Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Måste alla trådar knytas ihop?

En sak som jag ofta reagerat på det fåtal gånger jag sett deckare på tv är hur alla trådar på ett närmast tvångsmässigt sätt knyts ihop på slutet. Alla frågor som tittaren haft anledning att ställa sig under filmens gång ska besvaras så att allting är solklart när eftertexterna rullar. Fenomenet är en av alla saker som gör att jag avskyr deckare, men det förekommer förstås även i andra genrer. Frågan är: Måste verkligen alla trådar knytas ihop på slutet? Det här inlägget handlar om hur jag ser på saken.

För mig är svaret självklart att nej, det måste de inte. Varför? Jo, helt enkelt för att livet inte är sådant. I ett av mina allra första blogginlägg resonerade jag kring huruvida en författare verkligen kan veta om alla levde lyckliga i alla sina dar efter att berättelsen nått sitt slut. Det här är en närbesläktad fundering. För mig har livet alltid varit en lång rad trådar, men till skillnad från i deckarnas värld har dessa trådar aldrig någonsin knutits ihop vid en och samma tidpunkt. När en tråd i livet knyts ihop har redan en annan tråd uppkommit i något annat sammanhang. Även om en skönlitterär bok inte är någon exakt skildring av livet känns det för mig orealistiskt att allting plötsligt knyts ihop när författaren anser att boken är slut.

Givetvis uppkommer då frågan: Vad kan lämnas utan förklaring utan att läsaren känner sig förbisedd? Den frågan måste varje författare fundera över inför varje enskilt manus, men jag tror inte att det är någon svår fråga att ställa sig. Självklart kommer det alltid att finnas någon som retar sig på att någon detalj i handlingen inte riktigt fått sin förklaring eller inte helt och hållet retts ut innan slutet. Men alternativet – att allt får sin förklaring och att läsaren inte längre har något att fundera över, som i en typisk deckare – lämnar åtminstone mig med en obeskrivlig känsla av tomhet. Nej, det är inte så man som skribent vill lämna sina läsare.

Jag tror att fenomenet beror på att så länge det finns lösa trådar finns det en möjlighet att berättelsen får en fortsättning. När inga lösa trådar återstår finns inget att bygga vidare på. Även om det aldrig tänkt att komma någon uppföljare tror jag ändå att läsaren vill känna känslan av att berättelsen fortsätter trots att boken nått sitt slut.

2 svar

  1. Är inte heller särskilt förtjust i deckare, men har aldrig funderat över om just den här anledningen skulle vara orsaken. Kanske?
    Men jag håller med. De bästa böckerna är ju de som finns kvar hos en långt efter man ställt in boken i bokhyllan igen. Ofta beror det på att man lämnades med just ouppklarade trådar och en undran för hur det egentligen gick för personerna sedan. Känslan av att personerna lever i någon slags verklighet någonstans även när boken är slut.

    2012/04/03 kl. 14:45

  2. Håller med, lagom mycket ska vara obesvarat, men inte huvudtråden (tror jag), det blir nog frustrerande. Något som däremot är mycket irriterande när vissa saker blir oförklarade av slump eller bara förbiseende och slarv. Jag vill att det som lämnas öppet/obesvarat ska vara ett medvetet val av författaren, och att han/hon har en anledning till det.

    2012/04/03 kl. 21:15

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s