Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

När man översätter rim

Jag har tidigare här på bloggen kritiserat användandet av rim, eftersom rim enligt min mening enbart känns krystade och konstiga, och där det ena ordet i rimparet ofelbart har valts ut enbart eftersom det rimmar på det andra ordet. Men det finns ytterligare en aspekt av det hela som jag aldrig berörde i mitt tidigare inlägg och som gör hela företeelsen ännu värre, och det är när rim översätts från ett språk till ett annat. Som exempel tänker jag ta det ryska verket Eugen Onegin av Aleksandr Pusjkin (1799-1837). I korthet kan sägas att verket är skrivet på rim enligt ett versmått som följs mycket strikt. Det finns tre svenska översättningar av verket, och jag tänker ta mig friheten att citera de fyra första raderna ur varje översättning:

Men var är hjälten? Hem att sofva, från balen trött och matt han far, då nyss vid trummans hvirflar dofva den stolta staden vaknat har. (Alfred Jensen 1889)

Onegin sömnig hemåt ilar från balen till sin säng så varm, och Petersburg, som aldrig vilar, har redan väckts av trummans larm. (Kjell Johansson 1999)

Onegin då? Hans ögon domnar, han går från bal till sängs direkt. Men Petersburg, som aldrig somnar, av trumslag har just blivit väckt. (Ulrik Franke 2010)

Jag tror att de flesta av er reagerar på ungefär samma sak som jag: Det känns ju knappt som att det är samma text som citeras! (Fenomenet är detsamma i resten av texten, men jag tyckte att det räckte med att citera fyra rader från varje version. Längre citat går att läsa här.) När man läser tre olika översatta varianter av Pusjkins text börjar man osökt fundera över vad det egentligen står i originalet! Det är dock få som behärskar ryska och kan läsa originaltexten. Många föredrar av oklar anledning att läsa litteratur som skrivits på engelska på originalspråket istället för i översatt version, men det fungerar sällan när det är fråga om andra språk. De som kan göra en jämförelse mellan översättning och original i det här fallet är relativt få.

Det här inlägget är inte på något sätt något angrepp mot översättare (däremot är den ett angrepp mot rim). Tvärtom, att vara översättare är ett mycket otacksamt arbete, för det verkar alltid finnas någon som kan deras arbete bättre än de själva, och få saker verkar uppröra så mycket som brister i översättningar (även om det är relativt små och mänskliga brister). Felet man har gjort är att man till varje pris försökt bevara originalets versmått och få översättningen att rimma på samma sätt. Det bästa hade varit att strunta i versmått och rim och istället försökt översätta den ryska texten så nära originalet som möjligt. Eftersom det är fråga om ett av den ryska litteraturens främsta verk, och mycket få av oss behärskar ryska, tror jag definitivt att det är mer värt att kunna ta del av vad Pusjkin faktiskt ville säga. Det historiska värdet av originaltexten borde vara viktigare än att skapa en svensk motsvarighet till den.

2 svar

  1. En annan tänkbar reaktion är att flera olika översättningar tillsammans ger en bättre bild av originalet än vad någon av dem förmår var för sig. Douglas Hofstadter utvecklade den tanken i artikeln ”What’s Gained in Translation” i New York Times Review of Books 1997.

    Tanken att bara den ordagranna betydelsen räknas, medan versmåttet inte alls gör det, företräddes bland annat av Vladimir Nabokov. Han gjorde en beundransvärd insats när han 1964 gav ut en engelsk översättning som fokuserade blott på innehållet, utan några som helst eftergifter åt formen. De flesta som översatt verket efter honom har haft nytta av hans arbete som referenslitteratur. Men jag tror att de flesta som läser Nabokovs översättning reagerar på ungefär samma sak som jag: Det här är inte en roman på vers, fast det står ”A Novel in Verse” på framsidan. Var är det poetiska? Pusjkins språk är lekande lätt, Nabokovs är trögt och klumpigt, låt vara minutiöst och detaljerat.

    Jevgenij Onegin är en integrerad helhet. När man läser den är det svårt att tro att Pusjkin inte såg på innehåll och form som två sidor av samma mynt. Alla översättningar värda namnet tar den utmaningen på allvar — och varje ny översättnings unika blandning av form och innehåll berikar vår förståelse för originalet.

    2012/02/03 kl. 21:52

    • Tack för kommentaren! Det var faktiskt väldigt intressant att höra. Känns bra att det finns en tanke bakom att översätta verket på vers, och inte bara göra det därför att originalet är på vers.
      Problemet med text som har ett bra flyt på originalspråket, men som blir mer svårhanterligt på det nya språket, tror jag är ett dilemma som alla översättare någon gång ställs inför. Det är er förmåga att göra texten till njutbar läsning på det nya språket som gör att jag har väldigt stor respekt för er översättare.

      2012/02/03 kl. 23:26

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s