Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Arkiv för februari, 2012

Hur tänkte ni?

Jag brukar ofta ta kommersiell tv i försvar, för jag har ingenting emot lättsamma underhållningsprogram och program som provocerar lite. Allt måste ju inte vara public service, vilket vissa människor verkar ha bestämt sig för. Jag tillhör dessutom det fåtal som inte störs det minsta av reklamavbrotten. Men när jag läser (här) att fyra av TV4:s sju kommande serier är deckare känns det inte riktigt lika roligt att säga att man gillar kommersiell tv. Deckarna är överallt! Den svenska bokutgivningen och den offentliga diskussionen om litteratur domineras helt och hållet av deckare. Folket vill uppenbarligen inte ha annat än deckare, och jag förstår såklart att TV4 kämpar med näbbar och klor för att bryta SVT:s dominans på tittartoppen, och deckare är ju givetvis den självklara lösningen på problemet. Deckare ska det vara! Grattis TV4 till att ni kommer att vinna tillbaka era tittare.

(Jag beklagar att det blev två inlägg med gliringar åt deckare på samma dag, men det kommer inte att upprepas. Morgondagens inlägg kommer att handla om något helt annat. Och om någon undrar så tittar jag definitivt inte bara på lättsamma underhållningsprogram utan även en hel del på Discovery Channel och National Geographics. Det händer att jag tittar på SVT också.)

Annonser

Några mindre ambitiösa bokreatips

Idag inleds årets stora bokrea, och därför tänkte jag bjuda på några tips om böcker som du bör hålla ögonen öppna efter! Texterna är hämtade från aktuella förlags egna presentationstester.

(Och i vanlig ordning ska detta inte tolkas som ett angrepp på enskilda personer, utan ska ses som en satir över den svenska bokutgivningen och en hel del annat som du kommer att märka så småningom.)

Ja, vi elsker dette landet
Av Elza Barklund och Sir Arthur Conan Doyle
Sjörörvarförlaget

Elza Barklund (född 1962) upprepar fjolårets succé med Den snela hesten genom att skriva en bok tillsammans med Sir Arthur Conan Doyle (1859-1930, 2012-), som efter en tillfällig svacka är i bättre form än någonsin och redo för comeback (till stor del tack vare att ärkefienden Agatha Christie lämnade walkover 1976). Artisten E-Types turnébuss har brunnit upp, vem är den skyldige? Spåren leder genast till schlagergiganten Henning Penning, men då den gamle plattcharmören faktiskt visar sig vara död anar kriminalinspektör Emil Svensson att det hela rör sig om ett villospår och att någon medvetet försöker leda honom på fel spår. Spåren leder istället till Melodifestivalen och en värld där journalisterna hellre skriver om artisternas kläder än om låtarna och inget bidrag uppfyller kraven för att vara en riktig schlager. Givetvis blir det en tonartshöjning i det förutsägbara slutet på detta monumentalverk, som endast kostar 899 kronor.

Statsrådet och Flatufonisten
Av Lars Kepler och Bo Baldersson
Sjörövarförlaget

De båda deckargiganterna Lars Kepler (född 1571) och Bo Baldersson (född 68 f.Kr) har slagit sina anonyma huvuden ihop och skapat detta verk, som i likhet med Sjörövarförlagets övriga böcker är alldeles unik. Boken inleds såklart med att ett lik hittas och slutar med att skurken tar livet av sig. Mer behöver inte sägas, köp den inte!

Då fick jag mig ett mord på mitt bord på annandag jul, det var inte så kul — 225 av mina bästa skrönor mellan åren 1899 till 2015
Av T(h)omas Bodströmer
Sjörövarförlaget

Detta verk är om möjligt ännu mer unikt än tidigare nämnda verk, eftersom det rör sig om den första deckare någonsin som skrivits helt igenom på vers! Eftersom deckare måste finnas inom alla litterära genrer är vi glada att kunna erbjuda denna unika produkt till våra läsare. Detta exklusiva verk säljs endast som e-bok inslagen i en årgångsdator från 1994 komplett med Windows 3.11 och tjockskärm. Kostnaden är endast 15.999 kronor!

Mysteriet med den tjuvhuggna julgranen
Av Gunilla Lackfärg
Sjörövarförlaget

Allas vår Gunilla Lackfärg följer upp sina tidigare succéer med Mannen som drack för mycket och Prinsessan som drattade på ändan med monumentalverket Mysteriet med den tjuvhuggna julgranen. Givetvis är det huvudpersonen Ulrica Sparvs ointressanta privatliv som står i handlingens fokus. Vi får bland annat följa med henne när hon tar med sin hund till veterinären och går till affären för att köpa kalvsylta och rotmos. Någonstans i bakhuvudet gnager dock minnet av den tjuvhuggna julgranen som någon snodde på vintern 1914 från ägor som tillhörde Sparvs farfars far, ett mysterium som varit olöst i nästan 100 år och som inte ger henne någon ro. Sparv bestämmer sig för att lösa mysteriet. Det visar sig dock snabbt att det var markägarens granne som snodde granen och sedan slängde ut den i maj när den började bli litet gles. Sparv är nöjd med att ännu ett mysterium är löst, och resten av boken ägnas åt hennes och maken Brunos ointressanta diskussioner vid frukostbordet om allt mellan försoningssex och knäckebröd. Missa inte deckaren som har allt! Vi på Sjörövarförlaget har speciellt för denna bok infört konceptet bokleasing, vilket innebär att du endast betalar 249 kronor i månaden för denna bok, med en ränta på endast 6 procent! (Ord. pris 259 kronor, 10 procents ränta.)

Kapitalet 1
Av Jul Granelid
Sjörövarförlaget

Tillkomsten av Kapitalet 1 har en mycket spännande historia. Det hela började med att Jul Granelid av misstag plöjde igenom På spaning efter den tid som flytt av Marcus Birro och genast förfasades över hur sådan rappakalja kunnat sälja i massupplagor. Han bestämde sig genast för att skriva en egen uppgörelse med sin barndom i åtta band, för att vara alldeles säker på att ingen annan någonsin skrivit ett längre verk. Den första delen, på 899 sidor, behandlar hans uppväxt i ett välbärgat hem och innehåller en frätande uppgörelse med sin mor som alltid brände vid pannkakorna till middagen och kom in i hans rum utan att knacka. Nästa del, Kapitalet 2, som kommer nästa vecka, innehåller en lång uppgörelse med 138 statschefer, 497 kulturpersonligheter, 822 författarkollegor, 13 Melodifestivalentusiaster, tre gudar och två husdjur som alla har missförstått och oförrättat honom. Antalet sidor måste skrivas med tiopotenser, och det går inte, så du får räkna efter själv hur många sidor det är. Eftersom den här boken är helt obetalbar har du helt enkelt inte råd med den!

En gång lyckades jag hålla mig i två veckor, men sen blev det litet jobbigt
Av Björn & Benny, Filip & Fredrik, Roy & Roger samt Alvin & Chipmunkarna
Sjörövarförlaget

Lång och meningslös titel? Check! Många kockar i soppan? Check! Författare som var kända redan innan de fick ge ut sina debutromaner? Check! En titel som vid en första anblick inte låter som en deckare, allt för att lura så många människor som möjligt att läsa den här boken? Dubbelcheck! Det här är med andra ord boken som har allt, och som vi på Sjörövarförlaget är mycket stolta över att kunna presentera för våra läsare. I handlingens centrum står den lilla bruksorten Kramfors i Ångermanland. Eftersom det visar sig att dess invånare inte har varit snälla under året kommer stadens invånare inte att få några julklappar. Efter vilda protester från den besvikna lokalbefolkningen väljer kommunalrådet att förklara krig mot tomten och hans nissar. Otäcka strider rasar på både gator och torg i den lilla staden. Den försupne skolvaktmästaren Mr. Johnson anar dock att det vilar en konspiration bakom det hela och bestämmer sig för att ta reda på sanningen. Följ Mr. Johnson i hans kamp för att lösa mysteriet bakom de uteblivna julklapparna, och framför allt hans kamp för att få vårdnaden om barnen efter sin sjuttonde hustru. Det ekivoka innehållet gör att denna publikation endast säljs under disk. Priset kan diskuteras.

Julefröjd hos professor Lars G.W. Olsson
Av Professor Lars G.W. Olsson
Sjörövarförlaget

I denna bok får vi följa den välkända professorn under de sedvanliga julförberedelserna. Vi får bland annat följa med när han stöper ljus, spottar snus, griljerar skinka, kliar sig på skinkan, gör lutfisk, ger en jultidningsförsäljare smisk, är familjens kock, hyvlar stock, kokar knäck, slänger bort den vidbrända knäcken, spelar julskivor, slipar julskivor med vinkelslip eftersom det inte är Bing Crosby som sjunger White Christmas, löser morden på både Palme och Lisbeth Salanders förmyndare medan släkten tittar på Karl-Bertil Jonsson, upptäcker att det var vaktmästaren som mördade Bockstensmannen, räddar jorden från att träffas av en asteroid, går på en Kryptonit och förlorar tillfälligt sina superkrafter, åker till Kumla för att undersöka om Picadilly Circus verkligen ligger där, har bortamatch, sätter fast en tomte som har ätit gröt på allmän plats, rensar upp på pensionärsföreningens julfest, räddar jorden från en jobbig epidemi av kräk- och spysjuka och tvingar författarkollegan Gunilla Lackfärg, som skriver som trollet Plupp pratar, till botgöring. Missa inte denna sensationella tolkning av julfirandet som ställer den välkända traditionen i ett helt nytt ljus och uppenbarar företeelser bortom alla våra sinnen. Filmrättigheterna såldes givetvis redan långt innan boken ens var påtänkt och kommer att filmatiseras av Quentin Tarantino med schlagergiganten Thorsten Flinck i huvudrollen, osminkad och i 3D, HD, 0.1 surround (dvs. dåligt ljud, men allt annat blir bra). Eftersom det inte riktigt är säsong för julböcker just nu är kostnaden endast 799 kronor.

Så blir du av med grannkärringen på bara två veckor med hjälp av en blogg och två noshörningar
Av den glade bagaren i San Remo och den arge snickaren.
Sjörövarförlaget

Slutligen, vad vore en bokrea utan en självhjälpsbok? Alla har vi väl någon gång haft problem med jobbiga grannkärringar som står tvärs över gatan och kartlägger ditt liv med hjälp av en kikare och en östgötsk flumliberal med ständig turistmage. Det här är den första boken som verkligen tar problemet på allvar och erbjuder konkreta lösningar. Vi på Sjörövarförlaget tar med denna bok konceptet bokrea ett steg längre och erbjuder en tjuga och en stelkrampsspruta till alla som vill ha den här boken.

(För dig som vill ha fler boktips rekommenderar jag mitt tidigare inlägg i ämnet.)


Är alla böcker kopior av varandra?

Jag läste någonstans att det var någon som sagt att det egentligen bara finns två olika historier: Någon gör en resa eller En främling kommer till stan. Jag har även hört andra varianter av det hela. I ”landet lagom” känns det ibland som att det bara finns två typer av människor, två ytterligheter: De som tror att ingen fråga egentligen har något svar (dvs. de som aldrig låter sig nöjas med ett svar på en fråga för de tror att det hela tiden även kan finnas andra svar), samt De som verkar tro att alla världens frågor kan besvaras med en eller par meningar. Resonemanget om att det bara finns två olika historier kommer givetvis från det senare lägret. Det här inlägget handlar om hur jag ser på det hela.

Jag är en sån människa som sällan anser att det är ytterligheterna som är bäst, utan att de rimligaste svaren finns någonstans mitt emellan alla ytterligheter. Jag anser definitivt inte att all världens historier går att beskriva sådär enkelt. Vad jag däremot kan hålla med om är att om ingenting rubbar status quo så blir det ingen berättelse (då blir det istället en skildring). Att någon gör en resa eller att en främling kommer till stan gör att den jämvikt som tidigare rått på något sätt rubbas, och då uppstår berättelsen! Vilket tema som ligger till grund för en berättelse är dock egentligen helt ointressant, för allting handlar ju om vad varje författare gör av det temat. Så att alla berättelser i grund och botten är mer eller mindre detsamma är för mig både oväsentligt och ointressant.

Världen är varken så enkel som man tror eller så komplicerad som man tror. Man gör sig själv en otjänst genom att fundera för mycket över detta. Något som dock är intressant att fundera över är vilken typ av historia Skuggan över Dianor är, är det någon som gör en resa eller en främling som kommer till stan? Båda delarna! (Samma sak gäller även för första delen av Eldskungen.) Jag har använt samma tema som förekommer i så många andra böcker, men det är vad jag har gjort av det som skiljer sig. Hjulet är redan uppfunnet, det är vilket slags anordning som hjulen sitter på som är det intressanta.


Idag dissar vi prequels

Jag går rakt på sak: Jag gillar inte prequels, vare sig det är i form av böcker eller filmer. För min del känns det som att en prequels främsta syfte är att möjliggöra en uppföljare när det egentligen inte går att utveckla en historia ”framåt”, då gör man en uppföljare ”i andra änden” av kronologin istället.

Min främsta invändning mot prequels är att det känns som att startpunkten för handlingen i en prequel blir tämligen godtyckligt vald. Ingen berättelse börjar ju med att världen skapas, man väljer bara en startpunkt litet tidigare, men även till en prequel finns det ju en bakgrundshistoria, någonting som har hänt tidigare, så med andra ord skulle man rent teoretiskt kunna skriva prequels i all oändlighet. Gör inte det, det är bättre att koncentrera sig på själva ”huvudspåret” istället, tycker jag.

Det som nog dock de flesta kommer att tänka på när ordet prequel nämns är antagligen Star Wars pt. I-III, och jag känner därför att jag måste säga något till deras försvar. Jag älskar de filmerna (med viss reservation för första filmen). Jag har aldrig betraktat dem som en prequel, utan har istället alltid betraktat alla sex filmer som en sammanhållen serie. Jag tycker närmast att det var ett genidrag av George Lucas att göra filmerna i ”fel” ordning, för annars tror jag att publiken skulle haft svårt att acceptera Anakin Skywalkers/Darth Vaders resa från god till ond.


Blir jag inte antagen nu

Blir jag inte antagen nu, så ska jag aldrig skriva mer, minns jag att jag tänkte. I alla fall inte på 100 år.

Citatet är hämtat från det här inlägget, som Sofia Hallberg skrev på Debutantbloggen. Jag tyckte att det var ett intressant påstående, som definitivt är värt att resonera kring. Jag tror inte att hon är ensam om att ha känt den känslan. Jag tror att det är rent mänskligt att känna när man skriver en roman som man är helt nöjd med att Det här är mitt mästerverk, jag kommer aldrig att kunna överträffa det här. Och sedan när refuseringsbreven börjar droppa in är det självklart att man tappar sugen och börjar känna att det är meningslöst att ens försöka. Det är nog fler än Sofia som upplevt den känslan.

Själv har jag sluppit det, men det beror helt och hållet på att jag redan från början, när jag färdigställde mitt första skrivprojekt, visste att fantasy var en genre som behandlas mycket styvmoderligt av svenska förlag (trots att den såvitt jag vet faktiskt säljer ganska bra). Redan när jag började skicka runt mitt manus började planeringen för alternativa sätt att nå ut med mitt skrivande. Jag vill dock inte säga att jag var pessimistisk, jag var realistisk. Att merparten av den fantasy som finns att köpa här är översatt eller säljs i engelsk originalversion är ingen nyhet för någon. Jag vågade aldrig hoppas att jag var den som skulle kunna ändra på det hela.

Men förhoppningsvis är det en tröst för någon att veta att det är få författare vars väg till framgång varit spikrak. Det är långtifrån alla som haft samma tur som Camilla Läckberg. Hennes deckarkollega Elizabeth George fick exempelvis två romaner refuserade innan hennes tredje bok antogs. Den boken som blir refuserad kanske inte kommer att bli din debutroman, men det finns ju inget som säger att den inte kan ges ut i ett senare skede. David Eddings gav ut boken The Losers 1992, trots att den skrevs redan på 70-talet. Eftersom han på 90-talet var en väletablerad och storsäljande författare visade förlagen ett helt annat intresse för den än de gjort då den skrevs. Jag tror att tanken att ”Det här kommer inte att bli min debutroman, men kanske kommer det att bli uppföljaren till min debutroman” är viktig att ha med sig.

Själv brukar jag även vara noga med att se till att ha ett nytt projekt på gång redan när jag skickar ett manus till ett förlag, för då kan jag alltid trösta mig med att ”Det gör inget att jag blir refuserad, för mitt nästa projekt blir ännu bättre!” Givetvis vill man vara optimistisk och tänka att ”Den här gången kan det inte misslyckas!”, men alla vi som någon gång fått romaner refuserade vet hur ont det gör när verkligheten kommer emellan och sticker hål på alla drömmar. Om man hela tiden ser till att ha en reservplan tror jag att den hårda smällen kan lindras åtminstone lite.


Boken som blev en app

Med dagens teknik kan en bok bli så mycket mer än en bok, vilket den här nyheten är ett strålande exempel på. Boken Jag är Zlatan Ibrahimovic lanseras som app för iPad. Utöver boken på svenska och engelska innehåller den extramaterial i form av filmklipp från olika delar av karriären, stillbilder, dokumentärfilmen Blådårar från 1997 samt möjligheten att spela upp berömda mål i slow motion. Ett alldeles utmärkt sätt att ge en bok mervärde!

Ska man vara lite tråkig kan man givetvis ställa sig frågan när en bok upphör att vara en bok och om en bokköpare verkligen är intresserad av sånt här. I det här fallet tror jag dock inte att det är någon tvekan om att utgivaren gjort rätt. Bonusmaterialet hör ihop med boktexten och kompletterar den. När möjligheten finns, varför inte utnyttja den? Och ur förlagets synvinkel är det onekligen en smart affärsidé. De största entusiasterna äger givetvis redan ett exemplar av den tryckta boken och betalar troligen glatt 139 kronor extra för appen.

Att kunna presentera en text i olika versioner i samma ”förpackning” är dessutom en smart idé som många nog inte har tänkt på. Många gamla klassiker finns i olika textversioner, och det råder inte alltid fullständig enighet om vilken version som är den ”rätta”.


Fantasy är inte bara för barn!

Det är inte ofta jag går med i Facebookgrupper, men en grupp som jag aldrig tvekade att gå med i var Vi som vill ha fantasy på bibliotekens vuxenhyllor. Gruppen startades som en protest mot bibliotekens märkliga policy att placera alla fantasyböcker bland barn- och ungdomsböckerna. Besluten är helt vansinniga, för alla fantasyböcker är definitivt inte barnböcker! Fantasy är en mycket bred genre som omfattar böcker skrivna för såväl barn som vuxna. Att välja att per automatik klassa fantasy som barnlitteratur är givetvis ett ”politiskt” beslut och inget beslut som har med böckernas innehåll att göra.

Fantasy är, trots att det är en mycket populär genre, tämligen styvmoderligt behandlad och detta är ännu ett uttryck för den status av fullitteratur som fantasyn fått. Uppenbarligen är det någon som känner sig hotad, men jag begriper inte varför. Det enda som egentligen skiljer fantasyn från annan litteratur är att det inte är just din eller min verklighet som skildras. Alla vill inte läsa böcker om sådant som de ändå upplever 24 timmar om dygnet. Ibland vill man faktiskt uppleva någonting annorlunda, och de som skriver sådan litteratur ska inte behöva diskrimineras genom att deras böcker placeras på avdelningar på biblioteken där deras läsare inte hittar dem. Somlig fantasy (bland annat den som jag själv skriver) är onekligen riktad till barn, men det är långt ifrån all fantasy som är skriven för barn! Jag avslutar det här inlägget genom att citera texten som skrivits om verksamheten i den aktuella Facebookgruppen:

Fler och fler bibliotek runt om i landet plockar bort fantasyböcker (och närliggande genrer) från vuxenhyllorna, för att istället placera dem på ungdomshyllor eller till och med i särskilda tonårsrum. Det tycker vi är synd!