Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Hur ska det sluta …?

Nyheten om att regissören David Fincher valt att ändra slutet i sin filmatisering av Män som hatar kvinnor är faktiskt intressant (jag läste den nyheten här). Somliga skulle nog genast utbrista så kan man ju inte göra!, men själv tycker jag att det är en helt genialisk idé. Inte nog med att han ger en anledning till dem som redan sett den svenska filmatiseringen att se även hans tolkning, han visar tydligt att är slutet dåligt så är det dåligt, och då ser man till att göra det bättre. Jag tvivlar inte en sekund på att han kan skapa ett betydligt bättre slut än det i den svenska versionen (jag har inte läst boken, så jag kan inte göra några jämförelser utifrån den).

Den svenska filmatiseringen var faktiskt bättre än jag väntat mig (med tanke på att jag faktiskt inte gillar deckare). Trots det emellanåt plågsamt långsamma tempot var det en helt okej film. Men slutet var bland det sämsta jag någonsin sett! När nyhetsankaret från Rapport med blicken riktad mot kameran förklarar att ”X misstänks ha begått självmord” höll det på att bli stoppknappen. När hörde du en journalist säga så om ett dödsfall som nyligen ägt rum? Av hänsyn till anhöriga, och för att inte riskera så kallad självmordssmitta, brukar man snarare säga något i stil med ”polisen misstänker inget brott”. Mycket dåligt i en film som i övrigt verkar ha varit mycket noggrann med alla detaljer. Jag är säker på att någon liknande härdsmälta inte förekommer i Finchers version.

Slutet på den svenska filmatiseringen är intressant på flera sätt. Det var inte ens den förlängda versionen jag såg, men ändå var slutet utdraget och krystat i det längsta. Mitt helhetsintryck av filmen hade förbättrats ordentligt om man valt att sluta litet tidigare. Tittaren vet precis vad man vill ha sagt, och vissa saker är det bättre att lämna åt fantasin. Att man inte ”följer boken” är ett vanligt klagomål när det gäller filmatiseringar, men jag tycker ärligt talat att det många gånger faktiskt blir sämre om man följer boken för noga. Det finns många likheter mellan filmer och böcker, men det går inte att komma ifrån att det som blev bra i en bok inte nödvändigtvis blir lika bra på film, och då måste filmmakarna använda sin fantasi och våga släppa taget om boken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s