Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Varför jag lämnar kapitel 1

Nej, det här är inget martyrinlägg eller något i den stilen, det här skriver jag enbart i syfte att förklara varför jag har avslutat min användare på kapitel 1. Men om någon vill kalla det här ett martyrinlägg så kan jag redan nu säga att jag bryr mig inte.

Jag har stått ut med väldigt mycket där. Jag har hela tiden tagit diskussioner med dem som redan för två år sedan förutspådde att kapitel 1 skulle vara borta inom några månader. Jag har envist tagit strid mot trollen/bråkstakarna som bara varit där för att spy ut sin bitterhet och sin egen otillräcklighet över oss andra. Jag är inte på något sätt den som haft det värst, men nu har till och med jag fått nog. Det sista övergreppet, där jag (och en av de andra medlemmarna) av oklar anledning jämfördes med terroristen i Norge och självmordsbombaren i Stockholm blev bara för mycket! Jag är inte mer än människa, och nu har till och med jag fått nog.

Som de flesta av er nog känner till har jag svåra problem med min hälsa. Jag har svårt att prata och svårt att röra mig. Senast igår tappade jag balansen och ramlade omkull. Kapitel 1, min blogg, min hemsida, min musik och (framför allt) mitt skrivande har varit ljuset i mörkret under den här tiden. Men inget är värt vad som helst. Jag blev medlem på kapitel 1 för att jag hoppades kunna bygga upp ett nätverk bland andra skribenter/aspirerande författare, utvecklas i mitt skrivande och helt enkelt ha intressanta diskussioner. Den senaste tiden har dock allting mer och mer handlat om bråk och konflikter som i sina värsta stunder egentligen varit rent skrattretande, men det har definitivt stulit energi som kunde ha använts bättre.

Jag vägrar dock på något sätt instämma i det som hävdades på sidan 1av3 för ett tag sedan, att kapitel 1 är ett ”dysfunktionellt skrivarforum”. Kapitel 1 är inte dysfunktionellt på något sätt! Men tyvärr kan jag inte säga annat än att sidans ägare har handskats mycket valhänt med de välkända personer som bara varit ute efter att förstöra för oss andra. Flera av dem har stängts av vid upprepade tillfällen, för att i värsta fall genast kunna återvända med en ny användare. Ingen skugga faller dock över Karin Berg, som är operativt ansvarig. Hon har gjort det hon kan utifrån de möjligheter hon har. Det är inte hon som har gjort fel, utan sidans ägare! (Ingen skugga faller heller över 1av3:s ansvariga, det var en av deras medlemmar som låg bakom uttalandet.)

Flera av dem som blivit avstängda har hänvisat till ”yttrandefriheten” och påstår att de med stöd av den i princip får skriva vad de vill. Ingen representant från sidans ägare har någonsin påpekat för dessa människor att det inte finns någon ”yttrandefrihet” på ett privatägt nätforum! Juridiskt kunniga medlemmar har förgäves försökt förklara vad yttrandefriheten innebär. ”Yttrandefrihet” har blivit ett slagord på forumet, dock verkar det inte finnas någon kunskap om vad den egentligen innebär och var den är tillämplig.

Jag kan säga att det känns för j*vligt rent ut sagt att behöva skriva det här. Jag hade planerat in tre väldigt noggrant skrivna inlägg om att behålla tempot i sitt berättande. Det första inlägget publicerades i morse (det var tidsinställt), och de två andra inläggen kommer imorgon och på tisdag. Det känns ärligt talat piss att behöva skjuta in ett sånt här inlägg där emellan, men eftersom många har haft funderingar kring det här känner jag att det är det enda rätta.

Jag brinner fortfarande av lust att få diskutera skrivande och litteratur i största allmänhet och hoppas innerligt att jag kommer att få fler möjligheter att göra det. Och jag hoppas innerligt kunna behålla det nätverk som jag kämpat hårt för att bygga upp. Ni är alla värdefulla för mig! Trots min sjukdom har jag fortfarande massor med idéer kvar (jag har bland annat flera sidor med uppslag till blogginlägg), och jag känner att jag fortfarande har mycket kvar att ge som skribent och skrivarvän, och framför allt som vän, så jag hoppas innerligt att jag får behålla er alla som vänner.

Tack alla ni som ställt upp, som skrivit vänliga, roliga, tänkvärda och även ibland ifrågasättande inlägg på kapitel 1, på Facebook, på Twitter, på min blogg eller via mail! Ni är guld värda, och jag hoppas innerligt att vi kommer att kunna fortsätta hålla kontakten, åtminstone så länge jag orkar sitta upprätt framför en dator.

Tack allihop! Jag beklagar verkligen det här.

14 svar

  1. Det var riktigt tråkigt att höra. Men jag förstår dig. Ingen orkar med hur mycket som helst. Jag har inte varit så aktiv på forumet den senaste tiden så jag har missat hela det här med att likna dig vid terroristen i norge ‘o’ Det är hemskt! Den personen som har sagt det är inte riktigt klok. Alla som känner dig vet att du inte är en sån. Jag vet det iaf😉

    Även om du är borta från k1 så har vi fortfarande kontakt på FB, blogg och mejl.
    Lägg inte ner tid och energi på alla idioter där ute, och var rädd om dig och din hälsa🙂

    2011/07/31 kl. 13:57

    • Tack Hanan! Givetvis har du alldeles rätt.
      Ingen människa borde lägga ned tid och kraft på sånt som bara får en att må dåligt, livet är alldeles för viktigt för det.

      2011/07/31 kl. 14:03

  2. Tråkigt att höra att du väljer att lämna. Jag hoppas att du vid senare tillfälle känner kraft att återvända. Men som jag sa i den där tråden, Det är konstigt att det inte går att ha en diskussion längre utan att det ska köras dobbarna i låret på någon. Mycket tråkigt!!!

    /Staffan

    2011/07/31 kl. 14:30

    • Det känns jättejobbigt att det behövde bli sådär, men det kändes ärligt talat som enda utvägen. Jag har tagit time-out därifrån tidigare, men det har aldrig förut gått så långt som att jag avslutat min användare (vilket jag gjort nu). Jag blev medlem på kapitel 1 för att jag ville diskutera skrivande, inte bli inblandad i tramsigheter med vuxna människor som beter sig som småbarn.

      2011/07/31 kl. 14:47

  3. Hej JRL.
    Har själv inte energi att engagera mig så mycket i forumet just nu. Du vet att jag har varit med om liknande saker otaliga gånger. Kanske har jag lättare att skaka av mig dyngan. Men jag tycker inte det är ett alternativ att avsluta sitt konto. Kommentarerna fälldes av en person som har själv berättat om sin periodvis svåra psykiska sjukdom vid flera tillfällen på forumet. Kanske inte säger allt, men en del. Har själv undvikit att kommentera det ofattbara i Norge för det själ energi. Har skrivit splatmil långa kommentarer, för jag har god erfarenhet av den här typen av debatt, inte minst via mitt förflutna som mentalsköatre även i slutna psykiatriska vårdavdelningar, men raderat rubbet varje gång, för jag tror det är bättre att gå vidare mentalt för alla som kan.

    Anser som dig, att vi bör just koncentrera oss på skrivandet mest, och diskussioner som rör skrivandets alla olika ämnesområden. Det konstruktiva. Det sociala nätverket är långt större än k1. Vi har mejl, din webbsida, V-bloggen, Twitter, 1av3.se tycker jag du gott ska gå med i om du inte redan gjort det. Faktiskt en positiv nybyggaranda som smittar av sig, som alla skrivintresserade kan ha glädje av. Många av k1:arna finns med där. Höll själv på att köpa hela sidan för någon vecka sedan då jag låg i förhandling med dåvarande ägare. Men lämnade över till några andra. Nya ägare i September med andra ord. Publicera alster ikapp på Smashwords kan vi gott göra också. Och om jag har tid så ska jag se över några av dina texter då och då innan publicering. Som sagt, det är inget hinder att du återkommer på k1 längre fram heller.

    Simma lugnt, och var rädd om hälsan.
    Hälsn Dylan … Elvis hälsar också så klart😉

    2011/07/31 kl. 18:44

  4. Hej vännen!
    Förstår dig så väl. k1 kan bitvis vara ett skitställe (när vissa får härja fritt). Jag har knytit kontakter där som varit ovärdeliga för mitt skrivande och utgivningen, men jag ligger lågt sedan n-anklagelsen (du vet vad jag menar). Kände att det blev aningens för aggressivt där ett tag.
    Jag tänker på dig och hoppas att du kan leva ett någorlunda okej liv, trots den hemska sjukdomen som drabbat dig.
    Många varma kramar

    2011/07/31 kl. 20:41

    • Jag har absolut inget ont att säga om kapitel 1 som sådant eller om Karin. Men uppenbarligen lyckas det locka fram det sämsta ur alldeles för många människor, och jag orkar inte med det längre. Det är inte värt det. Men som jag sagt många gånger tidigare tänker jag inte tappa kontakten med alla underbara människor som jag har lärt känna där (som exempelvis dig!)
      Kram.

      2011/07/31 kl. 23:02

  5. Sharon Elbaz

    Hej JRL!
    Jag respekterar ditt beslut, men ville ändå tala om att du kommer att bli saknad.🙂

    2011/07/31 kl. 22:53

    • Det var ett svårt beslut, men som sagt, det blev bara för mycket… Men tack och lov har jag ju nästan er alla som Facebookvänner och hade inte tänkt tappa kontakten med er🙂

      2011/07/31 kl. 22:59

  6. Det är så tråkigt när en sida som har så bra potential stundvis verkar helt galen. Jag bidar min tid och kikar in då och då.

    2011/07/31 kl. 23:45

    • Jag håller med. Men man måste komma ihåg att felet egentligen inte ligger hos själva sidan som sådan, utan hos det klientel som härjar där (och i flera fall inte försvunnit därifrån fastän de blivit avstängda). Jag tvivlar inte på att det kan bli bättre, men som läget är just nu verkar tyvärr vad som helst kunna hända…

      2011/07/31 kl. 23:48

  7. Jens af Ekenstam Stenman

    Hej Johan!

    Respekterar ditt beslut, även om jag tycker det är synd.
    Känns lite ensammare där nu när du som hjälpt till att hälsa nya medlemmar välkomna försvinner.

    Vi får finna andra vägar för att bygga upp fantasyn i Sverige.
    Ett projekt som jag funderat av och till på under åren på k1, men som aldrig blivit riktigt konkret.

    Hoppas att vi kan hålla kontakten.

    Jens.

    2011/08/01 kl. 08:53

  8. Det är sjukt hur vissa människor kan bete sig och jag blir arg vid blotta tanken på att någon beskyller någon annan för något som absolut inte är sant. Förstår dig och ditt handlande och tycker precis som de som har skrivit innan mig att du ska ta hand om dig själv, din hälsa och ditt skrivande.🙂

    2011/08/01 kl. 10:38

  9. Det är så trist att en efter en lämnar K1. Dock har jag den allra största förståelsen varför du väljer att göra det. Själv har jag inte varit synlig där på länge. Jag ledsnade på alla egon, på allt raljerande, mobbningen och naturligtvis på trollen.
    Låt nu inte lämnandet av sidan ta för stor energi från dig, den behövs till så mycket annat.
    Allt gott!
    /Mie

    2011/08/03 kl. 10:03

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s