Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Blir jag inte antagen nu

Blir jag inte antagen nu, så ska jag aldrig skriva mer, minns jag att jag tänkte. I alla fall inte på 100 år.

Citatet är hämtat från det här inlägget, som Sofia Hallberg skrev på Debutantbloggen. Jag tyckte att det var ett intressant påstående, som definitivt är värt att resonera kring. Jag tror inte att hon är ensam om att ha känt den känslan. Jag tror att det är rent mänskligt att känna när man skriver en roman som man är helt nöjd med att Det här är mitt mästerverk, jag kommer aldrig att kunna överträffa det här. Och sedan när refuseringsbreven börjar droppa in är det självklart att man tappar sugen och börjar känna att det är meningslöst att ens försöka. Det är nog fler än Sofia som upplevt den känslan.

Själv har jag sluppit det, men det beror helt och hållet på att jag redan från början, när jag färdigställde mitt första skrivprojekt, visste att fantasy var en genre som behandlas mycket styvmoderligt av svenska förlag (trots att den såvitt jag vet faktiskt säljer ganska bra). Redan när jag började skicka runt mitt manus började planeringen för alternativa sätt att nå ut med mitt skrivande. Jag vill dock inte säga att jag var pessimistisk, jag var realistisk. Att merparten av den fantasy som finns att köpa här är översatt eller säljs i engelsk originalversion är ingen nyhet för någon. Jag vågade aldrig hoppas att jag var den som skulle kunna ändra på det hela.

Men förhoppningsvis är det en tröst för någon att veta att det är få författare vars väg till framgång varit spikrak. Det är långtifrån alla som haft samma tur som Camilla Läckberg. Hennes deckarkollega Elizabeth George fick exempelvis två romaner refuserade innan hennes tredje bok antogs. Den boken som blir refuserad kanske inte kommer att bli din debutroman, men det finns ju inget som säger att den inte kan ges ut i ett senare skede. David Eddings gav ut boken The Losers 1992, trots att den skrevs redan på 70-talet. Eftersom han på 90-talet var en väletablerad och storsäljande författare visade förlagen ett helt annat intresse för den än de gjort då den skrevs. Jag tror att tanken att ”Det här kommer inte att bli min debutroman, men kanske kommer det att bli uppföljaren till min debutroman” är viktig att ha med sig.

Själv brukar jag även vara noga med att se till att ha ett nytt projekt på gång redan när jag skickar ett manus till ett förlag, för då kan jag alltid trösta mig med att ”Det gör inget att jag blir refuserad, för mitt nästa projekt blir ännu bättre!” Givetvis vill man vara optimistisk och tänka att ”Den här gången kan det inte misslyckas!”, men alla vi som någon gång fått romaner refuserade vet hur ont det gör när verkligheten kommer emellan och sticker hål på alla drömmar. Om man hela tiden ser till att ha en reservplan tror jag att den hårda smällen kan lindras åtminstone lite.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s