Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Att titta sig i spegeln – Om klyschor

Det här inlägget föranleds av en diskussion vi nyligen hade på kapitel 1. En av forummedlemmarna hade läst boken Pansarhjärta av Jo Nesbø från 2009, där huvudpersonen i en sekvens kliver ur duschen och beskriver sitt utseende utifrån vad denne ser i spegeln. Detta är ett berättargrepp som ofta diskuterats och debatterats på forumet. Det har ofta påtalats att det är mer eller mindre ”tabu” att låta någon beskriva sitt utseende genom att titta sig i spegeln. Förlaget Kalla Kulor uppger till och med på sin hemsida att manus där såna grepp förekommer blir refuserade. Jag tänker inte ge mig in på att försöka avgöra huruvida det är rätt eller fel att använda det aktuella berättargreppet (för hur skulle jag kunna göra det?), men det är onekligen någonting som är intressant att diskutera.

Det är ett faktum att åtminstone förlaget Kalla Kulor avråder från att använda den ”floskeln” (som de kallar det). Och det är även högst troligt att de har suttit och läst igenom samma manusbuntar som åtskilliga andra förlag. Det finns en möjlighet att flera förlag har hunnit tröttna på samma floskler. För en oetablerad författare på jakt efter förlagskontrakt kan det onekligen vara av intresse att lyssna på vad förlagsredaktörerna absolut inte vill se i ett manus. Så långt tror jag att de flesta av oss är överens.

Men få av oss hade nog räknat med att en etablerad författare som Jo Nesbø skulle använda det aktuella berättargreppet i sin roman. Det gör onekligen att frågan blir mer intressant. Vi vet inte varför Nesbø skrev som han gjorde. Det kan ha funnits en tanke med det. Han kan ha gjort det som ett statement bara för att han kunde, eller han kan ha missat att många uppfattar det som en klyscha som bör undvikas så långt det bara går. Alla tre förklaringarna är tänkbara.

Jag kan bara säga hur jag personligen hade agerat. Jag hade inte använt det aktuella berättargreppet. Förklaringen till det är inte för att det är en klyscha som måste undvikas, utan för att jag är så väl medveten om att det dels retar upp många människor, och dels för att jag vet att det skulle bli så pass omtalat att läsarna riskerar att missa det jag verkligen vill ha sagt. Jag skulle inte bli lycklig om något av mina verk fick jättemycket uppmärksamhet, men av fel anledning. Om jag skulle skriva en roman där någon av karaktärerna tittar sig i spegeln och jag skulle få massor av uppmärksamhet för det vore det av fel anledning. Men däremot reagerade en läsare på att min novell Elnora (från Vildsint (2010)) handlade om en barnsoldat (Elnora är en trettonårig väktare, vilket i min fantasyvärld motsvarar vår egen världs barnsoldater). Det var en reaktion av rätt anledning. Barnsoldater är ett relativt vanligt tema i mina verk, och en företeelse som jag givetvis är starkt emot (om man nu måste slåss så är det åtminstone vuxna som ska göra det!).

Det råd jag vill ge är att man som författare är noga med att visa att det verkligen finns en tanke bakom de klyschor man använder. Kan man visa att användandet är genomtänkt får man med sig läsarna på noterna, och den som läser kommer (förhoppningsvis) att tänka att författaren är smart. Och jag vill att alla som skriver ska förstå att det absolut inte är något konstigt med att beskriva någons utseende utan att det sker i samband med att man passerar en spegel eller liknande. Det är inte konstigt att den ”allvetande berättaren” beskriver personernas utseenden för läsaren. Jag har litet grann på känn att somliga författare använder spegeln för att de tror att de måste göra det. Men om någon frågar mig är mitt svar tveklöst att spegeln inte behövs!

Men kom ihåg: Klyschorna finns till för att vi som skribenter/författare ska göra något eget av dem!

8 svar

  1. Jag har använt begreppet ”omvänt”:

    ”Framför hallspegeln stannade hon till och fnyste åt kvinnan som stirrade tillbaka på henne. Självbedrägeri, det var vad det var. Gammal och ful. Otymplig. Längre än de flesta män, inte Edwin i och för sig, men det spelade mindre roll, för där stod hon: bredaxlad med rufsigt fulrött hår. Varför skulle han lockas av detta missfoster? Det var ett under att ingen hade misstagit henne för en karl för länge sedan. Hur kunde hon ha lurat sig själv så länge?
    Med båda händerna knutna, krossade hon spegeln. Glasskärvorna regnade ner på hallgolvet och studsade mot träplankorna. Ljudet av kraschen skar in i hörselgångarna och när de sista glasbitarna landat lossade alla muskler i kroppen. Benen bar henne knappt, ryggen kröktes och axlarna föll. Huden på knogarna hade fläkts upp på några ställen och småsåren sved när blodet rann ner längs fingrarna.”

    Poängen är att kvinnan i fråga inte alls ser ut så som hon beskriver sig själv. Hon är inte gammal och ful (typ 30 och väldigt vacker), hon är inte otymplig eller speciellt bredaxlad. Allt detta har läsaren fått veta innan – hon är ganska väl beskriven genom hela boken. Scenen med spegeln är precis i slutet när hon har blivit sviken av den hon älskar. Jag skiter i om det är en klyscha, jag gillar scenen🙂

    2011/07/30 kl. 09:10

    • Det där var ju ingen klyscha, det där var ju precis vad jag skrev i sista raden i inlägget: Att klyschor är till för att man ska göra något eget av dem, och det gjorde du definitivit🙂 Mycket bra skrivet!

      2011/07/30 kl. 13:40

  2. Något jag fortfarande försöker komma på är hur man på ett bra sätt beskriver ett utseende när man skriver i jag-form. tips?

    2011/07/30 kl. 10:58

    • Oj, det där var en riktigt intressant fråga. Jag förstår att det är lätt hänt att man stannar till vid spegeln om man skriver i första person, men det går självklart att lösa på annat sätt. Ett exempel som jag hittade på nu: ”Jag hade ända sedan barnsben varit missnöjd med den röda färgen på mitt hår, någon tacksammare anledning att mobba någon finns knappast! Att jag dessutom är kobent gör heller saken inte bättre. Men jag har alltid varit stolt över min bakdel, som jag ofta fått beröm för.” (Baserat på en verklig händelse ;P )

      2011/07/30 kl. 13:43

  3. Jag tror på att beskrivningarna (för hellre många små korta ”instick” än en lång harang om utseende) ska komma i samband med att personen gör något som avslöjar utseendet, antingen genom handlingen eller genom personers reaktioner. Är den smal så kan ju någon kommentera det (Urg, benen sticker ju ut) vid något väl valt tillfälle, eller att den kan klämma sig in på ställen andra inte kan.

    Sedan tror jag, som jag skrev på kap1, att man inte ska överskatta betydelsen av utseende, speciellt inte om man skriver i jagform.

    2011/07/30 kl. 17:40

    • Jag håller med dig fullständigt! Och givetvis är det så att man inte måste beskriva samtliga utseendemässiga drag hos alla man skriver om. Jag brukar säga att man ska ta upp det som man vill att läsaren ska ha i åtanke när man läser, vilket givetvis varierar från karaktär till karaktär. ”Konsten att tråka ut är att berätta allt”, brukar man ju säga🙂

      2011/07/30 kl. 23:33

  4. Personligen tycker jag att det är så tråkigt att få hela kakan på en gång. Jag brukar i alla fall inte komma ihåg senare hur de ser ut. För mig är personligheten viktigare om det inte är något speciellt med att han har gröna ögon eller att hon är mörkhårig. Att använda sig av en spegel kanske också bara sker en gång och genom resten av boken får man istället ingenting.

    2011/07/30 kl. 23:23

    • Nej, jag brukar också glömma hur en person ser ut. Men det är helt enkelt ett tecken på det som Elin tog upp, nämligen att beskrivningarna av utseendet är ganska överskattat. Det gör boken mer levande om man kan säga något om de viktigaste utseendemässiga dragen hos någon, men i alla fall jag förväntar mig inte att läsaren ska komma ihåg det där. Det är definitivt inte det viktigaste! Det viktigaste är ju personligheten, och den påminns man ju om hela tiden🙂

      2011/07/30 kl. 23:36

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s