Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Att vara less på sin egen text

Jag har flera gånger stött på frågor från skribentvänner som känt sig bekymrade över att de är less på sina egna texter och undrar om det är något fel över att de känner så. I det här inlägget tänkte jag skriva om hur jag ser på det hela.

Nej, att man känner sig less på sin egen text betyder varken att det är något fel på dig som skribent eller på dina texter. Jag tror att det är ganska naturligt att känna så om man har levt tillsammans med en text i ett helt år (eller kanske ännu längre?). Man har umgåtts med sin text på ett helt annat sätt än en läsare kommer att göra. Läsaren kommer att uppleva texten på ett helt annat sätt än man själv gör. Läsaren kommer inte att se alla vedermödor som man gått igenom när man skrivit sin text, alla långa och plågsamma redigeringsomgångar kommer att vara som bortblåsta. Läsaren kommer bara att se det fina i texten, anledningen till att du skrev den.

Så, med andra ord, det är aldrig något nederlag att känna sig less på sin egen text. Men det är såklart heller inget fel i att fortfarande tycka att den är bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s