Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Inga spontanmanus!

Det här är en utveckling som kan kännas tråkig, men som egentligen inte förvånar mig och som faktiskt är intressant. Förlaget Kabusa, som även tidigare varit restriktiva med att ta emot spontanmanus, har helt slutat ta emot spontanmanus från förhoppningsfulla skribenter. Istället söker man efter manus och författare på annat sätt, genom exempelvis litterära agenter, rekommendationer från personer som redan ingår i deras kontaktnät samt sociala medier. Jag är inte alls förvånad, liknande tendenser har förekommit hos skivbolag sedan flera år. Det är lätt att bli uppgiven och kanske lite irriterad över detta faktum, men jag tror inte att den här utvecklingen enbart är av ondo.

Huruvida förlagen verkligen läser manusbuntarna som strömmar in har varit ett hett diskussionsämne på olika forum där jag varit aktiv. Med den här utvecklingen råder ingen tvekan och ingen behöver grubbla över det hela. Jag tror att det här gynnar oss skribenter genom att förlagen lägger mer tid och energi på dem som verkligen framstår som ett alternativ för utgivning. Det kan tyckas att förlagen gör det lite väl enkelt för sig, men man måste komma ihåg att de faktiskt inte sysslar med välgörenhet. De kommer att hitta manus att ge ut vare sig deras kontor fylls med manusbuntar eller inte. Ur deras synvinkel är det hela ett förnuftigt beslut.

Sedan måste man komma ihåg att författare är någonting som handlar om att synas. Någon som har svårt att göra sig hörd och därigenom kunna marknadsföra sig själv kommer förmodligen att ha svårt att sälja böcker (vilket det i slutänden faktiskt handlar om). Den som kan göra sig hörd på nätet och på sociala forum kommer troligen att vara lätt att sälja. Nätet är en mycket viktig kanal för information och distribution, och sociala medier blir allt viktigare. Nya tider gör att nya egenskaper förväntas av författaren.

En uppenbar nackdel är förstås att förlagen riskerar att missa bra manus av skribenter som inte är särskilt duktiga på att göra sig hörda. Men den nackdelen fanns givetvis även på den tiden det var manusbuntar som gällde. Egentligen är det inget som har förändrats. Den som har svårt att göra sig hörd på nätet gör nog bäst i att vända sig till en agent. Marknaden för litterära agenter kommer troligen att blomstra de kommande åren. Ett problem med detta är att flaskhalsen med manusbuntarna förflyttas från förlagskontoret till agenternas kontor, vilket i slutänden nog leder till att agenterna inte heller tar emot manus.

En närliggande diskussion som varit mycket het på nätet har varit varför så pass få förlag tar emot manus via e-post. Många har nog väntat på att förlagen ska börja ta emot manus på annat sätt än genom posten, men jag tror att den utveckling som väntar istället är att förlagen helt hoppar över detta led och tackar nej till spontanmanus över huvud taget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s