Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Människor till låns på biblioteket

Nytänkande blir inte alltid så bra. När jag stötte på rubriken Människor till låns på biblioteket i DN fick jag genast en otäck bismak av människohandel i munnen. Människor är faktiskt inte saker som går att låna ut! Men själva idén bakom den konstiga marknadsföringsmetoden är betydligt bättre och har såklart inget med människohandel att göra. I det här fallet har den som ”lånar” personen i fråga möjlighet att få en pratstund med en sjuksköterska från Läkare utan gränser, en slowfood-kock och en före detta missbrukare som haft psykiska problem. En mycket intressant tanke, men varför marknadsföra det som att man ”lånar” en människa? Varför inte istället låta de nämnda personerna bara helt enkelt hålla föredrag? Jag hade gärna lyssnat, jag gillar föredrag! Man får en otäck känsla av att levande bok (som konceptet kallas) i första hand har kommit till för att väcka uppmärksamhet utan att man egentligen har kommit på någonting som är nytt eller unikt.

Mitt råd är att skippa det där med att ”låna en människa” i marknadsföringen, jag tror att det får många av oss att associera till betydligt mindre behjärtansvärda handlingar när det faktiskt är fråga om något riktigt bra. Och jag tror inte att jag är ensam om att gärna lyssna på föredrag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s