nätet, men på kapitel 1 har vi alltid värnat om de nya medlemmarna. Jag hoppas verkligen att fler kommer att upptäcka kapitel 1, för det sägs ju att var tredje svensk drömmer om att skriva en bok. För den som har ett öppet sinnelag och som är villig att engagera sig kan ett medlemskap på kapitel 1 leda till en utveckling både som person och som skribent!

Det finns flera forummedlemmar som jag skulle vilja tacka personligen för all vänskap och alla givande diskussioner, men risken är stor att jag skulle missa någon, så därför säger jag tack till er alla! Ni vet vilka ni är. Och ett särskilt tack till Karin Berg, som gör ett jättebra arbete med att få det hela att fungera!

2 svar

  1. Det var ett fint inlägg. K1 förtjänar det verkligen🙂 Det finns många som vill förstöra på forumet och därför är det viktigt att Vi (bra medlemmarna) är där . Det viktigaste som jag har fått genom k1 är alla nya vänner jag lärt känna🙂

    2011/07/04 kl. 13:51

    • Håller med dig fullständigt! Så länge vi som verkligen engagerar oss för kapitel 1 håller ihop och visar att vi inte accepterar bråkstakarna kommer de aldrig att kunna förstöra. Och visst är alla vänner jag fått genom kapitel 1 det allra bästa!🙂

      2011/07/04 kl. 19:48

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s