Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Arkiv för december, 2012

Ännu ett år

Så har ännu ett år lagts till handlingarna. Jag kommer inte att minnas 2012 som Året då allting hände, men trots allt har det långt ifrån varit mitt sämsta år. 2012 har blandat himmel och helvete på de mest oväntade sätt. Det positiva som hänt under året var att jag för första gången fick känna mig som en riktig författare i och med att jag dels fick höra min novell Den som passerat skymningen inläst som talbok och dels att jag fick min livs första recension av romanen Skuggan över Dianor. Utöver detta har jag under året lyckats skriva inte mindre än två romaner, både Elden som befriar samt NaNoWriMo-romanen Solens yttersta dom. Med tanke på att det var första gången sedan 2009 som jag färdigställt en roman är jag definitivt nöjd. Mitt musikskapande började även se en ny vår.

2013 hoppas jag dock trots allt ska bli Året då allting hände. Det känns som att förutsättningarna finns. Jag kommer att göra ett nytt försök att få något av mina manus antaget av ett förlag. Dessutom kommer jag att satsa ännu mer på min musik. Fantasyn börjar bli allt mer populär, och den elektroniska dansmusik jag skapar hade ett bra år i år, inget talar för att 2013 kommer att bli sämre. Det känns som att förutsättningarna att äntligen nå någonstans är bättre än någonsin. Jag har en del emot mig, men jag har aldrig låtit någonting hindrat mig tidigare så varför skulle något få hindra mig nu …?

Gott Nytt År till er alla, och tack för att ni läser min blogg! Vi hörs igen 2013!

Annonser

E-boken och Sverige

Att Sverige inte är riktigt redo för e-boken ännu är knappast någon nyhet. Trots relativt stor uppmärksamhet och trots att den utan tvekan är mycket stor på andra håll i världen (se exempelvis här) har den fått ett ganska fientligt mottagande här i Sverige, och jag har fått min beskärda del av gliringar ända sedan jag började engagera mig i e-böcker för några år sedan. Det som är riktigt sorgligt är att somliga (dock inte alla, det bör påpekas) av e-bokshatarna gärna tar till personangrepp. Jag vet inte riktigt i vilken annan debatt man skulle acceptera såna tilltag, men när det gäller e-böcker finns det uppenbarligen ingen hejd på vad som är acceptabelt eller inte. Dessutom känns den ”vi och dem”-retorik som ibland hörs ganska unken och hör definitivt inte hemma i Sverige på 2000-talet. Ett svåröverträffat lågvattenmärke i den offentliga diskussionen kring e-böcker omnämndes i det här inlägget.

Jag vet att många helst ser att jag slutar uppmärksamma e-boken och slutar skriva om den på bloggen, men det kan ni vara tryggt förvissade om att jag inte kommer att göra! I det här inlägget kommer jag att sammanfatta lite grann om hur debatten brukar se ut. Jag är medveten om att jag trampar i ett jordgetingbo nu, men jag är faktiskt ganska less på att gå på tå för alla som inte gillar e-böcker. Och det är faktiskt ganska larvigt att det ens finns en debatt kring ett bokformat, jag förstår i ärlighetens namn inte ens vad som finns att diskutera.

Mitt argument: E-böcker är bra, för det kräver inga dyra kostnader för att trycka upp böcker, och det går att nå ut med sitt skrivande även om man inte har förlagskontrakt. Det finns en tydlig demokratiaspekt, även den som har obekväma åsikter kan komma till tals.

Motargumentet: Jag saknar doften av papper och ljudet av sidor som vänds.

Mitt argument: E-böcker är bra, för det gör det möjligt att hålla en bok tillgänglig för i princip all framtid. Hela en författares produktion går att hålla tillgänglig på ett och samma ställe. Du kan i princip läsa en bok ett par minuter efter att du kommit på att du vill läsa den. En bok går inte förlorad för att bibliotekens exemplar har slitits ut och inte går att ersätta eftersom den inte längre finns i tryck.

Motargumentet: Jag saknar doften av papper och ljudet av sidor som vänds.

Mitt argument: E-böcker är bra, för du kan ta med dig 10 e-böcker på en resa i en surfplatta utan att det innebär någon extra vikt. Det innebär mindre koldioxidutsläpp för att frakta runt dina tryckta böcker som faktiskt väger en del. Du säger att läs-/surfplattor drar energi, men vad gör inte en läslampa? (Här kan jag även tillägga att en surfplatta går att använda till annat än att läsa böcker, samt att den mängd energi en läsplatta kräver är närmast försumbar.)

Motargumentet: Jag saknar doften av papper och ljudet av sidor som vänds.

Mitt argument: Varför fästa så mycket vikt vid om en bok är tryckt på papper eller om den består av ettor och nollor? Det är väl ändå innehållet som räknas? Dessutom skickas i stort sett alla böcker till tryckerierna i form av en pdf-fil nuförtiden, så den tryckta bok du älskar har i praktiken också en gång varit en e-bok. (Pdf är vid sidan av epub det vanligaste formatet för e-böcker.)

Motargumentet: Jag saknar doften av papper och ljudet av sidor som vänds.

Ja, så där håller det på … Ibland kan man även få höra saker som att ”e-böcker inte är några riktiga böcker”. I vilka andra sammanhang är det acceptabelt att pissa på andra människors hantverk på det viset, undrar jag? De som inte gillar e-böcker har verkligen byggt upp en världsbild som skiljer sig från andras, den saken är klar. Det finns givetvis nackdelar med e-böcker, som med allting annat. Ett exempel är den ökade kostnaden de inneburit för biblioteken (vilket egentligen inte har något med e-boken i sig att göra, det är samma argumentationsfel som att hålla fotbollen ansvarig för läktarvåldet). Att e-böcker ofta är alldeles för dyra är också ett problem, men det är samma sak där. Det är dock inte såna saker som omnämns i debatten, utan det är ett specifikt argument som idisslas om och om igen, och jag tror att ni vid det här laget har förstått vilket det är.

Ser definitivt fram emot en mer sansad debatt framöver. Fast helst av allt ingen debatt alls för det finns egentligen inget att debattera. Det är som att vara för eller emot brödrostar!

Slutligen kan jag bara konstatera att jag verkar trivas med att inte följa mittfåran. Jag tycker om e-böcker när det är tryckta böcker som är normen. Jag skriver fantasy när det är deckare som är normen. När jag på 90-talet började göra musik med hjälp av dator fick jag ofta höra att ”riktig musik innehåller riktiga musikinstrument”. Men jag skäms inte för det. Det är jag som ska leva mitt liv, inte någon annan! Men är det något jag lärt mig genom livet så är det att folk älskar att haka upp sig på saker som man inbillar sig är rena struntsaker. Inte underligt att världen ser ut som den gör.


Första utkastet klart

Äntligen! Första utkastet till min NaNoWriMo-roman Solens yttersta dom är klart! Merparten av manuset skrevs under 20 intensiva dagar i november och det är först nu som jag kommit mig för att avsluta det. Slutet var riktigt svårt att skriva. Men nu har jag äntligen fått hela berättelsen på plats. Jag har dessutom hunnit justera några detaljer som jag skrev i november, och de fyra karaktärerna X, Y, Z och AA har fått riktiga namn (orkade inte klara av den detaljen i november). Det kan eventuellt dyka upp något extra kapitel som knyter ihop vissa skeenden i handlingen, men på det stora hela är allting klart.

Förmodligen kommer jag att skicka manuset till olika förlag någon gång i början av nästa år. Troligtvis februari. I januari lär förlagen bli bombarderade av manus som folk skrivit färdigt under julledigheten. Jag tror så pass mycket på det här manuset att jag vill ge det så goda förutsättningar som möjligt.

Misstänker dock att jag är aningen utarbetad. När jag gick igenom textstycken som jag skrev i november var reaktionen flera gånger Det här ser ju bra ut, vem har skrivit det här? Jag?! Jag kom helt enkelt knappt ihåg något av det jag skrivit … Men vad gör det, det viktiga är ju att det blev bra!


God Jul!

God Jul allihop! Tack för att ni läser och kommenterar min blogg. Idag bjuder jag på en länk till låten Share this day med Josh Kelley. Den är ledmotiv från filmen Mickey’s Twice Upon a Christmas (2004), och en vansinnigt vacker jullåt. Den hade varit värd att bli en riktig hit, men finns konstigt nog inte utgiven annat än i filmen. Så märkligt kan det vara.

Glöm inte att livet handlar om att hela tiden skaffa sig nya upplevelser och nya minnen, inte bara att leva på gamla minnen!


Varför så rädd?

SVT 121220

SVT 121220

Människor som är rädda för framtiden och som beklagar sig över att gammal teknik blir föråldrad och försvinner är ett fenomen som jag uppmärksammat otaliga gånger på bloggen och som jag kommer att fortsätta uppmärksamma. Det senaste exemplet på föråldrad teknik som sörjs är 35-millimetersfilmen. Det som dock verkligen gör mig upprörd i det här sammanhanget är att filmfotografen Jens Fischer dristar sig till att säga att ”Stora filmer som är gjorda på 35 [-millimetersfilm] är otroligt mycket bättre och vackrare” (citerat härifrån). Jag hoppas verkligen att han har blivit felciterad, för påståendet är häpnadsväckande. Hur pass bra en film är avgörs definitivt inte av huruvida den är filmad på eller spelas upp från analog film, lika lite som en bok blir bättre eller sämre om den har skrivits på skrivmaskin istället för på en dator. Det är helt andra saker som avgör om en film är bra eller inte! Fischer kan tycka att bildkvalitén inte tilltalar honom (och det är han givetvis helt fri att tycka), men det är inte vad han uppger i SVT:s artikel. Ogenomtänkt, minst sagt!

Självklart kan det kännas konstigt om en teknik som man arbetat med ett helt yrkesliv plötsligt byts ut mot ny teknik, men jag ger ingenting för elittänkandet att gammal teknik är bättre än ny bara för att det är det som man är van vid. Bildkvalitén på 35-millimetersfilm är onekligen vacker, men det finns många nackdelar med formatet som Fischer bortser ifrån i sin iver att romantisera den föråldrade tekniken. 35-millimetersfilm bleknar och slits och behöver så småningom genomgå kostsamma restaureringar för att behålla samma utseende. Filmer som skickas till biografer på 35-millimetersfilm har textningen tryckt direkt på filmremsan och kan därför bara visas i Sverige. De kostsamma filmrullarna är med andra ord i princip obrukbara efter att de visats ett tag på bio. Hårddiskar kan användas om och om igen under flera år. (Jag kan nämna fler saker, men det får räcka så eftersom det här inte är någon teknikblogg.)

Folk har alldeles för bråttom att romantisera föråldrad teknik. Den teknik som är värd att bevara kommer att överleva, och den som inte är värd att bevara försvinner. Liknande diskussioner brukade föras på ett ljudteknikerforum där jag var aktiv förut. Där fanns ett gäng som högljutt förespråkade analog inspelning och som jämrade sig över hur dåligt musik som spelats in med en dator lät. Jag är inte det minsta intresserad av att skriva på skrivmaskin (har provat, det var rena tortyren), spela in musik analogt (har inte råd med kostsam och underhållskrävande teknik) eller att filma analogt (dyrt och komplicerat). Stenåldern är över, det är bara att acceptera. Att ny, enklare och billigare teknik ersätter dyr och föråldrad teknik är för mig inget hot utan en möjlighet. Det krävs fortfarande kunskap och erfarenhet för att skapa bra produktioner, men jag lägger hellre mitt blod, svett och tårar på innehållet än på tekniken.


Positiv överraskning!

DN 121221

DN 121221

Det här är faktiskt en positiv överraskning. I DN:s läsarundersökning uppger hela 15 % att de helst läser e-böcker. Jag hade förväntat mig något i stil med 5 % (i bästa fall). Urvalet av svarande uppfyller inte statistiska regler men jag tror att det uppgivna antalet personer som läser e-böcker är i underkant snarare än tvärtom, eftersom e-böcker är en tämligen bespottad företeelse i Sverige och det närmast finns någon form av elittänkande som gör att det anses vara finare att läsa tryckta böcker än e-böcker. Är det början till en ändring på detta som vi ser nu? Hoppas kan man alltid.

Det mest häpnadsväckande i den här undersökningen är att 48 % uppger sig helst läsa pocketböcker. Det kan jag ärligt talat inte alls förstå. Jag själv läser definitivt hellre en inbunden bok än en pocket. Det enda försonliga med en pocket är att de är billiga. Personligen tror och hoppas jag att e-boken snart har övertagit pocketböckernas marknad. Det finns en vits med inbundna böcker (de ser om inte annat fina ut i bokhyllan), men varför pocketboken är så populär begriper jag inte.

Uppdatering 121223: Två dygn senare har andelen personer som uppger sig helst läsa e-böcker stigit till 16 %.


Och så började det

Jag fick uppslaget till det här inlägget efter att ha sett en diskussion mellan en journalist och en läsare i ett kommentarsfält på Aftonbladets hemsida. Läsaren var upprörd över att journalisten börjat en mening med ordet ”och”. Journalisten försvarade sig med att man visst kan skriva så. Och i det här fallet kan jag bara hålla med journalisten, av vilken anledning skulle en mening inte kunna börja med ett specifikt ord?

Och används främst för att visa att två saker hör ihop, men i min värld fungerar det precis lika bra för att visa att resonemanget i två olika meningar hör ihop. Istället för att skriva en jättelång mening med mängder av bisatser och liknande där det blir svårt för läsaren att hålla reda på vad som syftar på vad är det bättre att göra en del av resonemanget till en egen mening som syftar på den tidigare meningen.

Och dessutom är det faktiskt meningen att språk ska förändras eftersom vi människor förändras!