Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Journalist på cykeltur

Jag retar mig litet grann på när reportrar och recensenter försöker smyga in sina egna åsikter i texter som inte är krönikor. Ett uppenbart och riktigt pinsamt exempel förekom i recensionen av Jakten på Jack 1. Trolldom i gamla stan av Martin Olczak och Anna Sandler, där recensenten Per Israelson skriver följande:

Men även formgivning och den genremedvetna marknadsföringen spelar en betydande roll. På så vis sammanfattar böckerna något av den samtida kulturens kreativa möjligheter mitt i all kommersialism.

Det är den sista meningen jag reagerar på. På något vis lyckas Isrealson göra gällande att det finns en motsättning mellan kreativitet och kommersialism. Nej, inte ens jag som skriver föga storsäljande fantasy och avskyr marknadsanpassade deckare (och givetvis deckare över huvudtaget) anser att det finns någon motsättning mellan kreativitet och kommersialism. För att kunna skapa någonting som drar så pass stor publik eller lockar så pass många bokköpare att det inte blir en ren förlustaffär för alla inblandade krävs det kreativitet, punkt. Med andra ord förutsätter kommersialismen kreativitet.

Och jag har aldrig förstått hur kommersialism har kunnat stå för något nedlåtande! Trots att jag själv skriver böcker som inte är i närheten av några topplistor eller försäljningsrekord har jag absolut inget emot att någon skriver böcker som är anpassade för att tilltala dem som förväntas köpa dem. Israelsons uttalande synes mig vara politiskt snarare än att ha något med boken att göra. Men forumet är helt fel för ett sånt uttalande. Låt oss slippa politiska uttalanden i bokrecensioner!

När någon avfärdar någonting med orden Det där har han/hon/dem enbart gjort för att tjäna pengar! brukar jag svara: Ja, varför går man egentligen till jobbet? Antagligen bara för tjäna pengar. Då brukar det bli tyst.

Ett svar

  1. Bravo! Läste just Författaren och reportaget ”Litteraturen endast en fråga om lönsamhet och ägarmakt”.
    ”Om man inte tar betalt för skrivandet kan det framstå som privilegium snarare än yrke, vilket gör att litteraturen riskerar att te sig som en angelägenhet för privilegierade, för folk som har råd att arbeta utan lön.” (enligt Joar Tiberg)

    2012/01/16 kl. 23:42

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s