Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Avundsjukan som drivkraft

Hej, jag heter Johan, och jag är avundsjuk.

Jag minns en gång i början av 90-talet, på den tiden jag ännu prenumererade på Kamratposten. I deras pysselspalt Härsan fanns ett korsord där en av ledtrådarna var: ”Är det fult att vara.” Svaret skulle vara avundsjuk. Jag förstod aldrig varför det skulle vara fult att vara avundsjuk, och idag skäms jag inte för att säga att jag faktiskt är avundsjuk! Jag är avundsjuk på alla deckarförfattare för att de tjänar mångmiljonbelopp på böcker vars språkbruk får mig att sucka. Jag är avundsjuk på fantasyförfattare som David Eddings och Robert Jordan, för att de verkligen har slagit igenom inom den genre som jag älskar mest av alla. Jag är avundsjuk på författare som Doris Lessing och Mario Vargas Llosa för att de är respekterade och såna författare som man gärna skryter om att man har läst. Jag är avundsjuk på J.R.R. Tolkien och Dan Brown för att det satsas miljardbelopp på att göra filmer av deras böcker. Kort sagt, jag är avundsjuk. (Jag är avundsjuk på fler personer av så, många av dem bekanta till mig, men jag tänker inte räkna upp fler namn nu, du har redan fattat poängen.)

Dock skäms jag inte det minsta över att jag är avundsjuk. Avundsjukan är troligen den viktigaste drivkraft en aspirerande författare kan ha (och det gäller inte bara författare, utan även musiker, idrottsmän m.fl.). Den som känner sig nöjd med allt man presterat, och aldrig någonsin känner avund gentemot någon annan som lyckats bättre än man själv gjort, kommer att ha mycket svårt att hitta drivkraften att prestera ännu bättre.

Dock är det inte alla som är ute efter att prestera, och det är inget konstigt i det. Men för mig, som alltid varit en tävlingsmänniska, har avundsjukan varit en viktig drivkraft. Samtidigt ska man komma ihåg att många av dem som jag är avundsjuk på nog på ett eller annat sätt även kan vara avundsjuka på mig. Även om avundsjukan kan vara en viktig drivkraft i livet får man aldrig missa det man själv har och vad man själv kan ge. Som med så mycket annat i livet gäller det att hitta en balans i det hela. Ett bra uttryck som jag hörde är att ”gräset bara är grönare på andra sidan om man glömmer att vattna sitt eget”.

2 svar

  1. Avundsjuka för mig är att jag vill ha det den jag är avundsjuk på har. Enligt mig är inte det speciellt fult. Vad som är fult, är att vara missunsam. Vilket ju är en helt annan sak. Mina fem öre🙂

    2011/08/06 kl. 15:29

    • Bra sagt! Självklart är det något helt annat att vara missunnsam, men det är jag definitivt inte. Jag blir givetvis avundsjuka på dem av mina vänner som det går riktigt bra för, men jag unnar dem det och är alltid noga med att gratulera dem. Det är nog inte omöjligt att Kamratposten blandade ihop de båda begreppen, för jag skulle vilja se den människa som inte någon gång i sitt liv har varit avundsjuk…?

      2011/08/06 kl. 15:33

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s