Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Vem är Elio?

Den som läst min novell Elnora, som publicerades i Vildsint förra året, har kommit i kontakt med Elio, som kan sägas vara huvudpersonen i Det magiska förbundet (egentligen är han inte den ende huvudpersonen, men om man skulle göra film av det hela skulle han nog stå överst i cast of characters). Somliga som har läst novellen har påpekat att man inte får särskilt mycket information om honom. Därför är det berättigat att ställa sig frågan: Vem är han?

Jag har inte avsiktligt varit ute efter att skapa en mystisk karaktär, i stil med Tintin eller Link i The Legend of Zelda-spelen. Att det ges så pass lite bakgrundsinformation om honom i Elnora beror helt enkelt på att det var ett kapitel ur serien som jag bearbetade till en novell. Kapitlet kommer från den sjätte och näst sista delen av serien. Att redogöra de fem tidigare delarnas bakgrundsinformation i en novell låter sig förstås inte göras. Dessutom skulle det spoila ganska mycket. Den som läser novellen får helt enkelt ge sig till tåls med att lära känna honom bättre.

Om jag minns rätt har jag bara beskrivit hans utseende med ett enda ord: Alldagligt. Hans utseende är helt enkelt inte särskilt märkvärdigt. Han har inga särskilda drag som utmärker hans utseende. Han är en av alla de hundratals personer som du ser när du är ute på stan, men som du har glömt ögonblicket efter. Det kan låta som en riktig utmaning att ha en sådan person som huvudperson och ändå få honom att verka intressant. Jo, det var definitivt en utmaning, men det är ju därför man skriver!

Elio har någonting som skiljer honom från Tintin, eller om man hellre vill jämföra med Harry Potter (eller i värsta fall med Frodo från Ringarnas Herre): Nämligen att han gör fel! Nästan lika ofta som han gör någonting bra gör han saker som är riktiga dåliga, eller åtminstone väldigt illa genomtänkta. Många av hans fel skulle innebära spoilers, men av de fel som inte spoilar någonting kan nämnas att han emellanåt är väldigt svartsjuk och har svårt att kontrollera sitt drickande. Det är inga drag som han har lånat från mig, även om jag tror att vi har många likheter! Men ett drag som han däremot har lånat av mig är att han grubblar alldeles för mycket. Elios fel och brister gör honom dock inte till någon antihjälte, utan han är helt enkelt en vanlig människa med fel och brister.

Hur kan man då som läsare känna sympati för honom, med alla fel och brister? Jag tror inte att den saken blir några problem. Det är nog inte svårt att känna medkänsla med någon som redan som nyfödd blir moderlös (nej, hon dör inte i barnsäng, utan av en annan anledning!), som mer eller mindre tvingas göra ett livsval som inte alls passar honom, och som i regel får se andra skörda frukterna av det som han trots allt lyckas med. Livet är helt enkelt inte rättvist mot honom. För mig var det en spännande utmaning att skapa en karaktär med uppenbara fel och brister men som man ändå känner sympati för. Genom seriens gång kommer han att utvecklas, tvingas att bli vuxen och lära sig nya saker om livet och (kanske framför allt) lära sig att ta ansvar. Det hade känts orimligt att skriva en sådan lång serie där huvudpersonen inte på något sätt utvecklas.

Ingen annan än läsaren kan avgöra om jag har lyckats, men om någon skulle fråga mig tror jag absolut att jag har gjort det. (Det bör dock påpekas att hans incidenter som är relaterade till alkohol avsiktligt är nedtonade med tanke på att det faktiskt är barnböcker! Det hade sett betydligt värre ut i verkligheten.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s