Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Blir man någonsin nöjd?

Jag har tidigare skrivit ett inlägg där jag kom ut som avundsjuk, och ett inlägg om manusförfattaren/författaren John Stephens, som nyligen utkommit med första delen i sin fantasytrilogi Trolldomens tre skrifter på svenska. Det här inlägget kommer att ta upp båda dessa ämnen på nytt. Läste den här artikeln om Stephens, och kunde inte låta bli att fundera över hur det kan komma sig att somliga aldrig blir nöjda. Stephens var en ansedd manusförfattare som skrev manus till serier som Gilmore Girls, Gossip Girl och OC, men var ändå inte nöjd. Jag funderade flera gånger kring det hela. Han hade alltså ett arbete som många av oss (bland annat jag) skulle kunna offra kroppsdelar för, och ändå var han inte nöjd! Han lämnade sin karriär som manusförfattare för att på heltid arbeta med sin fantasytrilogi, vilket var hans stora dröm.

Självklart tycker jag som fantasyälskare att det är jättekul att det har dykt upp ett nytt stort namn på litteraturhimlen som skriver fantasy och (förhoppningsvis) hjälper till att öka intresset för genren. Jag har dock svårt att släppa tanken att en man som faktiskt hade allt det som jag alltid drömt om ändå inte var nöjd! Å andra sidan misstänker jag att det är just det faktum att vi människor sällan blir nöjda som hjälper och sporrar oss att hela tiden skapa nya och bättre saker.

Tänker även på en person som jag följer på Twitter, en tjej som är yngre än mig och som har allt som jag drömmer om, ändå verkar hon inte vara nöjd med något. De flesta av hennes tweets handlar om saker som är fel i tillvaron. Det är fascinerande. Jag tänker inte säga att hon är otacksam, men det är på något vis fascinerande.

Det går att fundera mycket kring det där. Men jag hoppas att John är nöjd med sitt liv nu. Bortsett från att jag är gift med en alldeles underbar hustru kan jag inte påstå att jag är särskilt nöjd med mitt liv. Hade jag haft ett lika spännande liv som majoriteten av dem jag följer på Twitter hade jag bloggat om det istället för om skrivande.

Ett svar

  1. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?🙂 Mina nior fick läsa den här krönikan av Linda Skugge: http://www.expressen.se/kronikorer/lindaskugge/1.303742/linda-skugge-ni-ar-bortskamda-pubbeungar

    Snacka om att de gick i gång på den. Det lustiga var att de som blev argast är just de som alltid sitter och gnäller mest. Gnäller om läxor (för då får man ingen fritid), gnäller om uppgifter (meh, jag KAN ju inte skriva två sidor), ja, gnäller om allt och alla. Det var intressant hur de uttryckte sin ilska över artikeln, för det var ju inte så att Linda hade någon poäng, nej hon var en bitterfitta och surkärring. På frågan ”vad handlar texten om?” svarade de ”en sur tant”, medan de med lite vidare världssyn kunde förstå vad den handlade om och att Linda har en viss poäng, även om hon går lite hårt ut.

    Jag brukar säga att en del människor ser på världen genom två sugrör. De kommer aldrig att bli nöjda med någonting för de kan bara se en pytteliten del av världen och den delen suger tydligen🙂

    2011/10/02 kl. 09:23

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s