Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Att börja med en framåtblick

Känner att jag bloggar alldeles för lite om skrivande, i motsats till litteratur i allmänhet, men här kommer i alla fall ett inlägg som handlar om skrivande. Jag tänkte resonera litet grann kring en företeelse som jag stött på många gånger, såväl i skönlitterära böcker som i biografier, och som även förekommer i filmer, men som jag är litet kluven till. Företeelsen i fråga är den så kallade framåtblicken (ett ord jag har hittat på själv, för jag känner inte till något annat ord för det).

Framåtblicken innebär att en bok (eller film) börjar med att man får en inblick i framtiden. Eller, egentligen är det kanske nuet man får se, och resten av handlingen är en tillbakablick som leder fram till det som visades i början. Syftet är givetvis att bygga upp läsarens eller tittarens förväntningar så att man ska bli nyfiken på vad som leder fram till det som händer. Det är effektfullt, onekligen, men det känns som ett ganska uttjatat berättarknep, och inte sällan blir man ganska besviken. Man hade förväntat sig mer, framåtblicken i början lovade mer än resten kunde hålla.

Jag skulle inte använda mig av det här stilgreppet själv, det har använts alldeles för många gånger, och det finns andra sätt att fånga läsarens intresse. Det känns nästan litet desperat att börja med titta hur bra det blir litet längre fram! Det är en svår konst att skapa en bra början, men för den som drömmer om en karriär som författare är det nog ett måste att få grepp om det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s