Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Hur fort kan det gå?

Jag minns att jag läste någonstans att Philip Pullman (författaren till Den mörka materian) uppgav att han skrev ungefär 1000 ord per dag. Dåligt, tyckte jag då, 1000 ord per dag är ingenting, särskilt inte för någon som lever på sitt skrivande. På senare tid har jag dock insett att 1000 ord på en dag faktiskt är ganska bra, jag orkar inte ens hålla det tempot längre, men det är en annan historia. Det mest extrema exempel jag känner till när det gäller att skriva fort är Pojken i randig pyjamas av John Boyne. Första upplagan mätte 216 sidor, och Boyne uppger att han skrev det första utkastet på två och en halv dag, utan att knappt ens sova innan han skrivit färdigt. Det är ganska respektingivande, måste man ju säga.

Mitt mest extrema exempel var när jag skrev tredje delen av Det magiska förbundet (lite drygt 50 000 ord) på 10 dagar. Det fanns flera anledningar till att det gick så fort. Mitt privatliv var inte särskilt roligt just då (vi talar om februari 2008), så utflykterna till riket Dianor behövdes för att hålla huvudet ovanför vattenytan, men det fanns fler anledningar till att det gick så pass fort. Jag längtade efter att få börja med seriens fjärde del, som hade en väl genomtänkt handling som jag knappt kunde bärga mig innan jag fick sätta tänderna i. Tredje delen var i ärlighetens namn inte alls lika genomtänkt. Det var ett riktigt hastverk, därför tog det endast 10 dagar. I vanlig ordning läste jag upp resultatet för min fru. Vissa passager var rent plågsamt dåliga, men jag hade bara den fantastiska fjärde delen i tankarna.

Fjärde delen blev precis så bra som jag hoppades, men jag insåg snabbt att jag måste göra något åt den tredje delen. I sitt första utkast var den hästlängder sämre än seriens övriga sex delar (och dessutom alldeles för kort). För att råda bot på detta skrev jag en helt ny outline, till en bok som redan var skriven! Jag tänkte ut en helt ny handling till boken. En taffligt skriven skattjakt ändrades till en ganska mörk historia som ställer flera av gestalterna inför svåra etiska dilemman. Början och slutet gick att återanvända, men hela mittendelen hamnade i papperskorgen. Den uppfräschade versionen av den tredje delen blev klar först i år! Av detta lärde jag mig att ibland kan det vara bra att inte ha för bråttom. Första delen av min andra serie, Eldskungen, tog mig ett halvår att skriva, men i stort sett ingenting behövde skrivas om. Redigeringen gick mycket snabbt.

Det bör påpekas att tredje delen av Det magiska förbundet idag är en mycket stark roman. Vildsint-novellen Den som passerat skymningen var ett av alla kapitel som lades till i den nya versionen och är mycket representativ för resten av boken. Jag lär nog aldrig mer skriva en roman på 10 dagar, men det är heller inget som jag strävar efter. Men om jag kunde bli färdig med den fristående fantasyroman som jag arbetar med på 10 dagar så vore ingen gladare än jag …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s