Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Hur blir man färdig med boken?

Det här är ett ytterligare ett intressant diskussionsämne som jag lånat av Elin Holmerin. Hur blir man egentligen färdig med den bok som man börjat skriva? Jag skrev i min kommentar på hennes inlägg att 1 av 3 personer drömmer om att skriva en bok, men att troligen inte ens 1 av 10 av dem kommer att lyckas slutföra samma bok. Att påbörja en bok och att avsluta en bok är nämligen två helt olika saker! Och jag skulle gissa att 99% av alla oss som skriver har påbörjade, men aldrig avslutade, skrivprojekt liggande i våra skrivbordslådor. I det här inlägget tänkte jag belysa några faktorer som åtminstone jag tror kan leda till att en påbörjad roman aldrig blir avslutad.

  • Bristande planering. Det här är troligtvis den faktor som jag tror har ställt till med mest problem just för mig. Det var först när jag började skriva Det magiska förbundet som jag för första gången i mitt liv gjorde en outline, där jag tydligt strukturerade upp innehållet och fick en uppfattning om hur det hela skulle se ut. En tydlig outline gör att man hela tiden vet vart man är på väg, så att säga. Risken för att köra fast blir betydligt mindre. Om man trots allt fastnar på någonting blir det mycket enklare att hoppa över det svåra momentet för att istället komma tillbaka till det senare om man har en tydlig outline. Nuförtiden börjar jag aldrig skriva på en bok som inte är planerad redan från början, det kommer inte att fungera.
  • Bristande disciplin. Det här kan vara ett stort problem, men såvida man inte försörjer sig på sitt skrivande är det inget att skämmas för eller oroa sig för. Att skriva är helt enkelt inte roligt 24 timmar om dagen, sju dagar i veckan. Ibland känner man sig helt enkelt inte motiverad till att skriva. Jag skäms inte för att säga att jag har haft flera sådana perioder. Ibland känner man helt enkelt för att göra något annat istället, och varför skulle man inte få göra det? Det är ju få av oss som har skrivandet som försörjning. ”Inspiration är för amatörer” är ett klassiskt påstående, men motivation och kreativitet är definitivt inte för amatörer.
  • Det kändes som en bra idé just då … Det här är kanske det mest irriterande av allt. Det är nog många av oss som ägnat veckor åt att arbeta på någonting, som man i ett senare skede inte alls känner likadant för som när man började skriva. Jag tror att det är oundvikligt, och jag tror inte att man ska vara rädd för att det inträffar. Det är en del i den långa processen att lära sig hantverket att skriva. Bara lägga manuset åt sidan och gå vidare till nästa projekt, men se till att bevara det du skrivit, för du vet inte hur du kommer att känna inför ditt ”misslyckade försök” om några år. Kanske känns det mer användbart då? Det här är ett av få ”misstag” som man inte kan lära sig att undvika genom att lära av andra, de flesta av oss som skriver lär nog uppleva det åtminstone en gång.
  • Livet kommer emellan. Vissa faktorer går helt enkelt inte att påverka. Det är få av oss som har förmånen att kunna skriva så ofta vi vill. Författardrömmar betalar dessvärre inga räkningar, och man har alltid andra människor omkring sig som kräver tid och uppmärksamhet. I det läget är det viktigt att komma ihåg att som hobbyförfattare har du ingen deadline! Vad spelar det för roll om boken blir klar i år eller om fem år? Skrivande är faktiskt inte allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s