Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Är utseendet viktigt?

En vanlig fråga som ställdes på kapitel 1 medan jag var aktiv där var om det var viktigt att beskriva hur karaktärerna man skriver om ser ut. Det finns givetvis inget rätt eller fel i detta, utan det här är bara ett inlägg om hur jag ser på det hela.

Jag tycker inte att det är något fel i att beskriva hur en karaktär ser ut. Om man har en tydlig bild av hur någon ser ut är det inte alls konstigt att man vill dela med sig av den bilden. Det är faktiskt inte konstigare än att man beskriver hur himlen ser ut, hur miljöer och byggnader ser ut och så vidare. Det som jag dock ofta retar mig på är att beskrivningarna ofta blir tämligen utdragna, och inte sällan innehåller liknelser som är mer skrattretande än effektfulla. Jag försöker göra mina beskrivningar så korta och effektiva som möjligt. Ett påpekande som fick en gång angående en av mina texter var att jag ”stannade upp” i berättandet för att beskriva en persons utseende. Jag lärde mig mycket av det. Men samtidigt retar jag mig ibland på tillfällen där författare försöker beskriva någons utseende ”i förbigående”, ungefär som att man måste be om ursäkt för att berätta hur någon ser ut. Snälla, gör inte det!

Nästa fråga som uppkommer är vad man ska berätta. Jag tror att vi alla är överens om att man inte kan berätta allt som finns att säga om en persons utseende. Själv brukar jag välja ut det som är viktigast för läsaren att ha med mig, och ofta räcker det så. Det magiska förbundet kan sägas ha sex huvudpersoner, och för dessa är de viktigaste utseendemässiga dragen följande: Alldagligt utseende, rödlockigt hår, bruna ögon, kortväxt, gänglig samt bredaxlad. Kommer läsaren ihåg dessa beskrivningar till respektive karaktär är det troligen lätt att föreställa sig hur han eller hon ser ut. Att se alldaglig ut är kanske en intetsägande beskrivning, men sådana människor ser du hela tiden. Att ha ett utseende som man inte lägger märke till är också ett utseende.

För att sammanfatta det hela: Var inte rädd för att beskriva hur någon ser ut, men undvik krystade liknelser (läsaren förstår nog ganska snabbt vad man vill säga och vill hellre komma vidare i handlingen). Välj ut det utseendemässiga drag som du tycker är viktigast att läsaren har i åtanke. Stannar karaktären upp vid en spegel för att få ett ”lämpligt tillfälle” att beskriva sitt utseende kommer jag att ”snabbspola”, men det vet du redan. (Risken finns att förlagsredaktören som ska läsa ditt manus till och med trycker på stoppknappen där, men det känner du också redan till.)🙂

Ett svar

  1. Jag har inget emot att få reda på hur personerna ser ut om det görs på ett icke-krystat naturligt sätt. Allt handlar om hur man gör det.

    2011/09/28 kl. 13:27

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s