Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Skrivmaskinen Revisited

Jag skrev om skrivmaskiner i ett av mina allra första blogginlägg. Nu är det dags att återkomma till ämnet, fem månader senare. Anledningen till att jag åter skriver ett inlägg om skrivmaskiner är för att kommentera den seglivade myten att det skrevs bättre böcker på skrivmaskinens tid. Det känns nästan pinsamt att ens behöva kommentera en sån sak, för jag förstår inte vad det envisa påståendet grundas på.

Ofta brukar det framföras att det blir mer ”ordbajsande” när man skriver på en dator eftersom det är så pass enkelt att skriva. Min kommentar till det är att nio av de tio längsta romanerna i litteraturhistorien skrevs på den tid när skrivmaskin och att skriva för hands var de enda alternativ som stod till buds (den tionde boken skrevs 1987, och jag är inte helt säker på att heller den skrevs på en dator) (lla). Med andra ord kan man inte sätta ett säkert likhetstecken mellan ordbajsande och att skriva på dator. Uppenbarligen kunde man ordbajsa redan före datorernas tid. Dessutom anser jag att det eventuella ordbajsandet är betydligt bättre än att författaren resonerar att ”det får duga” på grund av att han eller hon helt enkelt inte orkade skriva om någonting som egentligen inte blev bra.

Jag började min ”karriär” genom att skriva på skrivmaskin. Jag fick min första skrivmaskin när jag var tio år (om jag minns rätt), och har faktiskt hunnit äga flera skrivmaskiner efter den (på den tiden kostade en dator som ett par månadslöner). Att skriva på skrivmaskin var komplicerat och kreativitetsdödande, och jag var nog knappast den förste som gav upp på grund av allt krångel som det hela innebar. När man är som mest inne i sitt skrivande måste man byta papper, eller i värsta fall byta ut det fruktansvärda färgbandet. Jag är evigt glad att jag slipper det! Att byta lasertoner i skrivaren är ingenting i jämförelse med det trassel som byte av färgband innebar. Hur många goda idéer som lagts i malpåse på grund av krångel med skrivmaskiner får vi nog aldrig veta. Jag skrev för hands istället, vilket också innebar vissa svårigheter eftersom jag är vänsterhänt, och inte sällan suddade ut bläcket alltmedan jag skrev …

Som jag ser det finns det absolut ingenting som talar för att det skrevs bättre böcker på den tiden man tvingades skriva på skrivmaskin. Ett misstag som jag tror att många gör är att man tror att det gavs ut betydligt färre böcker förr i tiden och att alla böcker som skrevs blev klassiker som lever vidare än idag. Nej, det var endast ett litet fåtal av alla böcker som levde vidare och blev klassiker. Alla som någon gång besökt ett magasin på ett bibliotek inser nog hur många böcker som faktiskt skrevs som ingen människa kommer ihåg idag, som inte har funnits i tryck på länge och som inte väcker något som helst intresse för dagens bokläsare, och där författarens namn inte får någon klocka att ringa.

Allt som skrevs på skrivmaskin blev inte odödliga klassiker. Och utan tvekan kommer även en liten andel av de böcker som skrivs idag att vara klassiker om 100 år (vilka det blir är givetvis omöjligt att veta idag). Somliga verkar dock tro att det inte längre skrivs några klassiker. Det stämmer inte. Röda rummet av August Strindberg utgör en klassiker för att den skrevs för 132 år sedan! Om 132 år kanske Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson är en klassiker på samma sätt som Tre män i en båt av Jerome K. Jerome från 1889. Det där är en frågeställning som givetvis är omöjlig att besvara!

Jag håller med om att många av dagens romaner är alldeles för långa, men, detta beror på inställningen hos den som sitter bakom tangenterna (vare sig tangenterna sitter på en skrivmaskin eller på ett tangentbord) och på inställningen hos en eventuell förlagsredaktör. Det är inte tekniken som orsakar problemen, punkt. Och ordrika romaner är som tidigare konstaterats inget nytt fenomen.

En författare som gärna framhåller att han skriver på skrivmaskin är Ulf Lundell. I boken som medföljde Livslinjen-boxen från 1991 har herr Lundell av någon anledning publicerat bilder av flera av sina skrivmaskinsmanus, som är fulla med överstrykningar (där bokstaven x har skrivits över det som ska strykas), och texterna är fulla med handskrivna korrigeringar. Är det verkligen bättre än prydliga datorutskrifter? Knappast. (Jag har förstås sett samma fenomen i åtskilliga andra sammanhang. Skrivmaskinsmanus är sällan särskilt snygga.)

De som skrev det som vi idag kallar klassiker skulle troligen vara överlyckliga om de haft möjlighet att skriva på en dator. Att romantisera skrivmaskinen är ett riktigt tankefel, låt den vila i frid nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s