Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Hur viktigt är det med genrer?

Idag tänkte jag ta upp någonting som jag hela tiden har uppfattat som något relativt harmlöst, men som ändå verkar fungera som ett rött skynke för många, nämligen genrer. Jag har uppfattat att somliga anser genrer som någonting riktigt onödigt som inte borde få finnas. Jag har själv svårt att förstå vad som gör någon så uppretad, men det går att ha bestämda åsikter om i stort sett allt. I det här inlägget kommer jag att ta upp vad jag tycker, och som vanligt ser jag det inte som något problem alls om ni inte håller med mig. Tvärtom vore världen ganska tråkig om alla tyckte lika!

Jag tänker inte gå igenom genrernas historia, för det går att läsa på Wikipedia, men det är lätt att konstatera att lyrik, epik och dramatik är en något otillräcklig genreindelning. Men hur många genrer behöver man egentligen? Ibland får man känslan av att författare påstår sig ha uppfunnit en ny genre för att de hoppas att de och deras böcker ska framstå som unika och nyskapande. Det är inget fel i att försöka framhålla det unika i det man skapat, men att försöka göra det genom att ”uppfinna” en ny genre (med en troligtvis ganska krystad benämning) är åtminstone enligt mig helt fel väg att gå!

Smashwords har 17 olika kategorier under den övergripande rubriken Fiction. Det är ett intressant riktmärke och jag upplever att de har täckt in alla genrer som behöver en egen benämning. Troligtvis behöver man inte ens så många. De har tack och lov inte klumpat ihop fantasy, sci-fi och skräck, som är tre genrer som ofta brukar få samsas under samma rubrik. Även deckare och thriller/spänning har tack och lov fått varsina rubriker. Flera genrer skulle kunna samsas under samma beteckning, men deras kategorier får nog ändå anses som väl valda och genomtänkta.

Jag är tämligen säker på att alla skönlitterära böcker med lätthet kan sorteras in under någon av dessa kategorier. De flesta böcker skulle troligen även kunna sorteras in under flera kategorier. Jag valde att lägga min novell Elnora under young adult istället för fantasy, av den anledning att jag tror att de läsare som är intresserade av litteratur för unga vuxna skulle vara mer intresserade av den än fantasyläsarna. Givetvis hade den även passat under fantasy (kategorin för barnböcker, som jag först övervägde visade sig dock mestadels innehålla barnböcker av typen bilderböcker/pekböcker, vilket kändes litet fel). Det var dock inga större problem att välja ut den huvudsakliga kategorin för Elnora! Och jag tror inte att någon annan heller skulle ha några större problem att hitta en passande kategori.

Genrer handlar mycket om marknadstänkande: Vilken målgrupp/läsekrets är det som kan tänkas vara intresserade av mina böcker? Om man inte kan finna en passande genre för sina böcker, hur ska man då kunna marknadsföra den? Det är en fråga som jag ofta undrat. Och om man försöker marknadsföra sina böcker under någon genrebeteckning som man hittat på själv, hur ska man då kunna få läsarna att intressera sig för den? Det kanske fungerar för en etablerad författare som säljer böcker bara genom sitt namn, men för någon som är oetablerad?

Underskatta inte betydelsen av en tydlig genretillhörighet, jag är ganska säker på att det underlättar för läsaren att hitta boken, samt att det underlättar för författaren att förklara varför du just ska läsa min bok.

(Upptäckte att den alltid lika skickliga, roliga och trevliga kanadensiska författarinnan Blake Northcott var inne på precis samma spår som jag. Läs gärna det här intressanta inlägget!)

Ett svar

  1. Hejsan!
    Min filmmanuslärare sade alltid att gränser är till för att töjas, och att det bästa sättet att få upp ögonen på folk är att provocera. På ett kreativt sätt.
    Därför skriver jag ingen deckare om min seriemördare, eller thriller…istället blir det en romantic-crime, och det räcker med att berätta vilken genre det är för att läsaren skall fastna för boken.
    Min lärare sade också att det visst går att blanda genrer, men med viss förfining, och att man måste vara på det klara med hur det blandas.

    Jag tycker själv att det är roligt med nya sätt att skriva, och tillhör den som älskar att provocera mina läsare. Den som slår upp min bok skall förfäras och drivas ut till det yttersta strået för att hänga där en stund, tänka efter vad jag skrivit och kanske tänka om.

    Tack för dina betraktelser, jag läser alltid även om jag inte kommenterar varje gång.

    2011/10/28 kl. 09:58

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s