Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Att redigera text v/s film – tagning 2

Dagens inlägg handlar om något som jag tycker är verkligt intressant och som jag tror kan vara intressant även för fler, nämligen ytterligare ett inlägg där jag resonerar kring likheterna och skillnaderna mellan att redigera en text och att redigera en film. (Det tidigare inlägget hittar du här.)

I dagens inlägg kommer jag att utgå ifrån Walter Murchs (1943-) sex viktigaste kriterier för hur ett klipp ska utföras. Han har rangordnat dem i fallande skala och tilldelat varje kriterie en procentsiffra utifrån hur pass viktigt det aktuella kriteriet är i sammanhanget. (Jag använder ordet klippare, men du kan tänka på det som redigerare, dvs. den som redigerar, vare sig det handlar om film eller text.)

  • Sinnesstämning (51 %) – stämmer klippet in på hur klipparen vill att tittaren ska känna sig vid det aktuella tillfället? Murch anser detta som det viktigaste kriteriet, och jag förstår honom. Som berättare, vare sig man berättar med bilder eller med ord (eller med toner) handlar allting som att försätta sin publik i en viss sinnesstämning. Detta innebär alltså att när du redigerar din text ska du utgå ifrån den känsla som du vill väcka hos läsaren.
  • Handlingen (23 %) – för klippet handlingen framåt? Talar nog för sig självt. Litet knappt hälften så viktigt som föregående punkt. Jag tolkar det hela som att det inte är det viktigaste att handlingen förs framåt om man vill skapa en speciell känsla i en viss scen, men att det är viktigare än de fyra punkter som följer!
  • Rytmen (10 %) – sker klippet vid ett tillfälle som är rytmiskt intressant och känns ”taktmässigt rätt”? Faktiskt väldigt intressant och viktigt, både i fråga om filmer och texter.
  • Blickpunkt (7 %) – håller tittaren blicken fäst på rätt ställe i bildrutan före och efter klippet? Är viktigt att tänka på när man klipper en film, men är även intressant att ha i åtanke när man redigerar texter. Kommer läsaren att ha rätt saker i åtanke inför nästa stycke? Som författare vill man inte fästa fokus på fel sak när det finns något annat som är betydligt viktigare.
  • Rutans tvådimensionella plan (5 %) – följer klippet 180-gradersregeln [som innebär att personerna tittar åt rätt håll om man klipper mellan närbilder på två personer som talar till varandra]? – Det här är en intressant skillnad mellan film och text. I en text bör du helst inte hoppa mellan olika personers perspektiv i en och samma sekvens utan bör helst hålla dig till en persons perspektiv. I en film finns större utrymme för att växla mellan olika personers perspektiv.
  • Det tredimensionella handlingsutrymmet (4 %) – [något förenklat: stämmer handlingen]? – Man kan lätt tro att det här är det som klipparen tar mest hänsyn till när man klipper en film, men så är alltså inte fallet. Klipparen ägnar relativt lite uppmärksamhet åt att få alla detaljer att stämma. Att så kallade kontinuitetsfel/klaffel kan uppstå är med andra ord sånt som man faktiskt kan tillåta eftersom det finns andra faktorer som anses viktigare i 96 fall av 100. I en text är detta inte något man behöver bekymra sig över, det är enkelt att rätta till felaktigheter i en text. Det är betydligt värre i en film där man kan tvingas till kostsamma omtagningar eller lika kostsamma digitala bearbetningar för att rätta till fel.

(Källa)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s