Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Drivs vi av egoism?

Dagens inlägg är en kommentar till ett inlägg som min vän Malin Johansson skrev den 30 oktober och som handlar om de fyra faktorer som enligt George Orwell (1903-50) gör att man väljer att skriva böcker. De fyra faktorerna är:

1. Ren egoism. En önskan om att framstå som smart, att bli omtalad och att få ner sin bakgrund och upplevelser på papper.
2. Estetisk entusiasm. En kärlek för kombinationen av ord kan få en mening att låta, rytmen i en bra historia, en önskan om att dela en upplevelse som man inte vill att någon ska missa.
3. Historiska impulser. En önskan om att se saker som de är och att finna fakta som visar på detta.
4. Politiskt syfte. Man vill försöka visa världen i en särskild riktning i och med sitt skrivande, man vill påverka med en åsikt.

Även om faktorerna är relativt snävt angivna ligger det mycket i hans ord, men gissningsvis kändes de fyra faktorerna mer relevanta när de stipulerades. Den faktor som jag dock fastnade mest för och som stämmer bäst in på mig är nummer ett. Varför? Jo, för att jag tror att alla som skriver böcker till högre eller mindre grad drivs av ett egenintresse. Och inget fel i det, det är inget fel i att vilja bygga upp en karriär, bli en känd och respekterad författare och tjäna pengar. Jag tror inte att det finns någon skribent som inte har någon författare som man ser upp till och avundas. Jag kan nämna flera såna författare. Alla med författardrömmar vet hur bra det kan gå för dem som verkligen lyckas. Alla drömmer om att skriva en bestseller.

Jag skäms inte för att säga att jag drömmer om att bli en känd och respekterad författare (även om min bakgrund och mina upplevelser troligen inte är intressanta för någon annan än mig själv). Jag köper inte riktigt att någon skulle skriva utan minsta tanke på att få ett genombrott som författare och kunna leva på sitt skrivande. Det känns orimligt att någon skulle skriva som någon form av välgörenhet. Egoism är en stark och viktig drivkraft för oss alla, det är ofrånkomligt. Jag tror inte att det finns något begrepp som blivit så skamfyllt och feltolkat som egoismen. Det är synd, för så borde det inte alls vara.

Orwells första faktor stämmer in på i stort sett alla som skriver.

3 svar

  1. Det låter som rimliga kriterier. Men jag tycker också att många författare talar om att dom har ett behov av att få ur sig nånting som ligger inombords och väntar på att förlösas. Ett slags terapi kanske?

    2011/11/19 kl. 08:09

    • Tack för kommentaren! Kul att du läser min blogg.
      Visst kan skrivandet vara en form av terapi, det har det varit även för mig emellanåt, men jag tror att även det platsar under egoism-kriteriet. Terapi är ju något man gör främst för sin egen skull.

      2011/11/19 kl. 16:34

  2. Jag håller med! Dessutom antar jag att den terapeutiska delen som Gunnar är inne på också finns med under den första vilket gör den ännu mer central. De allra flesta som börjat skriva gör det ju för att man mår bättre av det.

    2011/11/21 kl. 20:39

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s