Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Om att citera lexikon

Dagens inlägg blir ytterligare lite gnäll, men lyckligtvis är det ett ganska kort inlägg. Finns det något som jag brukar reta mig på så är det någon citerar ur ordböcker eller lexikon när de skriver om något speciellt ord eller begrepp. Tror alla som gör det att de har kommit på någon ny, fantastisk idé som aldrig gjorts förut? Senast i raden av alla som använt detta grepp är Ann Heberlein i sin nya bok Ett gott liv, där alla kapitel inleds med utdrag ur Nationalencyklopedin. Om jag är intresserad av vad ett ord betyder kan jag slå upp det alldeles själv. Ta och pensionera det där gamla uttjatade stilgreppet nu, det har varit med alldeles för länge! Jag är medveten om att det finns fler stilgrepp som använts flitigt men ändå fungerar, men det här stilgreppet går (till skillnad från många andra) inte att variera på något sätt. Det har helt enkelt gjort sitt. Citatet nedan (från Wikipedia) är ett exempel på hur det brukar se ut, och visar precis hur fånigt det blir.

Pekoral (från latinet pecus: boskap, fä) är en text som är allvarligt syftande, men som genom framförallt stilbrott eller att man använder felaktiga ord och uttryck, oavsiktligt får en komisk verkan. Pekoral återfinns oftast inom poesin, men även prosa och facklitteratur uppvisar exempel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s