Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

När har man fantasi?

Min vän Elin Holmerin skrev ett riktigt intressant blogginlägg den 22 augusti som jag kände att jag faktiskt var tvungen att skriva en egen betraktelse utifrån. Hon ställde sig frågan om andra människor alltid ”befinner sig i nuet”, eller om de också drömmer sig bort. Det fick mig att börja fundera över när man har som mest fantasi och känner som mest inspiration. För ett par veckor sedan, när jag var på vårdcentralen och satt i väntrummet och väntade på att läkaren skulle komma och hämta mig upptäckte jag snabbt att jag istället befann mig i det rike där Eldskungen utspelar sig. Jag befann mig mitt i den avgörande striden mellan de magiker som vill använda magin för att bota sjukdomar och de som vill använda magin mer restriktivt och inte låta några icke-magiker få ta del av den. Det var ett av de många tillfällen när jag verkligen behövde min fantasi.

För att visa hur det kan se ut annars tänker jag mig gärna tillbaka till åren när jag bodde och pluggade i Falun. Jag hade jättekul, det var förmodligen den roligaste perioden i hela mitt liv, men, jag hade aldrig en massa historier i huvudet och jag drömde mig aldrig bort till påhittade fantasyvärldar. Varför? Helt enkelt för att det inte behövdes! Jag mådde så bra där jag var, så jag behövde inte försöka fylla mitt liv med någonting annat. Den period när jag började skriva fantasy såg mitt liv helt annorlunda ut. Jag var arbetslös, hade börjat få en del problem med hälsan och det mesta i tillvaron var en ren plåga. Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag började skriva fantasy som ett sätt att komma bort från verkligheten.

En annan intressant reflektion är att alla mina bästa idéer har kommit medan jag varit ute och åkt tåg (som i ärlighetens namn är bland det tråkigaste som finns, i synnerhet när man gör det ofta). Idéerna till både Det magiska förbundet och Eldskungen kom medan jag åkte tåg mellan Kiruna och Luleå (vid olika tillfällen). Idén till Silverspegeln (andra delen av Det magiska förbundet, och en bok som ligger mig extra varmt om hjärtat) kom när jag var ute på en ännu längre och tråkigare tågresa. Det är vardagstristessen och den svåra situation jag befunnit mig i som arbetslös och sjukskriven som hjälpt mig att skapa mina berättelser. Även om den fantasy jag skriver har många beröringspunkter med verkligheten, och att somliga delar av det hela nästan känns hämtade från mitt eget liv, så var det ändå en välbehövlig verklighetsflykt. Den som avfärdar fantasyn på de grunderna att den är verklighetsfrämmande har nog missförstått allting!

Jag vet inte om jag hade skrivit något om mitt liv hade varit mindre komplicerat, det är givetvis omöjligt att svara på. Men både fantasyn och fantasin har varit en livlina emellanåt, en livboj som hållit mig ovanför vattenytan. Jag kan dock lova att jag hade valt leva ett enklare liv om jag haft möjlighet att välja. Jag har betalat ett högt pris för min fantasi.

2 svar

  1. Håller verkligen med om att fantasin är det som håller en uppe emellanåt. Tänk då på de som påstår att de inte har någon fantasi. Stackars satar:/

    2011/09/29 kl. 11:25

  2. sv: Ja visst är han fin!

    2011/09/29 kl. 16:09

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s