Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Att skildra någon som är ”ond”

Att skildra någon som är ”ond” är bland det svåraste man kan göra som skribent, men samtidigt även bland det mest spännande och intressanta. Notera att jag har satt citattecken kring ordet ”ond”. Att säga att någon är ”ond” eller ”god” gör man gärna av enkelhetsskäl, eftersom de flesta förstår vad man menar. Men jag använder heller uttrycken protagonist och antagonist (som är betydligt klumpigare, men mycket bättre). Jag har sagt det här förut, men det tål att upprepas: Det är läsaren som ska avgöra vem som god och vem som är ond (om man nödvändigtvis måste göra en sådan uppdelning).

Jag vågar påstå att i mina verk och mina världar är det långt ifrån alltid uppenbart vem som eventuellt är god och vem som är ond. Ett av de vanligaste klagomålen som brukar framföras när det gäller fantasy är att de ”goda” helt enkelt är jättegoda och de ”onda” helt enkelt onda. Den som skulle antyda att det saknas gråskalor mellan svart och vit på god-ond-skalan i min värld kommer att få vara beredd på mothugg. För just god-ond-dilemmat är någonting som jag varit noggrann med under hela skrivprocessen.

Men, nu kommer vi till det intressanta. Hur skildrar man någon som är ”ond”? Eller, rättare sagt, hur skildrar man en bra antagonist? Den som läser inledningen till Det magiska förbundet kan enkelt tro att det är ärkemagikern Zamudar som är den huvudsakliga antagonisten i serien. Så är inte fallet. Han är en av antagonisterna, men egentligen har han endast en biroll. Han är inte ens med i alla böcker i serien! (Det är ingen spoiler.) Han är rikets envåldshärskare, i stil med de diktatorer som förekommer på flera håll i vår värld. Han har en uppgift att utföra, och precis som med verklighetens diktatorer uppfattar somliga honom som ondskan själv medan många uppfattar honom som en hjälte. Just det sista är viktigt att komma ihåg. Om alla hatade en diktator skulle en diktatur falla sönder ganska snabbt. Alla i riket Dianor hatar inte Zamudar.
Jag insåg dock tidigt att det var svårt att berätta en intressant historia kring Zamudar. Även om det var han som slöt det magiska förbundet i seriens titel blir han aldrig mer än en figur i seriens periferi och läsaren får egentligen aldrig komma honom särskilt nära. Det är avsiktligt.

Den verklige, och definitivt mest intressanta antagonisten, är väktaren Nico. Nico är en ung man som valde att bli väktare för att få utlopp för all sin bitterhet och all vrede och frustration inom honom. Vad som är viktigt att komma ihåg är att det finns en anledning till att han blivit den han är! Jag har skildrat honom noggrant genom serien. Har är inte den anonyme elakingen som dyker upp på slutet när det vankas slutstrid, utan hans liv och vedermödor skildras ganska ingående, och troligen kommer läsaren (hans mindre hedervärda handlingar till trots) att känna en viss sympati för honom. Han är definitivt inget monster. Hade han levt i vår värld hade han troligen fått stödundervisning och (i värsta fall) tillhört de socialt utslagna i samhället. Men i en värld av den typ jag skildrar finns ingen sådan hjälp att få. Jag vågar påstå att han troligen även skulle ha fått någon form av bokstavsdiagnos om han levt i vår värld. Men återigen, har är inget monster!

Samtidigt är han allt annat än en ängel (vilket dem som läst novellen Den som passerat skymningen känner till). Att skildra en sådan komplicerad människa som honom, utan att göra honom till ett monster och utan att ursäkta hans illdåd, är en av de verkliga utmaningarna med att skriva skönlitteratur! Nico har utan tvekan varit en av de intressantaste karaktärerna att skildra, och hans roll i serien har vuxit avsevärt medan jag redigerat den. Den som sett filmerna Star Wars ep. II och III förstår nog dessutom på ett ungefär var jag har fått inspirationen ifrån (just det! Anakin Skywalker/Darth Vader, vem annars?). Dock inbillar jag mig att Nico är lite mer komplex än Anakin. Och viktigt att komma ihåg är att Nico inte har gjort någon ”resa” från god till ond, som Anakin gör i Stars Wars-filmerna, utan han gör hela tiden det som känns rätt för honom. Han är ingen god människa som plötsligt blir ond, utan är helt enkelt … sig själv!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s