Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Arkiv för oktober, 2012

Drygt sju timmar kvar till NaNoWriMo

I skrivande stund återstår lite drygt sju timmar tills NaNoWriMo 2012 inleds. Jag bestämt mig för att satsa på projektet Solens yttersta dom, som är en fantasyhistoria för yngre läsare som utspelar sig i en sargad värld på väg mot undergång. Jag har alltid drömt om att skriva en roman med apokalyptiska undertoner, och det här projektet känns perfekt. Romanen kommer att skildra en rasande kamp mellan de sista magiker och icke-magiker som överlevt (jag lovar att beskriva det hela bättre när jag hunnit en bit på projektet).

Förhoppningsvis kommer det hela att vara färdigt inom 30 dagar, vilket ju är tanken med NaNoWriMo!


Sju procent nedåt

Den här nyheten, om att bokförsäljningen under årets första åtta månader minskat med sju procent, är föga glädjande. Att Bonnierförlagen till följd av detta måste dra ned på anställda och antal utgivningar per år är givetvis en ovälkommen nyhet (för jag misstänker starkt att det inte är deckarna man kommer att dra ned på, utan de andra titlarna …)

Men den minskade bokförsäljningen är inte bara en tråkig nyhet för bokbranschen, utan även för oss med författardrömmar men som ännu inte fått möjlighet att debutera. Det kommer knappast att skickas in färre manus till förlagen i och med detta. Antalet personer med författardrömmar lär inte minska bara för att möjligheten att bli utgiven minskar. Det här riskerar att innebära att konkurrensen om de få möjligheter som finns att bli utgiven blir ännu hårdare. Det är bara att gratulera deckarförfattarna, det krävs inget större snille för att begripa att förlagen i kärva tider kommer att satsa mer på det som drar in mest pengar. Logiskt, men definitivt inte roligt. För oss som skriver i smalare genrer blir det förstås svårare.

Den tråkiga sanningen när det gäller bokvärlden är att den obalans mellan skrivande och läsande som finns lär bli allt större. Det skrivs mycket, men tyvärr läser man uppenbarligen inte lika mycket. Det är ett sorgligt faktum. Att folk vill skriva är inget problem, men att folk inte vill läsa är däremot ett problem. Ett annat problem i sammanhanget är att svenskens nyfikenhet på litteratur som inte är utgiven av de stora förlagen synes vara obefintlig. Det underlättar definitivt inte för oss som drömmer om att bli lästa men som inte skriver litteratur som toppar försäljningslistorna.

Jag brukar säga att ”Vad ska vi göra åt det här? Ska vi nöja oss med att prata om det eller ska vi göra något åt det?” Men i det här fallet vet jag ärligt talat inte alls vad man kan göra.


NaNoWriMo 2012

I dagens korta men kärnfulla inlägg tänkte jag meddela att jag bestämt mig för att göra ett försök med NaNoWriMo (National Novel Writing Month) i år. För den som inte känner till detta så är det en form av utmaning där man utmanar sig själv att under november månad skriva en roman på minst 50 000 ord. Jag hoppas att det kommer att hjälpa mig att äntligen komma igång med skrivandet igen, det är ingen större hemlighet att det har gått riktigt dåligt ända sedan hjärtinfarkten i somras. Förhoppningsvis kommer NaNoWriMo att ge mig en knuff i rätt riktning.

Jag har inte helt och hållet bestämt vilken roman jag ska skriva ännu, utan kommer att använda den återstående tiden fram till 1 november för att klura på det. Jag har två projekt som båda är i princip färdiga att börja skriva på (båda givetvis fantasy). Båda projekten kommer (förhoppningsvis) att bli till färdiga böcker, men frågan är vilken av dem jag ska använda som NaNoWriMo-projekt. Det väger mellan projekten Vredens kung och Solens yttersta dom (två arbetstitlar som kan komma att ändras). På torsdag vet vi vilket det blir! För den som vill lägga till mig som writing buddy så heter jag JRL1981.

(Vill även passa på att be om ursäkt till er som skrivit kommentarer som jag inte svarat på. Jag har givetvis läst alla kommentarer och är väldigt tacksam för dem, men jag har tyvärr varit dålig på att svara …)


Ibland blir det tyst

SvD 19 oktober 2012

SvD 19 oktober 2012

Vissa ord, uttryck och företeelser väcker starka reaktioner. Folks förmåga att väcka debatt kring allt det som inte anses passa in på 2010-talet är stor. Men det finns områden man har missat (fler än det oacceptabla uttrycket horunge inom typografin). I den här artikeln använder artisten Fritjof Löfgren helt obekymrat uttrycket norrbagge, vilket SvD glatt citerar. Medan sportjournalisten Bo Hansson fick det hett om öronen häromveckan efter att sagt rasistiska uttryck som nådde ut i direktsänd radio lär ingen klandra Löfgren för att han använder tillmälet norrbagge. Jag köper helt och hållet hans resonemang att Breivik är en vidrig person, men det ger honom inte rätt att angripa den dömde massmördarens nationalitet! Då är man ute och cyklar på väldigt hal is, enligt min mening.

Är då norrbagge ett oacceptabelt uttryck? Jag citerar följande text från Wikipedia, läs och avgör själv:

Norrbagge är ett gammalt svenskt skällsord för norska män. Ordet har sina rötter i ordet bagge, vilket i det här fallet syftar det maskulina fårets genitalier.

Ibland blossar hätska debatter upp, men ibland (som i det här fallet) förblir det tyst. Tintin i Kongo och Bo Hansson väckte känslor, men inte norrbagge. Någon får gärna förklara för mig varför det är okej att använda tillmälen som härrör från ”det maskulina fårets genitalier” (!) om våra grannar i väst. I mina ögon är detta ett rasistiskt uttryck och den som använder det bör vara medveten om vad det egentligen är man ger uttryck för. Jag trodde att såna saker borde väcka en storm av vrede år 2012, men så är icke fallet den här gången.

(Min avsikt med det här inlägget är inte att angripa någon specifik person, utan att peka på ett problematiskt uttryck som vi helt har missat att ifrågasätta. Däremot borde SvD ha visat bättre omdöme än att helt okritiskt publicera ordet i fråga. Jag tror inte att Löfgren var medveten om vad han egentligen sa, men SvD:s redaktörer borde ha reagerat.)


Konstiga boktitlar all over

SvD 6 oktober 2012

SvD 6 oktober 2012

Någon brist på konstiga boktitlar råder det inte i den svenska bokutgivningen. Himmel över Hassela, Kurt Cobain finns inte mer och Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd är tre exempel som SvD väljer att lyfta fram i sin recension. Jag kan här exklusivt avslöja de olika arbetstitlarna som de olika böckerna hade innan man slutligen bestämde sig för ovan nämnda titlar.

Himmel över Hassela hade flera olika arbetsnamn:

  • Himmel över Bräkne-Hoby
  • Himmel och pannkaka till middag
  • Hasselnötter som blev över från i julas
  • Roland Hassel åker till Sälenfjällen
  • Tak över Hasselakollektivet

Kurt Cobain finns inte mer var en svår nöt att knäcka:

  • Nederländska Antillerna finns inte mer
  • Elvis gick och dog
  • John Lennon borde ha stannat hemma den där dagen
  • Kurtan är också död 😦
  • Ankeborg finns inte på riktigt

Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd var värst av dem alla:

  • Det finns så många smurfar man blir aldrig aldrig blå
  • Det finns så många ångvältar man blir alltid alltid platt
  • Det finns så många proppar man blir ofta ofta blåst
  • Det finns så många vägar man kör ofta ofta fel
  • Det finns så många böcker med kortare titlar än den här så välj en bok med en titel som du åtminstone kommer kommer ihåg

Stort tack till alla svenska förlag för att ni hela tiden förser bokmarknaden med nya böcker med konstiga namn som jag kan driva med på min blogg! 🙂 Och er stackars författare som just fått era boktitlar uthängda kan jag trösta med att ni har fått gratisreklam nu!