Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Wizards and Warriors

Dagens inlägg blir lite annorlunda. Jag tänkte nämligen berätta om någonting som varit en stor inspiration i mitt skrivande, men som knappast är det första man tänker på, nämligen tv-spel. Som så många andra 80-talister växte jag upp med 8- och 16-bitars Nintendo, och jag är än idag en inbiten spelare som äger både en Nintendo Wii och en Nintendo 3DS. Som många andra spelade jag Super Mario Bros-spelen, Legend of Zelda-spelen och Castlevania-spelen. De var alla en form av inspiration som bidrog till att öka mitt intresse för fantasy och sagovärldar (slagsmålsspel som utspelar sig i vår verkliga värld har aldrig intresserat mig lika mycket). Men i det här inlägget tänkte jag hylla en serie som jag inte tror att alla kände till, men som var ren magi för min del, nämligen de tre spelen i Wizards & Warriors-serien.

Det första spelet släpptes 1987 till 8-bitarskonsolen, men jag spelade det första gången 1991 (har jag för mig). Handlingen kretsar kring riddaren Kuros som måste färdas genom kungariket Elrond för att befria en prinsessa och hennes sex kammarjungfrur. Jag fastnade genast för upplägget att leta efter spännande skatter och besegra olika typer av fiender. Uppföljaren, Ironsword, släpptes 1989 men kom till Sverige något år senare. I det spelet kretsar handlingen kring att besegra de fyra elementen. Det var också någonting som gjorde ett starkt intryck på mig, de fyra elementen är ett intressant tema som förekommer både i Det magiska förbundet och Eldskungen. Det sista spelet i serien hette Kuros: Visions of Power och kom 1992. I det spelet kommer Kuros, efter flera år på flykt ute i vildmarken, till den förfallna staden Piedup, som han måste rädda genom att bli medlem i olika gillen (tjuv, magiker och riddare) och därigenom besegra den illasinnade magikern Malkil, som jagat bort den gode kung James. Spelets Piedup tjänade som inspiration för en mystisk gruvstad som förekommer i den femte delen av Det magiska förbundet. Det något besynnerliga slutet till trots var serien som helhet ren magi (i det tredje spelets avslutning fångas Kuros upp av en tidsvirvel och förflyttas till framtiden, ett tämligen konstigt och ovärdigt slut på en sådan mäktig trilogi).

Fler spel blev det tyvärr inte. Företaget Zippo Games, som utvecklade serien, köptes upp av spelföretaget Rare Ltd. och avvecklades i samband med att det avslutande spelet i serien nästan var färdigutvecklat. Till skillnad från åtskilliga andra spelserier som jag växte upp med väcktes den här serien aldrig till liv igen på senare konsoler. Detta är någonting som jag beklagar djupt, det hade gått att utföra stordåd med Kuros och hans värld på en konsol som inte har samma begränsningar som 8-bitars Nintendo. Man kan bara hoppas att Rare (ett mycket välrenommerat spelföretag) någon gång inser vilken skatt de tre spelen var och skänker dem nytt liv.

Dock vill jag påpeka att det här inlägget inte är avsett som någon slags tårögd nostalgi och ”allt var bättre förr, när jag var liten”. Tvärtom, det absolut bästa spelet jag någonsin spelat (åtminstone hittills) är Legend of Zelda: Twilight Princess, som kom så sent som 2006. Utvecklingen har gått framåt på alla sätt när det gäller tv-spelen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s