Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Skriva för att se världen?

I dagens inlägg tänkte jag ta upp ännu ett citat från ”citatmaskinen” Daniel Sjölin, tidigare programledare för SVT:s Babel. I den här intervjun sade han följande, som jag inte kan låta bli att resonera litet grann kring:

Jag har försökt på alla sätt att inte skriva böcker, för jag tycker inte om branschen, jag tycker inte om författaryrket som roll, men det finns ändå en del av en som bara vill skriva. Fast jag kommer inte att försöka ge ut några böcker i första taget, jag vill bara skriva för att se världen igen.

Det är de sista orden som jag inte kan låta bli att grubbla över, ”skriva för att se världen igen”. Jag är inte riktigt säker på hur han menar, om han menar det hela bokstavligen eller uttrycker sig metaforiskt, men för mig är saken klar. För mig är skrivandet raka motsatsen till att se världen. Att vara författare (eller som i mitt fall, skribent) är av naturen en syssla som gör att man inte ser mycket mer av världen än dataskärmen framför sig. Det är oundvikligt, men för mig, som inte upplever mig vara någon särskilt social människa, gör det faktiskt inte så mycket. Jag trivs med att sitta framför min bildskärm, men världen ser jag inte. Även om man tänker sig att Sjölin talade i metaforer gör skrivandet ändå bara att jag ser de delar av världen som jag själv valt att se.

En hel del av det jag skrivit har kommit till medan jag suttit på tåg. Flera kapitel i fjärde och femte delen av Det magiska förbundet kom till under en särskilt tråkig tågresa. Sällan har det nog varit så tydligt för mig att man faktiskt måste välja mellan att skriva eller att se världen. Landskapet som jag passerade genom var vackert, men jag hade redan upplevt det åtskilliga gånger tidigare och valde därför att befinna mig i landet Dianor istället för att se världen. När jag riktade blicken från fönstret mot skärmen på min laptop såg jag inte längre världen. Men det bekymrade mig inte.

Om Sjölins ord hade en djupare innebörd som gått mig förbi eller om det bara var stundens ingivelse i en pressad intervjusituation låter jag vara osagt, eftersom jag inte kan besvara den frågan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s