Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Inspiration v/s konstruktion

Dagens inlägg blir troligen lite djupare än vanligt, för jag tänkte nämligen diskutera kring de närbesläktade men ändå så olika begreppen inspiration och konstruktion. ”Inspiration är för amatörer” är ett klassiskt påstående som ofta brukar upprepas. Finns det någon sanning i det? Går det att skriva en bok utan någon som helst form av inspiration, och är det i så fall något fel i det?

Att säga att inspiration är för amatörer är ett ganska överlägset påstående och jag kan inte förneka att jag blev ganska irriterad första gången jag hörde det. Men efter att ha reflekterat litet närmare över det och funderat igenom vad det egentligen innebär förstår jag att det faktiskt finns en hel del sanning i det. För vad är egentligen inspiration? Jo, någonting som gör att tankearbetet sätts igång, det har dock ingenting med motivation eller kreativitet att göra! Och så långt är påståendet rimligt, ibland måste man försöka se till att sätta igång sitt tankearbete istället för att vänta på att det ska ske av sig självt.

Vad innebär då konstruktion? Den företeelse som ligger närmast konstruktion i den här bemärkelsen är produktutveckling. Har det verkligen någonting med skrivande att göra? Jo, för boken är ofrånkomligen en produkt! När det gäller produktutveckling går man igenom flera olika faser. Den första är idéhanteringsprocessen. Därefter följer förstudiefasen, konceptualiseringsfasen, och efter detta konstruktionen och utvecklingen. Eftersom det här inte är något PM om företagsekonomi tänker jag inte avhandla de olika momenten mer ingående, men alla de nämnda delarna har betydelse även när produkten är en bok.

Vad är då skillnaden? Jo, i korthet kan man säga att när man arbetar utifrån konstruktion istället för inspiration söker man idén istället för att vänta på den! Och personligen kan jag inte tycka annat än att tanken är mycket god. Är man då amatör om man känner sig tvingad att vänta på inspiration? Att vara amatör är inget nedlåtande, det innebär bara att man inte arbetar yrkesmässigt med något! Arbetar man yrkesmässigt med att skriva är det skrivandet som betalar räkningarna, och då kan man troligtvis inte sitta och vänta på att de bra idéerna ska komma av sig själva, man måste söka upp dem själv! Så med andra ord är påståendet faktiskt sant, hur överlägset det än kan låta. Men även en amatör kan dra nytta av en professionell skribents sätt att tänka! (Och kom ihåg att uttrycket professionell syftar på att man har någonting som sitt yrke, det är ingen värdering.)

Men, det viktigaste att komma ihåg är att även om man klarar sig utan inspiration är det betydligt svårare att skriva utan motivation eller kreativitet. Att känna brist på det är givetvis betydligt värre, och skulle troligtvis ställa till problem även för en professionell skribent.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s