Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Om att gråta medan man skriver

Jag vet inte om det bara är jag som alltid råkar ut för det, men jag har alltid svårt att hålla tårarna tillbaka när jag läser igenom vissa delar av det jag skrivit. Fjärde delen av Det magiska förbundet, Kristalltornet, är förmodligen värst på den punkten. Jag kan säga som så att jag grät floder medan jag korrekturläste den, trots att jag redan läst igenom den åtskilliga gånger och borde ha vant mig. Det är framför allt en passage på slutet som alltid får mig att gråta. Jag kan inte berätta bakgrunden till det hela, eftersom det skulle spoila ganska mycket, men av de andra huvudpersonerna säger till Elio:

Det är inte jag som ska återvända hem, Elio. Det är du.

Tagen ur sitt sammanhang kan den repliken verka obetydlig, men i sitt sammanhang, när man vet vem som säger det, i vilket sammanhang, och varför, då tror jag att man måste vara en staty för att inte gråta. Möjligtvis kan det vara så att det är alla likheter med mitt eget liv som får mig att gråta varje gång jag läser den. Jag skrev första utkastet till den redan för tre år sedan, och likheterna med mitt eget liv har dessvärre inte blivit mindre sedan dess. Möjligtvis kan jag trösta mig med att Elio i den boken har det betydligt värre än jag. Jag har ett hem, det har inte han. Kristalltornet är verkligen en bok fylld av krossade drömmar, besvikelse, bitterhet och den närmast klaustrofobiska känslan av att hela livet raseras omkring en utan att man kan göra någonting åt det. Och som jag tidigare berättat är det de ”goda” som står för de värsta grymheterna. Men innan du kan läsa den måste du läsa de tre första delarna, som är mindre sorgliga, men precis lika bra.

3 svar

  1. Jag brukar aldrig gråta åt det jag själv skriver, men kan däremot skratta högt och länge åt mina egna skämt. Är det samma sak fast tvärtom?

    2011/08/14 kl. 10:05

  2. Du är inte ensam, Johan. Jag gråter så det står härliga till. Ibland räcker det med att jag tänker på en scen för att jag ska bli tårögd, men tårarna kan även vara glödjetårar🙂

    2011/08/14 kl. 12:07

  3. Jag tror inte du är ensam om det. Ibland får jag tårar i ögonen när jag skriver vissa delar i mina berättelser. Men jag är rätt så duktig på att hålla inne dem.

    Jag ser fram emot att få läsa de böckerna🙂

    2011/08/16 kl. 15:23

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s