Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Det ska vara exklusivt

Den här artikeln av Anders Mildner publicerades i SvD den 6 september. Den handlar i första hand om kassettbandet, som först tycktes ha gjort sorti för gott, men som sedan helt oväntat fick en renässans när det började uppfattas som något exklusivt, eftersom det blivit så pass ovanligt när tillverkare och återförsäljare börjat överge det. För mig, som har ett brinnande intresse både för litteratur/skrivande och musik/ljudteknik var det en intressant artikel, i och med att han även tar upp det tämligen ovanliga verket Fjärrskrift av Lotta Lotass. Verket består av en 50 meter lång textremsa. Det är kul med människor som har idéer, men frågan är om det automatiskt blir bra för att man har mycket idéer.

Som musiker/ljudtekniker saknar jag inte kassettbanden det minsta, trots att det var på just såna jag en gång i tiden började spela in musik. (Även om jag hade gjort musiken på datorn spelade jag in den på kassettband, för tekniken för hårddiskinspelning fungerade inte på långa vägar lika bra då som idag.) Det var ett oberäkneligt och svårhanterligt medium, även om ljudet (oftast) faktiskt var helt okej. Jag skulle aldrig vilja arbeta med kassettband igen, datorer är enklare att arbeta med och ljudet är precis lika bra. Och jag skulle aldrig ge ut mina skrivna verk på ett sånt sätt att det snarare verkar som att jag försöker skrämma bort läsare istället för att locka dem! Att ge ut en release (vare sig det handlar om text eller musik) på sånt sätt att det innebär såna svårigheter för läsaren/lyssnaren att ta del av det gör att man närmast är garanterad att få mycket uppmärksamhet (medierna älskar sånt) men det är inte säkert att man blir gladare för det.

I mina ögon signalerar det desperation. Att man verkar vilja göra det så svårt som möjligt för sin publik att ta del av det man skapar får mig att fundera över varför jag skulle vilja ta del av det när inte ens upphovsmannen själv verkar vilja att jag ska göra det? Det blir både en vädjan om att se mig och skit i mig, för jag skiter i dig på samma gång, och då väljer jag nog det sistnämnda. Jag leker med tanken vad som skulle hända om jag gav ut något av mina verk som en textremsa, eller som 78-varvsskiva eller vaxrulle (eller vad man nu kan tänka sig). Jag skulle troligtvis få uppmärksamhet, men av helt fel anledning, och det skulle troligen inte ge mig några läsare eller lyssnare. Jag föredrar att göra det enkelt för den som vill ta del av mina verk. De går att lyssna på gratis på nätet, och när mina böcker ges ut kommer du att kunna hitta dem på Smashwords också gratis (överväger att låta mina verk på svenska vara gratis, och ta $0.99 för dem på engelska).

Jag har inget behov av att få mina verk att framstå som exklusiva. Jag vill att det jag skapar ska vara tillgängligt, och har inget intresse av att försöka verka excentrisk eller udda på något annat sätt, för jag är inte sån och vill inte bli känd som sån.

Ett svar

  1. sv: himla kul att du gillar min blogg hihi!😀

    2011/10/08 kl. 12:53

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s