Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

En hyllning (?) till skrivaren

Dagens inlägg är tänkt som en hyllning till skrivaren, alla skribenters favoritapparat (eller något i den stilen). Alla har vi någon form av relation till den. Första gången jag kom i kontakt med en skrivare tror jag var 1995, och det var hat vid första ögonkastet. Det var inte den första skrivare som passerat revy i mitt liv. Den var jättestor, lät som ett tröskverk och hade ingen arkmatare, så om man skulle skriva ut mer än ett papper åt gången blev det problem. Då gällde det att se till att den fångade upp nästa papper i rätt ögonblick, annars fick man problem. Kostnaderna i fråga om bläckpatroner ska vi bara inte tala om. De gick åt snabbt, och det kostade mycket om man gjorde många utskrifter. Och för att få dem att skriva ut något måste man i regel först stänga av skrivaren och sedan slå på den igen (nej, jag skojar inte!).

En skrivare som ligger mig extra kallt om hjärtat var den jag ägde under åren i Falun. Den hade arkmatare, men om man försökte ha mer än ett papper åt gången i den blev man olycklig. För att få den att över huvud taget skriva ut något måste man först sätta igång utskriften och sedan låta den köra igenom ett papper blankt! Sedan måste man sätta igång utskriften igen, då skrev den ut. Ville man skriva ut ett annat projekt vid samma tillfälle måste man upprepa samma process två (!) gånger (och nej, jag skojar inte nu heller). Alternativet var att starta om datorn, vilket tog åtskilliga minuter. Man suckade matt varje gång man var tvungen att skriva ut något. Enda anledningen till att jag inte gjorde utskrifterna i någon av datasalarna på skolan var för att det var en hopplös miljö att arbeta på. Skrivaren passade för övrigt på att lägga av lagom till jag skulle göra den sista utskriften innan det var dags att flytta därifrån (någon som är förvånad …?).

2004 fick jag min första laserskrivare i julklapp. Då blev jag litet gladare. Det var ett elände att frakta åbäket från Bollnäs till Luleå, men den gjorde mig åtminstone lite gladare än bläckskrivarna jag haft tidigare. Åbäket höll i hela två år! Därefter såg utskrifterna ut som en trafikolycka och det var därmed dags att köpa ännu en ny skrivare, ytterligare ett åbäke att släpa hem. Den här gången verkar jag dock ha hittat rätt, för jag och min HP LaserJet 1018 firar fem år tillsammans nästa år🙂 (Om den vill vara med tills dess, det vill säga, men det hoppas vi.)

Länge leve skrivaren … (Nästa år, om jag har förståndet i behåll, ska jag skriva en hyllning till bildskärmarna.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s