Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Måste pistolen avfyras?

”Om du i första akten har en pistol hängande på väggen, måste pistolen avfyras i sista akten.” Dessa ord yttrades av författaren och dramatikern Anton Tjechov (1860-1904) och har blivit känt som begreppet Tjechovs gevär. Att ha ett skjutvapen hängande på väggen är ett exempel på en så kallad plantering, någonting som jag tycker är en mycket intressant företeelse. Om man ska vara riktigt pessimistisk skulle man kunna säga att hur man än väljer att göra kommer det att bli fel.

Varför? Jo, för att publiken/läsaren kommer genast att förstå att det inte hänger där av en slump. Ett gevär är inte vilken inredningsdetalj som helst, det kommer att dra blickarna till sig. När någonting (vare sig det är i en bok, teaterpjäs eller film) är så pass iögonfallande brukar åtminstone jag reagera och tänka att ”aha, en plantering!” Det är möjligt att författaren/regissören tänkte att han/hon litet diskret skulle fästa uppmärksamheten på det aktuella föremålet. Men risken är tämligen överhängande att det hela blir övertydligt, detta särskilt när det är fråga om ett föremål som inte riktigt ”passar in” i omgivningen. Det fungerar i en James Bond-film, där det är en del av ”överenskommelsen” mellan filmen och publiken att James ska använda sina spännande föremål som han fått av Q innan filmens slut. Men det är troligtvis bara där det fungerar. I värsta fall har tittaren hunnit räkna ut planteringens betydelse för handlingen redan före reklamavbrottet. Man måste komma ihåg att planteringar är ett berättargrepp som använts så pass länge att de flesta vid det här laget lärt sig att känna igen det.

Men, om någonting avgörande för handlingen dyker upp utan att läsare/tittare på något sätt blivit förberedda på detta, riskerar det att istället bli ett så kallat antiklimax. Vill man se dåliga (eller kanske snarare bra?) exempel användning av antiklimax kan man titta på de äldre Martin Beck-filmerna med Gösta Ekman från 1993-94. Två av filmerna slutar med att skurken tar livet av sig och två av dem slutar med att skurken dör på något annat oväntat sätt (hjärtinfarkt respektive fall ned för en trappa). ”Det var det, nu är filmen slut.” (Bara två av de sex filmerna slutade på annat sätt!) Ett sådant slut är ett exempel på ett rent förakt för sin publik. Det är, i likhet med en övertydlig plantering, de två extremfallen.

Med andra ord, det bästa är inte att ha geväret hängande på väggen eller att skurken plötsligt tar livet av sig när Martin Beck närmar sig. Det bästa är att försöka hitta någon form av mellanläge som balanserar mellan dessa ytterligheter. Geväret kan finnas gömt i ett skåp. Om det plötsligt plockas fram ur skåpet är det fullt logiskt att det funnits där hela tiden. Publiken har inte räknat med att det finns där, men accepterar konstruktionen eftersom ett gevär rent logiskt kan förvaras i ett skåp. I filmen Polismördaren från 1994 dör skurken av en oväntad hjärtinfarkt i en av slutscenerna. Om det åtminstone antytts tidigare i filmen att han hade problem med hjärtat, men inte ens det. Filmen i sig var faktiskt oväntat bra i jämförelse med övriga fem filmer (som är bland de sämsta jag någonsin sett), men slutet var under all kritik. Det kan enklast beskrivas som: ”Och då dog skurken plötsligt, och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.” Jag antar att det var där någonstans som mitt förakt mot deckare inleddes …

Kort sagt: Jag utger mig inte för att vara någon expert, men om någon frågar mig säger jag att någonting inte måste planteras för att vara användbart i handlingen, det gäller bara att det känns logiskt utifrån vad som hänt tidigare. Planteringar är ett grepp som förekommit i alla tider, och därför måste man komma ihåg att även publiken är medveten om detta berättargrepp.

2 svar

  1. Ibland kanske geväret inte ens fyras av, utan det hänger där på väggen för att dra fokus från pistolen i byrålådan… Eller? Måste man alltid redovisa _alla_ lösa trådar? Är det okej att luras på det sättet?

    2011/08/07 kl. 20:03

    • Bra sagt, jag håller med fullständigt!🙂 Och självklart är det inget fel i att lämna trådar lösa. Det är inte att luras, det är bara att visa att livet faktiskt inte är så enkelt att man får svar på precis _allting_😉

      2011/08/07 kl. 22:13

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s