Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Lite galla över reboots

Lite galla har ingen dött av. Idag tänkte jag ösa galla över reboots, ett fenomen som blivit allt vanligare i takt med den påstådda manuskrisen inom filmbranschen. En reboot är precis vad namnet antyder, en omstart av något, där man avsiktligt bortser från allt som hänt tidigare. Ett ganska tragiskt fenomen. Det blir nämligen fel hur man än gör! Att göra en reboot signalerar antingen ”vi gjorde fel tidigare, men det står vi inte för, utan istället vänder vi blad och börjar om”, eller att ”vi har drivit det här konceptet så långt det går nu, så om vi ska kunna tjäna mer pengar på det måste vi börja om från början”.

Personligen tycker jag att tanken att man bara kan bortse från allt som hänt tidigare är skrattretande och fruktansvärd på samma gång. Det mest pinsamma exemplet borde vara Batman Begins, som helt och hållet bortsåg från den föga framgångsrika Batman & Robin, som kom några år tidigare, men det finns såklart fler tragiska exempel. Istället för att göra en reboot ska man stå för det man gjort och se till att planera så pass bra att det man skapar i framtiden kommer att fungera tillsammans med det som gjorts tidigare.

Men det verkligt tragiska med det hela är att filmbranschen desperat känner sig tvingade att satsa på beprövade koncept. Detta i sin tur är förmodligen vårt fel, i och med att vi ofta är rädda för att ge en chans till okända koncept. Om det vore så att biopubliken inte ville se reboots utan enbart nya koncept (eller rena uppföljare), då skulle inte var och varannan filmserie ”startas om”.

Jag tror inte riktigt på den påstådda manuskrisen. Jag tror inte alls att det är svårt att få fram nya idéer, men jag tror att det krävs en attitydändring hos oss konsumenter, vilket i sin tur förhoppningsvis leder till en förändring i filmbranschens sätt att resonera. Det skrivs massor av böcker som skulle kunna bli till bra filmer. Och i litteraturens värld behöver inga serier startas om. Författarna står för vad de har skrivit tidigare.

3 svar

  1. Jag är lite allergisk mot reboots och vet att det finns en hel hög med manusförfattare som längtar efter att beträda det magiska golvet.
    Jag är en av dem, och har lovat mig själv att kämpa mig blå för att lyckas.

    Det är som du skriver lite tragiskt när en film görs om. Hur många tittar på den då.
    Ett undantag är Barbie-filmerna som är gjorda efter klassiska sagor, och då vinklade för att passa småtjejerna. För övrigt mycket välgjorda filmer.

    Mr Depp gjorde ju klassikern Alice i Underlandet till sin genom att spela karaktären så bra att man glömde bort att det var en gammal saga, så ibland finns det undantag.

    Jag vill skapa något nytt, något som knappt gjorts förut. Det som provocerar och får unga som gamla att skaka om hjärnan och tänka om.
    Men chansen att komma in genom det minimala nålsögat som knappt syns skrämmer bort många duktiga manusförfattare, och de resignerar och blir istället scenograf, klippare eller väljer ett helt annat yrke.

    2011/09/06 kl. 09:04

  2. Sv: Så himla kul! Tack! Jaha, var i Luleå bodde du? Och varför flyttade du?🙂

    2011/09/06 kl. 16:10

  3. Fast å andra sidan så är ju prequel inte okända i litteraturens värld😉

    2011/09/07 kl. 07:25

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s