Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Att skydda sig mot plagiat

Det här inlägget berör troligen det tråkigaste ämne jag någonsin tagit upp här på bloggen, men tyvärr måste det uppmärksammas. En fråga som ställs ibland är hur man skyddar sig mot att bli plagierad (eller kopierad, även om det är två helt skilda företeelser används de ofta synonymt). Myterna och missuppfattningarna är många. Somliga tror att en bok är skyddad mot plagiat om den enbart finns i tryckt version. Fel! Det är inga större svårigheter att skanna in en bok, eller i värsta fall till och med skriva av den. Vill man verkligen plagiera/kopiera en bok så finns det inget som hindrar. En annan teori som förekommit är att en bok tvärtom är skyddad mot plagiat/kopiering om den enbart finns som e-bok. Det stämmer inte heller om man inte använder format med DRM (vilket jag inte tror att någon privatperson använder, däremot e-boksförsäljare). (DRM – Digital Rights Mangement, en teknik som gör att en kopia vattenmärks och kan spåras till den som köpt den.) 

Många verkar betrakta e-boken som en katastrof som kommer att leda till att böcker helt utan upphovsmannens kontroll sprids på nätet fritt för vem som helst att ladda ned. Det man då missar är att böcker har gått att ladda ned från nätet så länge piratnedladdningen funnits (tro mig). Inskannade böcker i acceptabel kvalité har funnits tillgängliga sedan långt innan e-boken blev en etablerad plattform för bokkonsumtion. Problemet med böcker som sprids har med andra ord ingenting med e-boken i sig att göra! Risken att ens bok sprids okontrollerat eller blir plagierad är med andra ord densamma oavsett e-boken.

Om man väljer att skilja plagiat från kopiering så rekommenderar jag varmt den metod jag själv använt både för min musik och mitt skrivande, nämligen att skicka dina verk i ett rekommenderat brev till dig själv som du sedan (viktigt!) låter bli att öppna och låser in i ett bankfack (var rädd om pappret som du får när du skickar brevet, häfta fast det på kuvertet). Om det skulle uppstå någon form av rättsprocess kring vem som är upphovsman till ett verk kommer det rekommenderade brevet att utgöra ett mycket starkt bevis.

Observera att ovanstående bara gäller sammanställda verk. Idéer omfattas inte av någon upphovsrätt, och enda sättet du verkligen kan skydda en idé är genom att hålla den hemlig tills det är rätt läge att offentliggöra den.

Jag anser dock inte att man behöver känna sig överdrivet rädd för att någon ska plagiera idéer. Om man ska vara lite cynisk så är risken stor att dina verk ändå har likheter med något som tidigare har skrivits, liksom många nyutgivna musikstycken har (oavsiktliga) likheter med sådant som redan tidigare är utgivet. Och när det gäller huruvida man ska våga publicera sina verk på nätet får man väga fördelarna mot nackdelarna. Risken finns att du kan bli plagierad, eller att du inte kan kontrollera hur ditt verk sprids, men i min värld är nyttan av att mina verk kan bli lästa eller lyssnade på mycket större än alla risker. Men så länge du har skickat dina verk till dig själv i ett rekommenderat, oöppnat brev, har du ett mycket starkt bevis för att du är upphovsmannen.

(I andra stycket används ordet piratnedladdning. Observera att det enbart syftar på den fildelning som är illegal. All fildelning är inte illegal!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s