Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

10 år går fort


11 september 2001, jag kommer aldrig att glömma den dagen. Jag hade (för ovanlighetens skull) inte haft tv:n eller radion påslagen den dagen. Istället satt jag och arbetade med en låt (om jag inte minns helt fel var det en tidig version av Early summer som jag arbetade med). Därefter bestämde jag mig för att gå ut och handla. På den här tiden bodde jag på ett studentboende i Falun. Medan jag låste ytterdörren hörde jag en av mina korridorsgrannar säga något i stil med: Hur kunde de rasera World Trade Center? Jag förstod inte vad det syftade på och tänkte inte mer på det förrän jag kom hem och slog på tv:n (eftersom jag brukar alltid äta framför tv:n eller datorn). Känslan som därefter for genom min kropp kommer jag aldrig att glömma. Jag slog på text-tv, där orden Extra Extra Extra blinkade, och det gick upp för mig vad som hänt. Chocken fanns nog kvar i en vecka efteråt, om inte längre. (Jag kan inte påstå att chocken blev mindre när det visade sig att Usama bin Ladin, mannen som misstänktes ligga bakom terrordådet, hade en anknytning till Falun.)

Vad har då Désenchantée (på sv: desillusionerad/besviken) av Kate Ryan med det hela att göra? Hennes låt från 2002 är en cover på en låt som den franska artisten Mylène Farmer gav ut 1991, i samband med Gulfkriget. Texten uttrycker hennes besvikelse över hur situationen i världen såg ut. Jag tror inte att det var en slump att Kate Ryan gjorde en cover på just den låten året efter 11 september. Den gamla 90-talshiten hade knappast förlorat sin aktualitet. Det fanns minst lika mycket att vara besviken över 2002 som 1991.

10 år går fort, även om mycket har hänt sedan dess. Jag har tagit två examen, flyttat först till Luleå och sedan Kiruna, haft mitt första jobb, fått mina första låtar spelade i radio, mina första noveller publicerade, och, det troligen viktigaste av allt, gift mig. Men en sak har inte förändrats: Världen har inte blivit någon roligare plats att leva i. 11 september har ”fått sällskap” av 22 juli (händelserna i Norge). Människors rädsla och misstänksamhet gentemot varandra har troligen inte blivit mindre sedan 2001, utan snarare större.

10 år går fort. Om 10 år hoppas jag dock att mänskligheten har lärt sig något av allt som hänt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s