Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Hur menade recensenten egentligen …?

Jag läser ofta och gärna bokrecensioner. Det lär mig bland annat vilka fel och förtjänster som recensenterna gärna lägger märke till och hjälper mig förhoppningsvis att utveckla mitt eget skrivande. Jag blev dock inte klok på en mening i SvD-recensenten Elise Karlssons recension av Mitt instängda hjärta av Marie NDiaye. Karlsson skriver nämligen såhär:

Marie NDiaye är något så ovanligt som en författare med en gudabenådad skrivförmåga och något att säga.

Menar Karlsson alltså på fullaste allvar att den stora merparten av alla böcker som ges ut skrivs av författare utan ”gudabenådad skrivförmåga” och som egentligen inte har så mycket att säga? Nog för att långt ifrån alla böcker som ges ut är välskrivna och tankeväckande, men jag tycker nästan att Karlsson gick lite väl långt i den analysen. Jag tror inte att förlagen väljer att satsa på författare som egentligen inte kan skriva. Det blir knappast någon lönsam affär i längden. Jag tror definitivt att det finns fler författare än NDiaye som har ”gudabenådad” skrivförmåga.

Blogginlägg av typen ”Käre kulturskribent, hur tänkte du egentligen nu?” är inte de roligaste att skriva, men de behövs. Jag har dock all respekt för recensenter, de är viktiga både för författare och läsare. I det här inlägget är det enbart den mycket märkliga generaliseringen som jag vänder mig emot.

2 svar

  1. tack så mycket! betyder!

    2012/06/18 kl. 13:50

  2. hoppas jag med!

    2012/06/23 kl. 16:01

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s