Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Vad är värst?

Jag tror att få har missat den nystartade Facebookgruppen Sverige mot särskrivningar. Särskrivningar är ett sorgligt fenomen, men det är inte det som dagens blogginlägg kommer att handla om. Dagens inlägg kommer att handla om någonting som definitivt inte uppmärksammas lika mycket som särskrivningar, men som i min värld nästan är värre, nämligen fullständigt meningslösa låneord (eller snarare låneuttryck i det här fallet).

Fenomenet blev nästan skrattretande tydligt när jag klickade mig runt på DN:s webbplats (som givit mig åtskilliga uppslag till blogginlägg). Efter att ha läst Fredrik Strages krönika med titeln Särskrivningar skrämmer mig mer än Sean Banan och terrorister hamnade jag i Maria Schottenius krönika Svenskarna har funnit tron, där hon av oklar anledning använder uttrycket gefundenes fressen, lånat från tyskan. Därefter läser jag Hanna Fahls krönika Genrer är som köns­sjuk­domar, ingen vill ­erkänna sin. Den sistnämnda krönikan var faktiskt riktigt intressant, men varför hon använder det franska uttrycket faux pas mitt i texten begriper jag inte. Schottenius anger funnen föda som översättning inom parentes, Fahl uppger ingen översättning. I inget av fallen finns det någon uppenbar anledning till varför man använder låneuttryck. Schottenius hade kunnat skriva matpreferens (ett låneord som åtminstone är begripligt) och Fahl hade kunnat skriva klavertramp, men av oklar anledning lånas det från andra språk. Det är såna saker (bland annat) som gör att begrepp som kultureliten existerar.

Jag tycker att de obegripliga uttryckslånen är betydligt värre än särskrivningar. Strage borde nog ägna sin nästa krönika åt sina egna kollegor. Det finns ingen anledning att använda låneord när det redan finns fullt användbara motsvarigheter i det svenska språket. Jag kan inte hjälpa att tycka att omotiverade uttryck på andra språk känns en smula elitistiskt. För att jag kan! snarare än att det är motiverat av sammanhanget.

Ett svar

  1. Jag tror att många gånger handlar det om just att visa att man kan. Kanske för att göra texten mer intressant, men jag själv blir ointresserad när jag läser ett uttryck som jag inte förstår =/

    2012/02/07 kl. 15:13

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s