Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Lika men olika

Jag har i flera inlägg berört de likheter och skillnader som finns mellan berättandet i en bok och i filmer. Det är någonting som alltid intresserat mig, eftersom jag på sätt och vis har en fot i vardera värld. Jag har pluggat ljud- och bildproduktion, lärt mig redigering och har även läst en mycket intressant delkurs i manusförfattande. Jag insåg tidigt att trots att det finns mycket stora likheter mellan de båda medierna så finns det även avgörande skillnader som inte går att bortse ifrån. Det som fungerar jättebra i boken blir inte nödvändigtvis lika bra i en film.

Ett exempel på hur det kan bli är det här exemplet. Det handlar om Jan ”Arne Dahl” Arnald, deckarförfattaren vars böcker filmatiserats och visas som tv-serie på SVT. Han uppger att mycket har förändrats i boken när den blivit filmatiserad, och att han inte riktigt känner igen sig. Boken var bättre! är ett klassiskt påstående som ofta brukar höras när en bok blir film. Det stämmer säkert ibland, men jag tror att man missar någonting väsentligt: Film är ett helt annat medium än en bok.

Framför allt när det är fråga om filmer som ska visas på bio ställs höga krav på att tempot hela tiden måste hållas uppe (de kraven är inte alls lika strikta när det är frågan om en tv-serie). Finns det någonting i boken som inte riktigt hör ihop med resten eller inte är väsentligt för handlingen kapas det gärna bort. Det förekommer även att två olika bifigurer kombineras till en vid filmatiseringen. För den som älskade boken och hade någon särskild favoritkaraktär eller favoritscen som inte fick plats i filmversionen kan det förstås kännas irriterande, men i de allra flesta fall tror jag att filmen vinner på att man tar sig vissa friheter mot originaltexten.

En intressant utmaning man kan göra om man känner för det är att ta en valfri text och tänka att du ska göra om det till ett filmmanus. Jag lovar att det är svårare än man tror (jag fick prova på det själv under utbildningen). Med största sannolikhet kommer du snabbt att inse vilken utmaning det faktiskt är att överföra en bok till film.

En film som är värd att nämna är Rumble Fish (1983, regisserad av Francis Ford Coppola), som bygger på en bok med samma namn av S.E. Hinton från 1975. Filmen följer boken minst sagt mycket noggrant, och det blev ärligt talat inte alls bra. Det som blev bra i boken (bland annat en scen där huvudpersonen Rusty James ligger avsvimmad) blev nästan ofrivilligt komisk i filmen eftersom den följde boken exakt. Den som läst boken visste exakt vad som skulle hända i nästa scen, vilket nog dock kan förklaras med att författarinnan var med och skrev manuset. Ett mycket talande exempel. En film är en film och en bok är en bok. Jag lär dock antagligen återkomma till de intressanta skillnaderna och likheterna fler gånger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s