Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Arkiv för november, 2011

Grattis, Lindström!

De flesta av er har säkert lagt märke till att jag gärna uppmärksammar författare som fått sina genombrott på äldre dar. Idag vill jag uppmärksamma den 51-årige Boråsförfattaren Ulf Lindström, som belönats med ett pris på 50 000 kronor av tidningen Vi för boken En God man. Lindström debuterade redan 1985 med novellsamlingen Soldimma, men har därefter (så vitt jag kunnat utröna) inte skrivit något mer förrän nu. Det känns alltid lika hoppfullt för oss som passerat 25 att se att det faktiskt finns hopp även för oss! (Källa)


Barnböcker med jultema

Läste det här pressmeddelandet från Bokus.com där man uppger att barnböcker med jultema är en populär julklapp inför årets jul. Bland storsäljarna finns Pippi har julgransplundring av Astrid Lindgren, Lilla barnkammarboken: Julsånger av Annika Lundeberg samt Bland tomtar och troll årg. 104.

Onekligen kul, eftersom just böcker är bland det bästa man kan ge bort i julklapp. De är i regel så pass dyra att man inte har råd att köpa särskilt många under året, och eftersom i stort sett alla uppskattar böcker är det en ganska ”riskfri” julklapp att ge bort. Men vad jag inte riktigt förstår är varför man ger bort saker med jultema i julklapp, det är ju inför julen som man vill läsa litteratur med julanknytning och, så att säga, ”bygga upp stämningen”. När paketen väl är öppnade brukar det åtminstone för mig kännas som att julen nästan är över. Jag lyssnar exempelvis gärna på jullåtar inför julen, men lyssnar sällan på det när julaftonen väl är avklarad.

Då känns det som en bättre idé att låta böckerna med jultema bli en tidig julklapp som kanske får öppnas redan vid första advent eller liknande, då tror jag att behållningen av den blir mycket större.


Och prinsessan fick sin prinsessa!

Skriver det här inlägget för att pusha lite för det relativt okända, men mycket kreativa, bokförlaget Sagolikt, med författaren Anette Skåhlberg och illustratören Katarina Dahlquist i spetsen, som ger ut fantasyböcker för yngre läsare. Rubriken på detta inlägg syftar på boken Prinsessan Kristalla, där det med all tydlighet framgår att inte alla prinsessor nödvändigtvis gifter sig med en prins i sagans slut. Mycket bra idé, jag kan inte annat än applådera! De har även givit ut den lättlästa fantasyserien Maya och Havsfolket. Lättläst fantasy är klart underskattad, den ger samma läsupplevelse som fantasy skrivna för mer läsvana läsare, men med betydligt mindre utfyllnad som dränker berättelsen som finns där under. Alla som är intresserade av fantasy bör definitivt ta en titt på deras utbud!

(Observera att de inte tar emot manus!)


Att göra en hemsida

Jag säger det på en gång: Hade jag vetat i förväg hur komplicerat det skulle bli att göra en hemsida så hade jag aldrig gett mig in på det! Då hade jag istället nöjt mig med en betydligt enklare sida baserad på WordPress (vilket i och för sig inte heller är världens enklaste). Men på sätt och vis är jag glad att jag inte visste om hur mycket krångel det skulle bli, för jag är glad att min hemsida blev gjord och jag är mycket nöjd med den. Eftersom jag alltid haft så pass många järn i elden ville jag göra en ordentlig sida där både mina musikprojekt och skrivprojekt beskrevs.

Jag hade sett författaren Brian S. Pratts hemsida och ville skapa en liknande (men snyggare) hemsida. (Pratt är något så ovanligt som en fantasyförfattare utan förlagskontrakt som ändå kan försörja sig på sitt skrivande, genom att sälja e-böcker för $0,99 styck! Och jo, han heter faktiskt sådär.) Jag laddade ned gratisprogrammet KompoZer, registrerade en domän och upprättade ett webbhotell och påbörjade därefter arbetet, som jag då inbillade mig skulle bli ganska enkelt. KompoZer är ett program som erbjuder ett grafiskt gränssnitt för att skapa hemsidor (ungefär som när man arbetar med ett Word-dokument), men jag insåg snabbt att jag ändå skulle bli tvungen att komplettera med handknackad HTML-kod, något som jag har mycket begränsade kunskaper inom.

Jag skrev långa och utförliga texter i Open Office, som jag sedan klistrade in i KompoZer. Det skulle bli enklare, inbillade jag mig. Det blev det inte. Texten från Open Office ställde till stora problem med HTML-koden, vilket gjorde att färgen på texten ändrades hejvilt. För att råda bot på detta måste jag klippa in texten i Open Office igen och se till att alla närmare 30 (!) ställen där det blivit fel korrigerades med hjälp av sök/ersätt-funktionen innan jag klistrade tillbaka texten i KompoZer. Efter denna omgång såg sidorna äntligen ut som de skulle, men HTML-koden ser fruktansvärd ut och sidorna blev mycket större än de borde vara. Ett proffs på området hade skrattat ut mig fullständigt, utan tvekan. Men jag är bara en glad (nåja) amatör på det här området …

Det blev en lång och mödosam process innan hemsidan äntligen kunde sjösättas, vilket skedde i juni. Då fanns en hel del småfel kvar, som jag helt enkelt inte orkade korrigera, och jag upptäckte hela tiden nya. Därtill hade jag stora problem med att ladda upp sidan på webbhotellet, vilket efter sju sorger och åtta bedrövelser visade sig bero på att jag använde trådlöst internet (när jag kopplade i en nätverkssladd löstes alla de problemen med detsamma!). Det dröjde ända tills början av november innan jag orkade ta tag i de sista småfelen och göra den grundliga uppdatering som jag borde ha gjort redan från början. Detta till trots finns det flera envisa småfel kvar som jag korrigerar allt eftersom jag upptäcker dem.

Det som till en början kändes som en enkel och rolig process visade sig bli ett elände utan dess like, och då är min hemsida ändå relativt enkel jämfört de flesta andra sidor. Jag är full av beundran inför dem som bygger hemsidor, det är inget enkelt arbete. Datorer tänker inte som människor, och minsta lilla grej som inte blir helt rätt blir jättefel när man försöker titta på sidan! Ett enda missat skiljetecken i HTML-koden kan exempelvis göra att hela sidan ser ut som en misslyckad utekväll på krogen.

Att ha en hemsida är aldrig fel, men underskatta inte WordPress (och andra bloggportalers) hemsidesmallar. Hade jag vetat hur mycket arbete min hemsida skulle innebära hade jag använt den varianten istället.

(De eventuella likheterna mellan det här inläggets titel och filmtiteln Att angöra en brygga är helt avsiktliga! Den som har sett den filmen förstår precis vad jag menar …)


Existensberättigandet hos en rip-off

Jag har antagligen skrivit provokativa inlägg tidigare, men risken finns att det här kommer att bli det värsta av dem alla. Idag tänkte jag nämligen skriva några reflektioner kring huruvida en rip-off har något existensberättigande. Jag kommer inte att ge mig in på de upphovsrättsliga aspekterna av det hela (plagiat eller varuförfalskning), utan kommer enbart att beröra de moraliska aspekterna av det hela. Jag definierar en rip-off som en skamlös kopia av någon annans verk (dock utan att innebära varumärkesintrång eller plagiat). Det skiljer sig något från Wikipedias definition av begreppet, men det är så det oftast används när det är fråga om litteratur (eller andra närbesläktade former av kultur, som exempelvis musik eller tv-spel). Alla vi som gärna läser recensioner av olika slag har troligen stött på det här uttrycket både en och två och hundratvå gånger, därför tänkte jag skriva mina reflektioner kring det hela.

Jag går direkt på det mest uppenbara. Finns det över huvud taget någon utgiven författare som skriver fantasy och vars verk aldrig någon gång anklagats för att vara en ”rip-off” av J.R.R. Tolkiens böcker? Troligtvis inte. Till och med J.K. Rowling har anklagats för att efterlikna honom! Att blanda in Tolkien när man recenserar fantasy blir nästan lyteskomik. Tolkien var inte först med att skriva fantasy, och andra författare får faktiskt skriva inom samma genre utan att behöva få Tolkiens namn kastat i ansiktet. Det är dags att gå vidare nu! Nog om detta.

Det är givetvis aldrig acceptabelt att bryta mot lagar i sitt skapande (det finns ju en anledning till att vi har lagar), men skillnaden mellan en rip-off och ett varumärkesintrång är mycket stor. Jag tycker att det är fullt acceptabelt att man vill skapa egna verk inom en genre som visat sig framgångsrik. Finns intresset hos läsarna kommer marknaden att vara stor nog för två verk inom samma genre. Att genast påpeka att ”X är en rip-off av Y” känns för mig mest som ett sätt att försöka briljera genom att visa att man faktiskt känner till Y. Det imponerar åtminstone inte på mig.

Det är svårt att vara först med någonting, men frågan man glömmer ställa sig är om man verkligen måste vara först med något? Jag tycker att det är viktigare att skapa en bra upplevelse för den som ska ta del av det hela. Jag har lyssnat på mängder av musik som påståtts vara rip-off av någon annan grupp eller artist men som ändå givit mig stor behållning eftersom det är en genre som jag uppskattar. Så länge man inte utger sig för att ha varit först med något ser jag inget fel i att man verkar inom samma genre som någon annan. Att efterlikna en genre kan vara första steget på vägen till att skapa någonting som verkligen är unikt, men samtidigt finns det ingen anledning att uppfinna tusentals olika varianter av hjulet. Hjulet finns, det räcker gott och väl.

Jag har fått beröm för att jag haft ett ”eget sound” på min musik. Det soundet uppstod när jag försökte efterlikna andra artister som gör liknande musik, det var så jag lärde mig att skapa musik. Det magiska förbundet var ett försök att skriva fantasy på samma sätt som Lloyd Alexander, det skäms jag inte för att säga, men jag tror inte att någon skulle störas över de eventuella stilmässiga likheterna. Alla som skapar har någon gång låtit sig inspireras av något som skapats av någon annan. Vart du än promenerar har troligtvis någon annan redan satt sina fotspår där före dig. Själv har jag inga problem alls med det. Det borde ingen annan heller ha. Jag har inte uppfunnit den elektroniska musiken eller fantasyn och jag är inte ute efter att skapa nya ”hjul” inom dessa genrer. Jag är ute efter att skapa en upplevelse och sprida glädje (utöver det rent uppenbara att jag även hoppas kunna bygga upp en karriär).

Ha inte så bråttom med att kalla någonting för ”rip-off”. Om någon väljer att skapa något som liknar något annat som gjorts tidigare så är det helt upp till den personen (så länge det inte är ett regelrätt plagiat, det vill säga, men det är inte det som det här inlägget handlar om).


Hur blir man färdig med boken?

Det här är ett ytterligare ett intressant diskussionsämne som jag lånat av Elin Holmerin. Hur blir man egentligen färdig med den bok som man börjat skriva? Jag skrev i min kommentar på hennes inlägg att 1 av 3 personer drömmer om att skriva en bok, men att troligen inte ens 1 av 10 av dem kommer att lyckas slutföra samma bok. Att påbörja en bok och att avsluta en bok är nämligen två helt olika saker! Och jag skulle gissa att 99% av alla oss som skriver har påbörjade, men aldrig avslutade, skrivprojekt liggande i våra skrivbordslådor. I det här inlägget tänkte jag belysa några faktorer som åtminstone jag tror kan leda till att en påbörjad roman aldrig blir avslutad.

  • Bristande planering. Det här är troligtvis den faktor som jag tror har ställt till med mest problem just för mig. Det var först när jag började skriva Det magiska förbundet som jag för första gången i mitt liv gjorde en outline, där jag tydligt strukturerade upp innehållet och fick en uppfattning om hur det hela skulle se ut. En tydlig outline gör att man hela tiden vet vart man är på väg, så att säga. Risken för att köra fast blir betydligt mindre. Om man trots allt fastnar på någonting blir det mycket enklare att hoppa över det svåra momentet för att istället komma tillbaka till det senare om man har en tydlig outline. Nuförtiden börjar jag aldrig skriva på en bok som inte är planerad redan från början, det kommer inte att fungera.
  • Bristande disciplin. Det här kan vara ett stort problem, men såvida man inte försörjer sig på sitt skrivande är det inget att skämmas för eller oroa sig för. Att skriva är helt enkelt inte roligt 24 timmar om dagen, sju dagar i veckan. Ibland känner man sig helt enkelt inte motiverad till att skriva. Jag skäms inte för att säga att jag har haft flera sådana perioder. Ibland känner man helt enkelt för att göra något annat istället, och varför skulle man inte få göra det? Det är ju få av oss som har skrivandet som försörjning. ”Inspiration är för amatörer” är ett klassiskt påstående, men motivation och kreativitet är definitivt inte för amatörer.
  • Det kändes som en bra idé just då … Det här är kanske det mest irriterande av allt. Det är nog många av oss som ägnat veckor åt att arbeta på någonting, som man i ett senare skede inte alls känner likadant för som när man började skriva. Jag tror att det är oundvikligt, och jag tror inte att man ska vara rädd för att det inträffar. Det är en del i den långa processen att lära sig hantverket att skriva. Bara lägga manuset åt sidan och gå vidare till nästa projekt, men se till att bevara det du skrivit, för du vet inte hur du kommer att känna inför ditt ”misslyckade försök” om några år. Kanske känns det mer användbart då? Det här är ett av få ”misstag” som man inte kan lära sig att undvika genom att lära av andra, de flesta av oss som skriver lär nog uppleva det åtminstone en gång.
  • Livet kommer emellan. Vissa faktorer går helt enkelt inte att påverka. Det är få av oss som har förmånen att kunna skriva så ofta vi vill. Författardrömmar betalar dessvärre inga räkningar, och man har alltid andra människor omkring sig som kräver tid och uppmärksamhet. I det läget är det viktigt att komma ihåg att som hobbyförfattare har du ingen deadline! Vad spelar det för roll om boken blir klar i år eller om fem år? Skrivande är faktiskt inte allt.

Ett intressant initiativ

Nej, deckare är ingenting för mig, för mig räcker det med att ha läst några av Arthur Conan Doyles böcker om Sherlock Holmes (har för mig att jag har läst ABC-morden av Agatha Christie också någon gång), dagens deckare intresserar mig inte det minsta. Men som e-bokentusiast kan jag ändå inte låta bli att uppmärksamma den senaste utgåvan från personen som aldrig kommer att bli invald i Svenska Akademin, nämligen Lars Kepler. Bonniers har nämligen givit ut Keplers tre böcker i en samlingsvolym i e-boksform, som dessutom säljs till ett mycket lågt pris. Ett lovvärt initiativ som verkligen visar hur e-boksformatet kan användas på ett bra sätt! De tre böckerna hade på grund av sin längd aldrig kunnat ges ut som samlingsvolym i tryckt form, men e-boken har inte samma begränsningar. Förhoppningsvis kommer vi att få se fler liknande utgåvor i framtiden (gärna med extramaterial, för att ge mervärde även åt dem som redan har böckerna i tryckt form). (Utöver Maktens vägar I-III av Bertil Mårtensson kan jag inte på rak arm komma på fler liknande e-boksutgåvor.)

Vad som dock gör mig något förbryllad är att jag ville göra en liknande utgåva av de fyra första delarna av Det magiska förbundet, men fick svaret att mitt manus var alldeles för långt. Keplers tre böcker är tillsammans högst troligen längre än alla sju delarna i min serie tillsammans! Hur Bonniers kunde lyckas med detta, men inte jag, kan man bara spekulera om.