Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Det blir bättre sen

Hur en bok bäst ska inledas är ett kärt gammalt trätoämne. Åsikterna verkar vara lika många som det finns skribenter. Min vän Maria Engelwinge skrev ett mycket intressant inlägg kring det hela, som jag tänkte spinna vidare på. Jag börjar med att citera ett stycke som jag tycker är mycket illustrativt för den aktuella företeelsen:

När man diskuterar det här är det alltid några som drar upp bästsäljande författare. Jamen Stieg Larsson och Tolkien blev minsann publicerade trots att de första hundra sidorna är hur långdragna som helst. Kunde de skriva på det viset så kan jag! säger de envist och kör på som de alltid gjort.

Precis som Maria skriver är det nog många som känner förtröstan i att Tolkien och Larsson kunde skriva storsäljande böcker trots att de (enligt uppgift, jag har inte läst någon av deras böcker) dras med plågsamt långdragna inledningar, och därför tror att de kan göra likadant själva. Fel! Det finns en viktig aspekt av det hela som många har missat. Tolkien och Larsson hade fördelar som de allra flesta av oss strävande skribenter inte har.

Ringarnas herre var inte J.R.R. Tokiens debutroman. Debuten skedde med Hobbiten, flera år tidigare. Förlaget bad honom att skriva en fortsättning på denna, vilket så småningom blev just Ringarnas herre. Har man redan förlagskontrakt har förlaget en slags garanti för att en stor roman väntar bortom den sega inledningen. Hade samma bok dykt upp med posten utan att förlaget redan var bekant med Tolkien är det inte alls säkert att de hade visat samma entusiasm. Den sega inledningen kunde mycket väl ha gjort Tolkien refuserad.

Stieg Larsson hade en annan fördel. Han hade hjälp av sin vän och kollega (från tidningen ExpoRobert Aschberg som hjälpte honom att sälja in manuskripten. Med andra ord fanns där en välkänd och välrenommerad agent med i bilden som kunde intyga att Larssons manus var riktigt bra. Hur många av oss andra har någon välkänd person som kan intyga att våra manus är ”jättebra, trots att början är lite seg”? Det är inte alls ovanligt att författare tar hjälp av agenter med att sälja in sina manus, och om det är en agent som förlaget känner till kommer de självklart att läsa med särskilt stort intresse. Men utan sådan hjälp finns det aldrig någon garanti för att förlaget kommer att upptäcka vilken stor berättarkonst som väntar bakom de inledande, tråkiga kapitlen! Du blir inte missförstådd, du blir refuserad.

Hädanefter kan ingen använda Tolkien och Larsson som ursäkt för att skriva manus med långa och tråkiga inledningar. Läs Marias inlägg och lär er hur ni istället ska göra!

Ett svar

  1. Det finns en anledning till att jag plockade bort ca 70 sidor i början av ett av mina manus. Det var helt enkelt för segt och jag tänkte att ingen kommer vilja läsa det. Nej, helst en snabb början, lagom längd (vad nu ”lagom” innebär, men det lämnar jag till var och en att fundera på ;)).

    2012/01/09 kl. 00:54

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s