Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Konstnären och försäljaren

Läste det här intressanta blogginlägget av Frida SkybäckDebutantbloggen och kände att jag måste skriva min egen reflektion kring det hela. Frida reflekterar kring tanken att man inte kan försörja sig som författare bara genom att lida för sin konst, utan även måste vara en skicklig försäljare. Och jag kan inte annat än hålla med!

Till att börja med väljer jag dock att beteckna mig som skribent istället för konstnär eller författare. Varför? Jo, för jag känner mig inte som författare eftersom jag inte fått någon bok utgiven (att någon annan som heller inte fått någon bok utgiven ändå kallar sig författare stör mig dock inte det minsta, det är ju faktiskt ingen skyddad yrkestitel). Jag identifierar mig heller inte som konstnär, helt enkelt eftersom jag inte anser att jag sysslar med konst. Jag är ute efter att berätta en bra historia och förhoppningsvis lyckas skapa något form av intresse kring det hela. Konstnärer arbetar på andra sätt. Skribent känns betydligt mer träffande. Nog om detta.

Jag skulle se min procentuella fördelning mellan skribent och försäljare som 60/40. Jag ägnar mycket tid åt att försöka skapa ett intresse kring mig själv och det jag skriver, bland annat genom den här bloggen. Det är på det viset jag agerar försäljare. Jag hade gärna ägnat mer tid åt försäljardelen, men jag har nog varken den rätta driften eller det rätta intresset för det. För, låt säga, två år sedan, hade jag nog varit beredd att arbeta natt och dag för att kunna leva på mitt skrivande. Jag har inte längre den driften (vilket förstås beror på alla mina hälsoproblem). Idag är jag nöjd om jag kanske kan sprida lite glädje genom det jag skriver. Jag är inte ute efter att skriva bloggvärldens mest omtalade bok eller att toppa några försäljningslistor. Inte heller drömmer jag om att resa runt och hålla föredrag (som var något jag ofta drömde om för bara något år sedan). Jag har insett dels att den typ av fantasy jag skriver inte är av den sorten som säljer massupplagor, och dessutom har jag motvilligt tvingats inse att min hälsa inte tillåter några föredrags- eller signeringsturnéer. I ett sånt läge är det bättre att försöka vara nöjd med det man faktiskt har.

Dock har jag aldrig sett några problem med att någon väljer att skriva marknadsanpassad litteratur utifrån vad som för tillfället är populärt. Kan man skriva böcker som skänker glädje, och kanske till och med blir någons första stora läsupplevelse, kan det aldrig finnas något negativt över det. Livslängden för en sån bok riskerar givetvis att bli kortare, men det finns förstås med i beräkningarna. Att vara 80% försäljare och 20% konstnär är (åtminstone enligt min åsikt) inget fel alls, det är bara ett annat sätt att arbeta på.
Det viktigaste är att sprida glädje!

Ett svar

  1. håller med jag med,,,

    2011/10/30 kl. 05:24

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s