Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Ibland blir det tyst

SvD 19 oktober 2012

SvD 19 oktober 2012

Vissa ord, uttryck och företeelser väcker starka reaktioner. Folks förmåga att väcka debatt kring allt det som inte anses passa in på 2010-talet är stor. Men det finns områden man har missat (fler än det oacceptabla uttrycket horunge inom typografin). I den här artikeln använder artisten Fritjof Löfgren helt obekymrat uttrycket norrbagge, vilket SvD glatt citerar. Medan sportjournalisten Bo Hansson fick det hett om öronen häromveckan efter att sagt rasistiska uttryck som nådde ut i direktsänd radio lär ingen klandra Löfgren för att han använder tillmälet norrbagge. Jag köper helt och hållet hans resonemang att Breivik är en vidrig person, men det ger honom inte rätt att angripa den dömde massmördarens nationalitet! Då är man ute och cyklar på väldigt hal is, enligt min mening.

Är då norrbagge ett oacceptabelt uttryck? Jag citerar följande text från Wikipedia, läs och avgör själv:

Norrbagge är ett gammalt svenskt skällsord för norska män. Ordet har sina rötter i ordet bagge, vilket i det här fallet syftar det maskulina fårets genitalier.

Ibland blossar hätska debatter upp, men ibland (som i det här fallet) förblir det tyst. Tintin i Kongo och Bo Hansson väckte känslor, men inte norrbagge. Någon får gärna förklara för mig varför det är okej att använda tillmälen som härrör från ”det maskulina fårets genitalier” (!) om våra grannar i väst. I mina ögon är detta ett rasistiskt uttryck och den som använder det bör vara medveten om vad det egentligen är man ger uttryck för. Jag trodde att såna saker borde väcka en storm av vrede år 2012, men så är icke fallet den här gången.

(Min avsikt med det här inlägget är inte att angripa någon specifik person, utan att peka på ett problematiskt uttryck som vi helt har missat att ifrågasätta. Däremot borde SvD ha visat bättre omdöme än att helt okritiskt publicera ordet i fråga. Jag tror inte att Löfgren var medveten om vad han egentligen sa, men SvD:s redaktörer borde ha reagerat.)

2 svar

  1. Hah! Jag tänkte faktiskt på svenskarnas syn på norrmännen helt nyligen. (Jag har inte sett det du citerar och tänker inte kolla upp det heller). Men ämnet som sådant retade mig faktiskt, att folk så lättvindigt kan säga att norrmännen alltid låter så glada, att de inte går att ta på allvar eftersom norskan är så gullig och att man inte kan tro att norrmän ens kan bli arga och allt annat skitsnack svenskarna slänger sig med. Och ingen svensk höjer ett ögonbryn, för det ÄR ju så! Ja, eller hur? Jo, det är det verkligen. Ja, precis. Total konsensus.
    Man kan visserligen argumentera för att det inte är riktigt samma sak som rasism eftersom vi nordbor har ett mer jämbördigt förhållande till att börja med. Vi är ju välbärgade i-länder med lika blonda och blåögda befolkningar på båda sidor. Säga att vi är som gnabbande syskon snarare än ”mobbare som sparkar på de som ligger”. Jämföra med våra förfäders motsättningar som var betydligt allvarligare än att norrmännen är så löjligt käcka, osv. Och nog ger norrmännen svar på tal! Men det hela ger ändå en besk eftersmak. Även syskonkärlek kan knäckas efter tillräckligt många ”bus”. Det är helt enkelt inte roligt längre och vi borde inte upprätthålla det enbart på sandlådegrunden att ”vaddå, vi skojar ju bara!”. För vi har tydligen dragit skämten så många gånger att de blivit sanningar.

    2012/10/19 kl. 18:01

  2. Ping: Slitet uttryck behöver uppdateras « Johan Lindback

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s