Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Det där med magi

Det där med magi i berättelser är någonting riktigt svårt. Risken finns både att trovärdigheten går åt skogen (även om man accepterar användandet av magi i sig) och att man använder sig av ad hoc-lösningar i ett fåfängt försök att få allting att hålla ihop och göra det så spännande som möjligt. (Ad hoc innebär att man anpassar någonting efter ändamålet utan någon bakomliggande regel.)

Ett sorgligt exempel på en ren ad hoc-lösning är Pixar-filmen Modig. Jag såg verkligen fram emot den filmen när jag först hörde talas om den, men när jag läste att en del av handlingen går ut på att huvudpersonen måste förvandla sin mor tillbaka från björn till människa inom en viss tid, för annars kommer förtrollningen att vara för evigt, dog en del av min entusiasm. Det låter som en riktigt krystad lösning, och den har även använts förut. Även om magin kan tänkas fungera på det viset i världen där filmen utspelar sig blir det väldigt mycket för biopubliken att acceptera. Det känns för mig enbart som ett krystat sätt att göra handlingen mer spännande. (Den som i likhet med mig alltid följde Sabrina: Tonårshäxan fick stöta på det där fenomenet rätt många gånger …)

Det är en stor utmaning att få magi att fungera i en berättelse. Som fantasyförfattare måste man ha mycket trovärdiga förklaringar till varför en magiker i princip inte kan rädda hela världen på en gång genom att uttala en magisk formel. Jag kan lova att detta är något som jag har ägnat mycket tid och möda åt när jag har skrivit mina projekt Det magiska förbundet och Eldskungen. I båda projekten har jag använt tydliga grundregler för användandet av magi. Det finns tydliga (och förhoppningsvis trovärdiga) förklaringar till hur magin fungerar och varför man inte kan rädda världen på en gång.

2 svar

  1. Ja det är lurigt. Jag har undvikit att definiera de magiska lagarna i Isporten. Jag kanske antyder lite men det finns inga direkta anvisningar. Men om det blir en fortsättning, vilket jag önskar, finns det fortfarande utrymme att utveckla det. Johanna och Mads (huvudrolls innehavarna) är fortfarande unga och har inte ens blivit lärlingar. Jag är dock emot när magin förklaras för mycket. Det magiska blir mindre magiskt då. I Brisingr (eller snarare uppföljarna) tycker jag att själva magin får för stor plats och tar energi från handlingen. Paolini hänger sig till långa förklaringar som gör att själva handlingen tappar fart. Ändå älskar jag hans böcker (bara en mindre smolk i bägaren).

    2012/09/19 kl. 12:16

  2. Jag tror att det som gör det ännu svårare med magi är att vi egentligen inte har kommit i kontakt med den i våra liv. Vi skriver om en idé, inte något konkret som vi känner till.

    2012/09/22 kl. 12:38

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s